AVGÅ ALLA EXTRA – Nätmiljön bakom skolattacken i Fagersta

Medverkande: Enna Gerin (moderator), Myra Åhbäck Öhrman (gäst, expert på internetkultur), Magnus Bjerg Sturm (panelist, kollega på Katalys)

Ämnen

• Skolattacken i Fagersta och gärningsmannens nätmiljö: Programmet inleds med att diskutera skolattacken i Fagersta, där en person dödades och tre skadades. Fokus ligger på den misstänkta gärningsmannens digitala miljöer, där han hyllat massmördare och rört sig i kretsar som glorifierar skolattacker.
• Fenomenet misantropiskt våld och online-subkulturer: Diskussionen fördjupas kring online-subkulturer som TCC (True Crime Community) och 764, vilka kännetecknas av en misantropisk syn på världen och en 'gamifiering' av grymhet. Dessa miljöer uppmuntrar till att begå vidriga handlingar och attackera oskyldiga mål för att vinna status.
• Medias hantering av våldsdåd och postpolitiskt våld: Paneldeltagarna reflekterar över medias rapportering av våldsdåd och introducerar begreppet 'postpolitiskt våld'. De diskuterar hur ideologiska motiv kan vara komplexa och inte alltid tydliga, men att det ändå finns en politisk logik i det misantropiska våldet, ofta kopplat till hierarkier och känslor av orättvis behandling.
• Samhälleliga orsaker och plattformarnas ansvar: Samtalet breddas till att omfatta samhälleliga faktorer som ensamhet och hopplöshet bland unga män, vilka kan leda till olika destruktiva utfall som skolattacker, gängkriminalitet eller självmord. Sociala medieplattformars ansvar för att moderera innehåll och hur algoritmer bidrar till att skapa både destruktiva och positiva subkulturer lyfts fram.
• Medias ansvar och etiska överväganden vid rapportering: Avslutningsvis diskuteras medias etiska ansvar vid rapportering av våldsdåd. Det betonas att media bör undvika att glorifiera gärningsmän och istället fokusera på strukturer, offer och bredare samhällsproblem, samt att vara medveten om hur detaljerad rapportering kan trigga potentiella gärningsmän.

