Att börja om

Medverkande: programledaren (programledare), Viktor Mauritz (panelist), Åsa Plesner (panelist), Marie Holmlund (panelist), Patricia Lorenzoni (panelist)

Ämnen

• Eftervalsanalys och reaktioner på regeringsskiftet: Panelen diskuterar sina omedelbara reaktioner på valresultatet, där en Socialdemokratisk opposition förklarats som segrare, och huruvida detta innebär en lättnad eller en ny sorts oro för sociala rörelser.
• Uteblivna protester och sociala rörelser: En diskussion om varför de förväntade storskaliga protesterna mot den tidigare regeringens politik uteblev, och hur sociala rörelser har agerat och mobiliserat under perioden.
• Klimatkampens förändrade former: Samtalet fokuserar på hur klimatrörelsen har anpassat sig, bland annat genom att röra sig bort från fredlig civil olydnad på grund av ökad repression, och framväxten av nya grupper som Rebellmammorna.
• Migrationspolitik och demokratiska utmaningar: Panelen diskuterar hur migrationspolitiken har utvecklats till en deportationspolitik och hur aktiva försök att delegitimera vissa röster utmanar de etablerade demokratiska institutionerna.
• Demokratiunderskott och politisk representation: En analys av det politiska systemets legitimitetskris, där det finns en stor diskrepans mellan folkets åsikter i viktiga frågor och den politik som representeras i riksdagen.
• Socialdemokraternas strategi och framtid: Diskussion om Socialdemokraternas valstrategi, deras historiskt dåliga valresultat och hur partiet förväntas agera framöver, samt dess potential att återigen bli en folkrörelse.
• Vägen framåt: Lokala initiativ och folkbildning: Panelen utforskar vikten av att bygga demokrati underifrån genom lokalt engagemang, folkbildning och systemkritik för att uppnå sakpolitiska vinster och förändra den politiska dagordningen.
• Behov av systemkritik och transnationella allianser: Samtalet avslutas med en betoning på vikten av uthållig systemkritik, en omdefiniering av demokrati som något att införa snarare än försvara, och behovet av att bygga transnationella allianser för att möta globala utmaningar.

