Det onämnbara folkmordet

Medverkande: Johannes Anyuru (gäst), Programledare (programledare)

Introduktion och Johannes Anyurus självpresentation🕓00:00:27 - 00:01:42

Programledaren välkomnar författaren Johannes Anyuru till podden. De inleder med att skämtsamt prata om Johannes intresse för rollspel och hans förträngda tonår. Johannes presenterar sig som författare, och uttrycker en önskan att kunna vara poet, men menar att han nu är mer författare.

Det ”döda språket” och mediediskursen om Gaza🕓00:01:42 - 00:05:46

Samtalet övergår till Johannes Anyurus artikelserie i Aftonbladet om folkmordet i Gaza och begreppet 'det döda språket'. Programledaren ger exempel på hur media fokuserat på en Hamas-flagga vid en Palestinademonstration istället för demonstrationen i sig, och hur bokmässan tillät programpunkter som förnekade svält och folkmord i Gaza. Detta kopplas till det 'döda språket' som inte kan benämna verkligheten korrekt.

Språkets etiska dimension och egen blindhet🕓00:05:46 - 00:11:50

Johannes förklarar att uttrycket 'det döda språket' kommer från den palestinska poeten Fady Joudah. Han citerar Joudah om att ett språk är dött om det inte kan se ett folkmord komma eller benämna det korrekt medan det pågår. Johannes reflekterar över att om samhället är medskyldigt till folkmord, hur ska man då veta vilka delar av ens eget språk som är komprometterade och inte kan tala om rätt och fel.

Agamben, suveränitet och att tillhöra nationen🕓00:11:50 - 00:26:00

Johannes diskuterar filosofen Giorgio Agambens teorier om suveränitet efter franska revolutionen, där makten flyttades från kungen till folket. Han förklarar att detta gjorde frågan om 'vilka som tillhör folket' politisk, vilket leder till att vissa grupper, som invandrarrörelser och Palestinarörelsen, kriminaliseras eller inte tillåts ha vissa åsikter. Han hävdar att om man inte tillhör 'nationen' fullt ut, diskvalificeras ens åsikter.

Den palestinska identitetens unika position🕓00:26:00 - 00:32:52

Johannes jämför den palestinska identiteten med den svarta identiteten, och menar att palestinsk identitet inte kan erkännas fullt ut inom det nuvarande 'imperiet' eftersom det utmanar staten Israels existens. Han framhåller att skapandet av Israel ses som en katastrof (Al-Nakba) för palestinierna. Han kritiserar medierna för att förminska folkmordet och istället fokusera på oväsentligheter, och nämner Agambens begrepp 'musulmaner' för att beskriva den extrema dehumaniseringen.

Hopp, mod och framtida motstånd🕓00:32:52 - 00:41:40

Johannes diskuterar 'hopp' som en aktiv handling snarare än passiv väntan, och betonar modet att agera. Han ifrågasätter det höga priset i mänskliga liv för att västvärlden ska 'se' folkmordet. Han kritiserar den 'liberala fantasin' som tillåter att man lägger orimligt mycket tid på irrelevanta detaljer istället för folkmordet, och menar att detta får världen att falla sönder i skärvor.

Offentlighetens kollaps och författarens roll🕓00:41:40 - 00:59:00

Han anser att offentlighetens hierarkier har kollapsat och att traditionella medier inte längre har ensamrätt på legitimitet. Johannes menar att författare och poeter, ofta från marginaliserade grupper, har fått ta täten i att skriva om Gaza då etablerade nyhetsmedier undvikit ämnet. Han kritiserar även att författare och konstnärer avpolitiserats, vilket leder till en 'mellanmjölks'-offentlighet och en konsensus som tystar kritiska röster.

Drömmen om ett gemensamt språk och vänsterns död🕓00:59:00 - 01:04:13

Johannes avslutar med ett citat från Adrienne Richs 'Dream of a Common Language', och reflekterar över om drömmen om ett gemensamt språk och ett samhälle som vågar känna till hela deras mänsklighet bara var en dröm. Han menar att den politiska vitaliteten idag finns bland Palestinademonstranter i förorten, och att en vänster som försöker disciplinera dem riskerar sin egen död. Han ser en kraft som världen kommer att tvingas möta.