Positioner

• Myra Åhbäck Öhrman (Misantropiskt våld och online-subkulturer är kopplade till en gamifiering av grymhet.): Hon beskriver TCC och 764 som miljöer där man tävlar i att begå vidriga handlingar och döda flest människor, ofta med en misantropisk syn på världen och ett intresse för gränsöverskridande beteende. Hon menar att det finns en politisk logik i detta våld, även om det inte är traditionellt ideologiskt, och att det ofta riktas mot svaga mål.
• Myra Åhbäck Öhrman (Våldsdåd som dessa har en politisk dimension, även om de inte följer traditionella ideologiska manifest.): Hon introducerar begreppet 'postpolitiskt våld' och menar att det finns en ideologi i det misantropiska våldet, ofta kopplat till hierarkiska tankar, känslor av orättvis behandling och en önskan att återta makt genom våld. Hon påpekar att gärningsmän ofta delar nazistiska symboler, inte bara för att vara gränsöverskridande, utan för att det finns en underliggande ideologisk hierarki som internaliserats.
• Myra Åhbäck Öhrman (Problemet är inte mörkt innehåll i sig, utan hur det presenteras i vardagsflöden på sociala medier.): Hon jämför med äldre internetkulturer där man aktivt sökte upp gore-sidor, vilket skapade en distans. Idag är våldsamt innehåll närmare och dyker upp oväntat, vilket gör människor mer sårbara och försvarslösa.
• Myra Åhbäck Öhrman (Många problem bland unga män, inklusive skolattacker, gängkriminalitet och självmord, har gemensamma rötter i ensamhet och hopplöshet.): Hon föreslår att lösningen ligger i att adressera den utbredda ensamheten och meningslösheten bland unga, snarare än att behandla varje problem isolerat.
• Myra Åhbäck Öhrman (Sociala medieplattformar har ett stort ansvar för att moderera innehåll och skydda unga.): Hon kritiserar plattformarna för att göra för lite, trots att de har tekniken att styra algoritmer bort från skadligt material och skulle kunna anställa personal för att hjälpa utsatta. Hon liknar situationen vid att privata företag driver fritidsgårdar utan tillsyn.
• Myra Åhbäck Öhrman (Media bör vara försiktig i sin rapportering för att undvika att glorifiera gärningsmän.): Hon menar att varje detaljerat porträtt av mördaren eller publicerat manifest är en 'gåva till subkulturer som dessa' och riskerar att bygga ett altare istället för att skapa förståelse. Hon föreslår att fokusera på offren, strukturer och bredare ideologier snarare än snaskiga detaljer om gärningsmannen.
• Magnus Bjerg Sturm (Media har blivit bättre på att rapportera om våldsdåd med en mer nyanserad bild.): Han jämför med tidigare dåd (som Charlie Kirkdålet) där media var snabba med att söka motiv, och uppskattar att rapporteringen nu fokuserar mer på miljöer snarare än att framställa gärningsmän som antihjältar.
• Magnus Bjerg Sturm (Den nuvarande generationen är uppväxt med grovt innehåll på internet, vilket skiljer sig från äldre generationer.): Han beskriver hur han och hans generation har sett gore-videos, kartellavrättningar och bilder på våld som en del av uppväxten, vilket gör att de har en annan förståelse för dessa miljöer än äldre forskare och journalister.
• Magnus Bjerg Sturm (Det finns likheter mellan unga män som dras in i gängkriminalitet och de som utför skolattacker.): Han menar att båda grupperna drivs av ett behov av status, samhörighet och syfte, och att den marknadifierade, individualistiska 'influencermiljön' online liknar gängvärlden i sin statusjakt.
• Magnus Bjerg Sturm (Algoritmer på plattformar som TikTok och Discord underlättar skapandet av både destruktiva och positiva subkulturer.): Han påpekar att algoritmerna gör det lätt att hitta små sub-communities, vilket kan vara negativt för destruktiva grupper men också positivt för ensamma unga som hittar likasinnade och mår bra.
• Magnus Bjerg Sturm (Media bör vara lika noggrann med rapportering av våldsdåd som med självmord för att undvika att trigga potentiella gärningsmän.): Han kritiserar tidningar för att beskriva gärningsmannens kläder, vilket kan inspirera andra, trots att de är försiktiga med att beskriva metoder vid självmord. Han lyfter också dilemmat att om media är för långsam, söker sig folk till mindre pålitliga källor som Flashback.
• Enna Gerin (Det är viktigt att förstå det bredare fenomenet bakom skolattacken i Fagersta, särskilt gärningsmannens digitala miljöer.): Hon inleder programmet med att betona behovet av att djupdyka i de nätmiljöer som format gärningsmannen, med tanke på den rapportering som framkommit om hans hyllningar av massmördare och vistelse i högerextrema kretsar.
• Enna Gerin (Det finns en risk att ignorera den ideologiska aspekten av våldsdåd.): Hon reflekterar över tidigare fall (Trollhättan, Örebro) där det fanns en försiktighet med att peka ut ideologiska motiv, vilket skapade frustration bland dem som såg tydliga kopplingar till högerextremism. Hon understryker vikten av att inte förminska den ideologiska aspekten, även om den är komplex.
• Enna Gerin (Det finns ett behov av bekräftelse och samhörighet som driver unga i dessa miljöer.): Hon reflekterar över hur banalt och barnsligt det kan verka att söka bekräftelse och status i grupper som dyrkar massmördare, men att det är ett djupt mänskligt behov av att tillhöra ett sammanhang och känna sig häftig.
• Enna Gerin (Skolan och vuxna behöver bättre utbildning och verktyg för att hantera ungas närvaro på internet och dess mörka sidor.): Hon liknar situationen med att lära sig om droger i skolan, där lärarna ofta saknade kunskap, vilket ledde till att unga inte tog varningarna på allvar. Hon menar att vuxna behöver kunna möta barnen där de är och svara på deras frågor om internet.

Slutsatser

• Skolattacken i Fagersta belyser den farliga dynamiken i online-subkulturer som TCC och 764, där grymhet och våld gamifieras och gärningsmän glorifieras.
• Våldsdåd som dessa har en komplex 'postpolitisk' dimension, där personliga problem och misantropiska världsbilder flätas samman med ideologiska hierarkier, ofta med kopplingar till högerextremism.
• Sociala medieplattformar kritiseras för att inte tillräckligt moderera skadligt innehåll och för att deras algoritmer bidrar till att ensamma unga män dras in i destruktiva gemenskaper.
• Media har ett etiskt ansvar att rapportera om dessa händelser på ett sätt som undviker att glorifiera gärningsmännen och istället fokuserar på strukturer, offer och bredare samhällsproblem.