Mikael Landén – om 2010-talets stora ökning av barn som sökte vård för könsdysfori

Medverkande: Mikael Landén (Gäst, expert), Adam Cwejman (Programledare)

Varning för samtalsinnehåll och stödlinjer🕓00:00:47 - 00:01:15

Programmet inleds med en varning om att samtal som berör självmord förekommer. Information ges om tillgängliga hjälplinjer och stödresurser för personer som mår dåligt, som Mind-självmordslinjen och Sjukvårdande präst.

Introduktion till Mikael Landén och ämnet könsdysfori🕓00:01:15 - 00:01:48

Adam Cwejman introducerar Mikael Landén, professor i klinisk psykiatri, och ämnet för samtalet. De ska diskutera den kraftiga ökningen av barn som sökte vård för könsdysfori under 2010-talet och hur lagändringar kan påverka detta.

Mikael Landéns observation av den dramatiska ökningen🕓00:01:48 - 00:03:00

Landén berättar hur han upptäckte den dramatiska ökningen av unga, särskilt flickor, som sökte vård för könsdysfori runt 2019. Han började då ifrågasätta evidensen för de behandlingar som erbjöds. Han menar att en sådan ökning av ett tillstånd kräver en förklaring och att det inte är bra att en diagnos ökar på det viset.

Ifrågasätter attitydförändring som förklaring till ökning🕓00:03:00 - 00:08:46

Landén bemöter argumentet att ökningen beror på att tabun fallit och att den sanna omfattningen av könsdysfori nu avslöjas. Han pekar på attitydundersökningar från sent 90-tal som visade en redan positiv inställning till transsexuella. Dessutom skedde ökningen mycket snabbt och samtidigt i alla jämförbara länder, vilket talar emot en långsam attitydförändring.

Social smitta och vårdens roll i spridning🕓00:08:46 - 00:12:05

Mikael Landén menar att ökningen troligen är en 'social smitta' där en förklaringsmodell sprids via sociala medier bland unga, likt tidigare trender inom psykisk ohälsa. Han kritiserar att vården okritiskt hakat på den 'könsbekräftande' modellen. Han menar att det sker utan tillräcklig prövning av de behandlingar som ges.

Holländska protokollet och kritik mot evidensbrist🕓00:12:05 - 00:17:14

Landén förklarar att 'Det holländska protokollet' för pubertetsblockerare utvecklades för extremt få, noga utvalda fall. När antalet patienter exploderade fortsatte man dock tillämpa behandlingen utan att ställa frågan om dess effektivitet för den nya, bredare gruppen. Han menar att 'aktivism' och 'ideologi' har gjort det känsligt att ifrågasätta behandlingen.

Behandlingens biverkningar och risker för barn🕓00:17:14 - 00:26:05

Landén bemöter påståendet att pubertetsblockerande behandlingar är reversibla och riskfria. Han hänvisar till studier som visar att självmordsrisken i gruppen beror på samsjuklighet, inte könsdysfori. Vidare beskriver han konkreta kroppsliga biverkningar som benskörhet och spekulerar i potentiella kognitiva effekter baserat på djurstudier och enskilda fall. Att inte ställa frågor om säkerhet betraktas som kränkande, vilket är obegripligt för Landén.

Efterlyser studier av naturalförlopp utan behandling🕓00:26:05 - 00:30:01

Landén betonar behovet av studier som följer upp unga med pubertetsdebuterande könsdysfori utan pubertetsblockerande behandling. Detta för att se hur tillståndet utvecklas naturligt på lång sikt. Han nämner äldre studier som visade att få med barndomsdysfori fortsatte identifiera sig som transsexuella som vuxna, vilket tyder på att många fall klingar av, och därmed undvika onödiga behandlingar.

Konsekvenser av ångrade behandlingar och vårdens ansvar🕓00:30:01 - 00:36:12

Landén diskuterar att det redan finns och kommer att finnas fler personer som ångrar sin behandling ('detransition'). Han framhåller att individer kan anpassa sig till beslut även om de inte var optimala, vilket lägger ett ännu större ansvar på vården att agera försiktigt. Han menar att påståendet att väntan skapar risker inte stöds av evidens, och att samsjuklighet bör behandlas istället.

Politiska beslut och den🕓00:36:12 - 00:42:00

Han kritiserar politiken för att vilja 'underlätta' könsbyte, som att sänka åldersgränsen för juridiskt kön, baserat på idén att tidig vård alltid är bra. Landén menar att pubertetsblockerare inte är en 'tid för eftertanke', utan ett 'startskott' mot hormonbehandling och kirurgi, då nästan alla patienter fortsätter den vägen. Han ser det som en slags biologism som glömmer feminismens insikter om mångfald av könsroller.

Ideologiska influenser och framtidsperspektiv på vården🕓00:42:00 - 00:56:16

Landén diskuterar hur en 'märklig allians' i politiken har lett till att medicinska frågor om könsdysfori omdefinierats till rättighetsfrågor, delvis för att distansera sig från auktoritära regimer. Han betonar att medicinsk behandling ska bygga på vetenskaplig evidens, inte ideologi. Han förutspår att ökningen av könsdysfori hos barn kommer att klinga av och poängterar vikten av att skilja på vård för barn och vuxna, där vuxna kan ta mer eget ansvar för livsförbättrande åtgärder.