Positioner

• Åsa Plesner (Fortsatt oro för välfärden men lättnad över att det inte blev värre.): Rikspolitiken är seg för välfärden, men det hade kunnat bli mycket värre för klimat, kunskap och demokrati om en Tidö-regering hade vunnit.
• Marie Holmlund (Besvikelse över liten skillnad mellan blocken, oro för rasism och klimatförnekande politik.): Nästan 50 procent av de röstberättigade var beredda att rösta på en regering som öppnar för extrem rasism och klimatförnekande politik, vilket är en större besvikelse än lättnaden över regeringsskiftet.
• Patricia Lorenzoni (Lättnad över att en Tidö-regering hejdades, men rädsla för delegitimering av röster och utmaningar mot demokratin.): Förslag om att återkalla uppehållstillstånd hejdas, men retorik om 'importerad valboskap' och misstänkliggörande av röster är oroande och kan leda till våld och utmaning av demokratiska institutioner.
• Viktor Mauritz (Lättnad över att valrörelsen är slut, men ingen förväntan på en ny politisk verklighet.): Valrörelsen pausar grundläggande politiskt arbete. Den nya politiska verkligheten är en återgång till 2018-2022 års avtalsscenario, utan brott med de senaste tio årens politik, militarisering, apartheid-system och cynisk klimatpolitik.
• programledaren (Förvånad över uteblivna storskaliga protester mot Tidö-regeringens politik.): Trots SD:s framväxt och vad som uppfattades som vanstyre inom flera sektorer, kom inte de förväntade stora sociala protesterna mot rasistisk och nyliberal politik i den grad som förväntades.
• Marie Holmlund (Chockad över bristen på protester och medborgerligt engagemang.): Trots att Sverige är en stark demokrati och risken för att protestera är låg, är folk inte beredda att stå upp mot felaktig politik, vilket är märkligt.
• Patricia Lorenzoni (Längtar efter stora protester men ser en ökad förståelse för migrationspolitikens systemiska natur.): Även om stora protester som de för ensamkommande uteblivit, har fler i majoritetsbefolkningen insett att migrationspolitiken är en deportationspolitik som påverkar grannar och arbetskamrater, vilket kan leda till mer aktivt motstånd.
• Åsa Plesner (Ser tecken på ökat politiskt engagemang inom fack och bland väljare.): Välfärdsfacken gick samman mot angiverilagen på ett nytt sätt, och Vänsterpartiet och Miljöpartiet fick fler röster, vilket indikerar en mobilisering bortom traditionella medier.
• Viktor Mauritz (Motstånd och mobilisering har funnits, men saknar politisk representation.): Trots stora gatuprotester (t.ex. Palestina-rörelsen) och klimatkampens återkomst, har dessa rörelser inte haft politisk representation i valrörelsen, då partierna undviker att koppla sig till dem eller deras metoder.
• Viktor Mauritz (Det politiska systemet lider av en legitimitetskris och ett demokratiunderskott.): Det finns en stor diskrepans mellan folkets vänsterorienterade åsikter i viktiga frågor (klimat, migration, välfärd) och den borgerliga politik som majoriteten av riksdagen går till val på. Partierna representerar inte folkets vilja.
• Viktor Mauritz (Socialdemokraterna kommer att fortsätta rasa i popularitet och medlemsantal.): De för en politik som många väljare röstar på som en 'antitidiga röst' snarare än för deras egen politik. Ledarskapet har ingen avsikt att ändra sin politiska inriktning, vilket kommer att leda till en stor kris för partiet.
• Åsa Plesner (Socialdemokraternas strategiska val är en gåta, och de riskerar att göra samma misstag som systerpartier i Europa.): De valde Sverigedemokraterna som huvudmotståndare och tonade ner sin egen sakpolitik, vilket var ett misstag. De saknar en ny motor och vilja att positionera sig som en folkrörelse, vilket leder till förfall.
• Marie Holmlund (En del av Socialdemokraterna vill förändra partiet och har en mer realistisk syn på klimatfrågan.): Det finns en stor del av Socialdemokraterna, som Reformisterna, som drömmer om partiets tidigare ideal och skulle vilja se förändring, vilket ger visst hopp.
• Marie Holmlund (Hoppet ligger i rörelser underifrån, folkbildning och ansvarsutkrävande.): De stora klimatutmaningarna kan inte lösas uppifrån. Organisationer som Rebellmammorna, som bygger på omsorg om framtiden och barnens rättigheter, sprider kunskap och mod. Vi måste förstå varför vi är i en så riskabel situation och utkräva ansvar.
• Patricia Lorenzoni (Nya former av mobilisering, framför allt på lokal nivå, är nödvändiga.): Bristen på respekt för rättsstatliga principer och den förändrade utredningstraditionen skapar oförutsägbarhet men också möjligheter. Den svenska tilltron till en uppnådd demokrati håller på att rubbas, vilket tvingar fler att tänka på hur man bygger demokrati från grunden. Folkbildning och att återerövra kunskaper är avgörande.
• Åsa Plesner (Experiment med lokala initiativ och folkbildning är avgörande för att stimulera engagemang.): Genom att koppla systemkritik till konkreta, lokala problem (t.ex. nedskärningar i skolan, utvisningar) kan man engagera människor och bygga nya folkrörelser.
• Viktor Mauritz (Systemkritik och demokratisering är nyckeln till förändring.): Folk är medvetna om problemen men saknar systemkritik som inte lägger skulden på individen. Det behövs demokratiska mekanismer som kopplar folkets vilja till politisk handling. Vi måste börja kräva att få vara med och bestämma på riktigt och bygga transnationella allianser.

Slutsatser

• Trots en initial lättnad efter regeringsskiftet kvarstår en djup oro bland sociala rörelser för välfärden, klimatpolitiken och demokratins framtid, då den nya regeringen förväntas fortsätta en 'Tidö Light'-politik.
• Det finns en tydlig diskrepans mellan folkets vänsterorienterade opinion i centrala samhällsfrågor och den borgerliga politik som dominerar riksdagen, vilket indikerar ett demokratiunderskott.
• Vägen framåt för sociala rörelser och progressiva krafter ligger i att bygga nya folkrörelser underifrån, genom lokala initiativ, folkbildning och systemkritik, snarare än att förlita sig på traditionella partier som Socialdemokraterna.
• Det är avgörande att organisera sig transnationellt och strategiskt för att möta globala utmaningar och förbereda sig för framtida politiska strider, även i en period av 'ebb' snarare än 'flod' för progressiva rörelser.