#403 - Karin Olsson om mediekritik eller kampanjen mot media

Medverkande: Karin Olsson (Gäst, Expressens biträdande chefredaktör), Hanif Bali (Programledare), Per Lindgren (Programledare)

Ämnen

• Mediekritikens roll och sanning i journalistik: Diskussion om journalistikens uppdrag att söka sanningen kontra tendensen att prioritera klick och försäljning, samt hur detta påverkar allmänhetens verklighetsuppfattning.
• Expressens rapportering om SD-kopplad VD: Specifik granskning av en Expressen-artikel om en VD med kopplingar till SD som greps för narkotikabrott, och hur rubriksättning och bildval kan uppfattas som vilseledande.
• Utgivaransvar och personligt ansvar i media: En diskussion om den svenska modellen med utgivaransvar kontra önskemål om ett mer personligt ansvar för enskilda journalister, rubriksättare och bildsättare.
• Journalistkårens homogenitet och dess konsekvenser: Analys av journalistkårens sociala och ideologiska likriktning, och hur detta kan leda till en ensidig nyhetsvärdering och 'vita fläckar' i rapporteringen.
• Klimatbevakningens vinkling: Kritisk granskning av hur media rapporterar om klimatrelaterade händelser, som skogsbränder, med fokus på klimatförändringar snarare än andra orsaker som anlagda bränder.
• Dubbla måttstockar i extremismsbedömning: Jämförelse av hur media hanterar kontroversiella uttalanden och aktörer från vänster- respektive högerkanten, med en upplevd tendens att vara mer förlåtande mot vänster.
• Kritik mot public service: Debatt om den omfattande kritiken mot public service, dess legitimitet och om den utgör en oproportionerlig kampanj eller en nödvändig granskning av skattefinansierad journalistik.

Positioner

• Karin Olsson (Sanningssökande är journalistikens kärna.): Journalistik måste vara sanningssökande för att bygga förtroende och ha existensberättigande.
• En av programledarna (Journalistiken prioriterar ofta försäljning över sanning.): Media, särskilt kvällspressen, styrs av klick och läsningar, vilket leder till att sanningen kan förvrängas eller tonas ner till förmån för sensationella rubriker.
• Karin Olsson (Expressens SD-artikel hade nyhetsvärde, men rubriken kan diskuteras.): Artikeln om en VD med narkotikabrott, vars bolag anlitats av SD, ansågs relevant i ljuset av tidigare granskningar av SD:s leverantörer. Hon medger att rubriken kan ha varit tillspetsad.
• En av programledarna (Expressens SD-artikel var vilseledande och inte sanningssökande.): Att koppla Jimmy Åkesson till en VD:s kokainbrott med en bild på Åkesson var ett långsökt försök att skada partiet i en valrörelse, och bidrog till en osann verklighetsuppfattning.
• Karin Olsson (Den svenska modellen med utgivaransvar är effektiv och viktig.): Systemet med utgivaransvar säkerställer redaktionella rutiner och möjliggör modig journalistik genom att utgivaren tar det yttersta ansvaret, vilket skyddar enskilda journalister.
• En av programledarna (Det behövs mer personligt ansvarsutkrävande i journalistiken.): Utgivaransvaret är för opersonligt. En kultur där enskilda rubriksättare och bildsättare tar personligt ansvar skulle motverka övermodig journalistik och främja sanningssökande.
• Karin Olsson (Journalistiken bär en ofrånkomlig mänsklig prägel och Expressen har ett liberalt perspektiv.): Journalistik görs av människor och påverkas av deras bakgrund. Expressen har historiskt drivit liberala frågor, vilket speglas i nyhetsvärderingen, men detta innebär inte att fakta förvrängs.
• En av programledarna (AI kommer att förbättra nyhetsvärderingen genom att eliminera mänskliga fel och preferenser.): AI kan bearbeta information från flera källor och ifrågasätta utgångspunkter, vilket kommer att leda till mer objektiv och sanningssökande journalistik i framtiden.
• En av programledarna (Journalistkårens homogenitet leder till en ensidig nyhetsvärdering.): Journalister har en likartad bakgrund och världsbild, vilket skapar en 'slagsida' i rapporteringen som inte är representativ för hela befolkningen. Detta förklarar varför vissa perspektiv saknas i mainstream media.
• Karin Olsson (Mediekritik är viktig, men den nuvarande kritiken mot public service är oproportionerlig och saknar verklighetsgrund.): Public service, särskilt Sveriges Radio, producerar mycket högkvalitativ, allsidig och undersökande journalistik. Den 'sjukliga fixationen' och 'störtfloden' av kritik mot public service upplevs som en kampanj.
• En av programledarna (Klimatbevakningen är ensidig och missar viktiga fakta.): Media fokuserar nästan uteslutande på klimatförändringar som orsak till bränder, trots att en stor andel av bränderna i Frankrike var anlagna. Detta perspektiv underrapporteras på grund av journalistkårens homogena synsätt.
• Karin Olsson (Klimatbevakningen är utmanande, men det finns ingen medveten undvikande av anlagda bränder.): Journalister är intresserade av nyheter, och anlagda bränder är en nyhet. Eventuell slagsida i rapporteringen beror inte på medveten vinkling utan snarare på att journalister omedvetet följer etablerade narrativ.
• En av programledarna (Media tillämpar dubbla måttstockar för vänster- och högerextremism.): Uttalanden från vänsterpersoner, som Somar Al Nahirs 'husinvandrare'-begrepp, som bygger på rasistisk kollektivism, bedöms med större välvilja och stämplas inte som 'vänsterextremism' på samma sätt som liknande uttalanden från höger skulle stämplas som 'högerextremism'. Detta visar en tydlig bias.
• Karin Olsson (Vissa åsikter och epitet är oacceptabla, men man bör vara försiktig med att stämpla personer som 'extremister'.): Hon avskyr kollektiviserande retorik som 'husinvandrare' och anser att det är rasistiskt. Dock menar hon att man inte bör vara snabb med att använda epitet som 'högerextrem' eller 'vänsterextrem' utan mycket goda skäl, och att det är svårt att gradera dem.

Slutsatser

• En grundläggande oenighet råder kring journalistikens sanningsansvar, där programledarna kritiserar medias prioritering av klick över sanning, medan gästen framhåller sanningssökande som en kärnprincip.
• Programledarna menar att journalistkårens homogenitet skapar en ensidig nyhetsvärdering och 'vita fläckar' i rapporteringen, vilket gästen delvis erkänner som en utmaning för mångfalden.
• Det finns en stark oenighet om mediekritikens proportioner och legitimitet; gästen ser en oproportionerlig 'kampanj', medan programledarna anser att kritiken är nödvändig och ofta avfärdas som 'högerspinn'.
• En central kritik från programledarna är att media tillämpar dubbla måttstockar i bedömningen av kontroversiella uttalanden från vänster- respektive högerkanten, vilket leder till en upplevd bias.