Amie vittnar om sexuella övergrepp i vården

Amies erfarenheter av psykiatrin och övergreppen🕓00:00:00 - 00:01:12

En person berättar om sin mångåriga erfarenhet inom psykiatrin sedan 11 års ålder, som beskrivs som både livräddande och traumatiserande. Sexuella övergrepp har förändrat allt och lämnat djupa spår, vilket leder till en konstant rädsla och otrygghet. Det värsta uppges vara att övergreppen skedde på en plats som skulle erbjuda hjälp och stöd.

Maktmissbruk inom psykiatrin och krav på trygghet🕓00:01:12 - 00:02:09

Intervjun berör situationen kring den anmälda förövaren och att vederbörande inte längre arbetar kvar. Det konstateras att makt kan missbrukas inom psykiatrin, att patienternas röst inte alltid tas på allvar och att konsekvenser ofta saknas. Det framkommer ett starkt behov av trygghet, respekt, empati och att bli sedd som människa, inte bara ett problem.

Kritik mot tvångsåtgärder och krav på transparens🕓00:02:09 - 00:03:27

Det uttrycks en åsikt att tvångsåtgärder används för lätthändigt inom vården, trots att de kan vara nödvändiga i akuta fall. Fokus bör ligga på mänskliga och humana metoder. Det krävs mer ansvar, transparens och att patienters historier tas på allvar, för att vården ska vara en trygg plats och inte skapa nya trauman.

Systemfel och vittnesmål om utbredda problem🕓00:03:27 - 00:04:27

En förening har samlat över tusen vittnesmål om rutinmässiga bältesläggningar, tung medicinering och sexuella övergrepp inom psykiatrin. Reaktionerna på detta är ledsamhet och upprördhet, och det bekräftas att det inte handlar om enstaka fall utan ett systemfel. Det konstateras att fler drabbas av dessa problem.

Stigmatisering av psykisk ohälsa och långsam förändring🕓00:04:27 - 00:05:57

Det upplevs att det fortfarande finns en stor stigmatisering kring psykisk ohälsa i samhället, vilket gör ämnet svårt att prata om. Även om regeringen och Socialstyrelsen tar upp frågan om att stärka tvångsvården, känns det långt bort från den enskilda patientens verklighet. Det ifrågasätts hur många liv som måste drabbas innan verklig förändring sker, och tystnaden lyfts fram som ett stort fel.

Modet att bryta tystnaden och övervinna skam🕓00:05:57 - 00:06:51

Det beskrivs en stor ambivalens, rädsla och skam kring att berätta om erfarenheterna. Det tog lång tid att kunna berätta, trots mångårig kontakt med psykiatrin. Det har krävts mod och ärlighet att placera skammen där den hör hemma, och vikten av att bryta tystnaden betonas.

Reaktioner, polisanmälan och brist på konsekvenser🕓00:06:51 - 00:08:43

Den intervjuade blev förvånad och glad över det stora stödet på sociala medier efter att ha delat sin historia, och kände att folk äntligen lyssnade. Trots ivo- och polisanmälningar, samt domstolsförhandlingar, slutade det i 'ord mot ord' utan konsekvenser för förövaren. Polisen tog dock upp frågan och trodde på historien, vilket var en viss tröst.

Personliga konsekvenser och diagnoser🕓00:08:43 - 00:10:02

Övergreppen har lett till svårigheter att lita på andra och stor misstänksamhet, vilket det fortfarande arbetas med i nuvarande förhållanden. Med flera diagnoser, bland annat borderline, påverkas relationsförmågan. Dessa problem har präglats starkt av händelsen.

Vårdens bemötande och övergreppens påverkan på ätstörning🕓00:10:02 - 00:11:49

Vården bemötte uppgifterna med stor skepsis och ville inte tro på den utsatta. Det upplevs som att vården sopade problemen under mattan och fortsatte som om ingenting hänt. De sexuella övergreppen förstärkte även en sedan tidigare existerande ätstörning och skapade en komplicerad relation till den egna kroppen, vilket nu bearbetas med professionell hjälp.

Uppmaning att bryta tystnaden🕓00:11:49 - 00:12:47

De som har blivit utsatta uppmanas att låta det ta den tid det tar, men att det är viktigt att prata med någon, även om det är en utomstående. Det betonas att det är otroligt viktigt att bryta tystnaden och skammen, och att man inte ska bära på det helt ensam eftersom det blir för tungt i längden.