Tillbaka till senaste
Aron Flams Julkalender - Lucka #11
Aron Flam TV 11 dec. 2025 06:01

Aron Flams Julkalender - Lucka #11

I Aron Flams Julkalender lucka 11 kritiserar Aron Flam Aftonbladets dubbla måttstockar i rapporteringen om Israel-Palestinakonflikten och antisemitism i Sverige. Han granskar flera fall av antisemitiska publiceringar och uttalanden i svensk media, och belyser hur antisemitism allt oftare ursäktas som Israelkritik, ofta från självutnämnda antirasister.

Medverkande: Aron Flam (programledare)

Aron Flam presenterar en artikel om Aftonbladets antisemitism

Aron Flam introducerar en klassisk artikel från 2014 där han kritiserar Aftonbladet för att ha kallat honom en 'kränkt jude'. Han menar att situationen kring antisemitism har förvärrats sedan artikeln publicerades. Flam förtydligar att han inte kollektivt skuldbelägger Aftonbladet, men ifrågasätter tidningens journalistiska praxis.

Aftonbladet ber Flam skriva om antisemitism – efter förnedrande kommentar

Aron Flam återberättar ett telefonsamtal från Aftonbladet Debatt där han ombads skriva om antisemitism, direkt efter att han hört redaktörerna diskutera att de behövde någon att 'spela kränkt jude'. Han vägrade skriva för dem på grund av deras dubbla måttstockar. Flam definierar sådana dubbla måttstockar som en form av rasism, särskilt när det gäller rapportering om Israel-Palestina-konflikten.

Antisemitism bortom stereotypen och försvaret av blodsanklagelser

Aron Flam förklarar att antisemitism inte enbart handlar om hakkors utan om fördomar mot judar, och att gränsen mellan Israelkritik och antisemitism ofta suddas ut, särskilt i Aftonbladet. Han refererar till hur Aftonbladet publicerat och försvarat en 'blodsanklagelse'. Flam argumenterar att den som försvarar eller ursäktar rasistiska åsikter själv är rasist.

Personliga upplevelser och ny antisemitism från antirasister

Flam delar med sig av personliga erfarenheter som jude i Sverige, inklusive att bli ropad 'Yahudi' efter sig på gatan. Han påpekar att dagens antisemitism i stor utsträckning kommer från personer som själva ser sig som och kallar sig för antirasister. Han ifrågasätter narrativet om att Israelkritik alltid avfärdas som antisemitism.

Ursäktande av antisemitism som Israelkritik och kollektiv skuldbeläggning

Han hävdar att det är vanligare att antisemitism ursäktas som Israelkritik. Som exempel nämner han Martin Sonneby som kollektivt skuldbelade judar för Israels politik efter burop mot en prideparad. Flam jämför detta med att kollektivt skuldbelägga alla muslimer för 11 september-attackerna och fördömer principen om kollektiv bestraffning.

Klassiska antisemitiska konspirationsteorier från vänsterhåll

Flam lyfter fram att klassiska antisemitiska konspirationsteorier om judisk kontroll över banker och media nu ofta kommer från vänsterhåll. Han kritiserar Danny M:s uttalanden och hur Ametist Azerdogan ursäktade dem i Sveriges Radio. Han ifrågasätter varför samma strikta måttstock som tillämpas mot rasism från Sverigedemokraterna inte används mot antisemitism från andra håll.

Israel-Palestinakonfliktens unika mediebevakning och blodsanklagelser

Han diskuterar den oproportionerligt stora mediebevakningen av Israel-Palestina-konflikten jämfört med andra mer dödliga konflikter. Flam beskriver framställningen av konflikten som 'ovanligt grym' som en modern blodsanklagelse, där judar framställs som osedvanligt blodtörstiga. Denna fördom har historiska rötter och återkommer i media i olika delar av världen.

Svensk medias pro-palestinska bias och generaliseringar

Aron Flam fortsätter att kritisera svensk medias bevakning, särskilt hur Israel konsekvent utmålas som 'barnamördare' och jämförs med Nazityskland eller apartheid. Han citerar Aftonbladets dåvarande debattchef Essan Fadakar som ett exempel på obetingat pro-palestinsk hållning. Flam menar att Fadakar förenklar konflikten till att handla om etniciteter istället för att nämna Hamas islamistiska ideologi.

Aftonbladet Kulturs försvar av organstöldskonspirationen

Flam beskriver hur Aftonbladet Kultur 2009 publicerade Donald Boströms konspirationsteori om israeliska organstölder från palestinier, vilket han kallar ett 'skolboksexempel på blodsanklagelse'. Han berättar hur Åsa Lindeborg initialt försvarade artikeln, trots att den senare avslöjades som en lögn, och hur andra medier bidrog till att legitimera den antisemitiska publiceringen.

Mönster i antisemitiska publiceringar och faktamissar

Han kritiserar Aftonbladets anlitande av Johannes Wahström, känd för antisemitiska konspirationsteorier om judisk mediekontroll. Flam identifierar ett mönster i mediebevakningen av Israel: övergreppsbeskrivningar, jämförelser med Nazityskland eller apartheid, följt av en friskrivningsklausul. Han kritiserar även Elisabeth Höglund för publicering av felaktiga fakta och okritiskt delande av obekräftade bilder från konflikter.

Särbehandlingen av Israel: varför bara den judiska staten?

Aron Flam ifrågasätter varför krav på 'nedmontering' av en 'sinnessjukstat' endast riktas mot Israel, trots att det finns många stater som orsakar mer död och lidande. Han nämner Miljöpartiets Jerker Nordlunds krav på nedmontering av Israel, som publicerades i Aftonbladet utan kommentar. Han undrar varför denna särbehandling riktas mot just den enda judiska staten.

Aftonbladets 'bugg' och ihärdiga förnekelse av fördomar

Flam avslutar med att peka på en kontroversiell karikatyr ('Hitler gasade fel judar') som Aftonbladet publicerade och sedan tog bort med ursäkten om ett 'tekniskt fel'. Han menar att Aftonbladet tycks ha en 'bugg' som producerar antisemitiska inslag, samtidigt som de förnekar sina fördomar. Detta förnekande, menar han, hindrar dem från att ta itu med problemet, och han vägrar att agera som den 'kränkte jude' de sökte.

Källinformation

Utgivare:
YouTube
AI-genererad 17 mars 2026 15:20
Modell:
gemini-2.5-flash (gemini)
Prompt:
SRT to Description (Gemini) v1.1