#400 - Idioterna

Medverkande: Per Linger (programledare), Hanif Bali (programledare)

Ämnen

• Reseberättelse och Playmobil Fun Park: Per Linger berättar om sin bilresa hem från Italien med familjen och rekommenderar Playmobil Fun Park som en utmärkt lekplats för barn, fri från köer och attraktioner.
• Formuleringsglädje och provokation i offentlig debatt: Deltagarna diskuterar Johannes Klenells syn på skrivande som underhållning och sin egen strävan efter 'formuleringsglädje' snarare än ren provokation, trots att deras uttalanden ofta missuppfattas.
• Filmen 'Idioterna' och begreppet 'idioti': Samtalet introducerar Lars von Triers film 'Idioterna' och dess citat om att 'vara en idiot är en lyx men också ett framskridande', vilket leder in på en bredare diskussion om 'idioti' i samhällsdebatten.
• 'Privilegierade idioter' och missförstånd: Deltagarna analyserar hur 'privilegierade idioter' på både vänster- och högerkanten är 'skottsäkra' mot argument på grund av sin oförmåga att ta till sig kritik, och hur detta leder till ständiga missförstånd i debatten.
• Socialdemokraternas PR-strategi och 'högerns idioter': En analys av Socialdemokraternas 'humoristiska' PR-utspel med Peter Hultqvist som läser upp politiska förslag. Detta ses som ett medvetet knep för att locka fram 'högerns idioter' och få dem att sprida budskapet.
• Anders Lindberg som 'spelad idiot' och Jomshoffs reaktion: Diskussionen fokuserar på Anders Lindbergs roll som en 'spelad idiot' för Socialdemokraterna och Richard Jomshoffs reaktion på Lindbergs provokationer. Värdarna debatterar om Jomshoffs agerande var strategiskt eller en fälla.
• Vänsterpartiets 'terroristkramande' och medias dubbelmoral: Vänsterpartiets påstådda stöd till fängslade jihadister och Hamas diskuteras, och detta kontrasteras mot medias fokus på Jomshoffs kommentar om Lindberg. Medias vänsterlutning och dubbelmoral kritiseras starkt.
• Migrationsvågen i Ceuta och vänsterns hyckleri: Händelserna i Ceuta, där migranter stormade den spanska enklaven, analyseras. Vänsterns reaktioner och tidigare migrationspolitik kritiseras som hycklande och inkonsekventa.
• Asymmetrisk krigsföring i debatten och medias roll: Deltagarna diskuterar den 'asymmetriska krigsföringen' i svensk politik, där vänstern använder emotionella attacker och media förstärker dessa, medan högerns sakpolitik ignoreras. Medias roll i att forma opinionen kritiseras.
• Anders Lindberg som 'politiskt luder' och 'puppet master': Anders Lindbergs roll som medveten provokatör för Socialdemokraterna fördjupas, där han beskrivs som en 'politisk luder' som håller högern sysselsatt och en 'puppet master' som omger sig med 'idioter' för att förstärka sitt inflytande.

Positioner

• Per Linger (Ser sig själv och Hanif Bali som drivna av 'formuleringsglädje' snarare än ren provokation, men medveten om att deras uttalanden ofta missuppfattas som allvarliga.): Han känner igen sig i Johannes Klenells beskrivning av att vilja att texter ska vara en 'njutning att läsa, även om de inte håller med'. Han medger att han ibland 'tar i mer än vad jag egentligen tycker' och använder retoriska figurer som hyperbol, vilket leder till missförstånd bland 'idioter' som tar allt på allvar. Han ser Anders Lindberg som en 'spelad idiot' som cyniskt använder denna metod för att gynna Socialdemokraterna. Han kritiserar högern för att agera som 'nyttiga idioter' genom att reagera på Lindbergs provokationer, vilket ger Lindberg spridning. Han menar att Jomshoffs agerande var ostrategiskt i valrörelsen. Han anser att medias vänsterlutning leder till en asymmetrisk krigsföring i debatten, där vänsterns allvarliga övertramp ignoreras medan högerns reaktioner förstoras upp. Han menar att högern har en 'självbild att de är the baddies' och därför känner ett hävdelsebehov att markera sina demokratiska dygder, vilket utnyttjas av journalister.
• Hanif Bali (Håller med om att 'formuleringsglädje' är en drivkraft och att det finns 'idioter' som missuppfattar, men betonar att det är de egna leden som förstärker dreven. Han ser Anders Lindberg som en 'politisk luder' och 'puppet master' som medvetet spelar idiot för att hålla högern upptagen. Han kritiserar starkt medias dubbelmoral gällande vänsterns och högerns ageranden.): Han håller inte helt med Per om att Jomshoffs agerande var idiotiskt, utan menar att det var högerns 'fin i kanten'-typer som reagerade på Jomshoff som gjorde det till en nyhet. Han anser att Vänsterpartiets 'terroristkramande' är en mycket större skandal som media ignorerar. Han menar att media har en institutionell vänsterlutning som gör att de mörkade statistik som kunde gynna SD tidigare, och att de fortsätter att göra det. Han ser medias hantering av Ceuta-krisen som ett exempel på vänsterns hyckleri och rädsla för migrationsfrågan. Han menar att Anders Lindberg är en 'partifunktionär' som medvetet kastar skit för Socialdemokraterna, och att högern faller i fällan genom att reagera. Han menar att högern måste sluta 'grabbar luktsaltet' och istället fokusera på sakpolitik eller hitta provokationer som 'gemene man' förstår, snarare än att låta sig triggas av vänsterns retorik.

Slutsatser

• Offentlig debatt i Sverige präglas av en 'idioti' där aktörer medvetet provocerar och motståndare faller i fällan genom att reagera, vilket förstärker provokationerna.
• Media anklagas för en institutionell vänsterlutning, vilket leder till en asymmetrisk krigsföring där vänsterns kontroverser nedtonas medan högerns ageranden förstoras upp och används som 'klickbete'.
• Anders Lindberg (Aftonbladet) framställs som en cynisk 'spelad idiot' och 'puppet master' som medvetet använder provokation för att gynna Socialdemokraterna och hålla högern upptagen.
• Högern uppmanas att sluta reagera på vänsterns provokationer och istället fokusera på sakpolitik eller hitta mer effektiva, folkliga provokationer som inte kan missförstås som 'oanständiga' av de egna leden.