Podden "Finns det någon kulturhöger?" diskuterar den svenska borgerlighetens intresse för kultur och hur det påverkar kulturpolitiken. Gästerna Victor Malm och Andreas Johansson-Heinö analyserar kulturhögerns upplevda frånvaro, kulturell populism, politikernas ovilja att referera till kultur, samt den nuvarande kulturpolitikens inriktning och effekter på kulturbudgeten, men avslutar med ett visst hopp om framtiden.
Medverkande: Andreas Eriksson (programledare), Victor Malm (gäst), Andreas Johansson-Heinö (gäst)
Introduktion och ämnespresentation
Andreas Eriksson inleder podden "Ledarredaktionen" och presenterar dagens ämne: den svenska kulturhögerns tillstånd. Han undrar om det finns en borgerlighet som är intresserad av kulturella uttryck och diskussioner, och hur en eventuell brist påverkar kulturpolitiken.
Victor Malm om kulturhögerns frånvaro
Victor Malm, kulturchef på Expressen, förklarar sin slutsats att det inte finns någon svensk kulturhöger. Han menar att dagens höger ignorerar den borgerliga idé- och litteraturtraditionen, med författare som Victor Rydberg och Hjalmar Söderberg, vilket är paradoxalt då högern talar om tradition men inte förvaltar sin egen kulturella historia.
Andreas Johansson-Heinös syn på kulturhögerns tillstånd
Andreas Johansson-Heinö instämmer delvis i kritiken, men menar att ointresset för tradition är tvärideologiskt. Han nämner Timbros ansträngningar att återuppliva borgerliga författarskap, men erkänner att dessa initiativ inte når en bred publik. Han ifrågasätter också om vänsterns kulturintresse skiljer sig markant.
Vänsterns starkare kulturinfrastruktur
Victor Malm hävdar att vänstern har en mer robust infrastruktur för att bevara och formulera sitt traditionsmedvetande i offentligheten. Han exemplifierar med förlag som Arena och Ordfront, samt vänstertänkare som Sven Lindqvist, som exempel på en levande tradition till skillnad från högern.
Reinfeldt-effekten och borgerlig kulturpopulism
Victor Malm diskuterar "Reinfeldt-effekten" och den kulturpopulism som högern omfamnade under 00-talet. Han exemplifierar med Fredrik Reinfeldts val av populärkultur och Jörn Hägglunds strid mot kultureliten. Detta har enligt Malm avskräckt högerns egna bildade från att engagera sig i kultureliten.
Populismens historiska rötter och dagens uttryck
Andreas Johansson-Heinö pekar på liknande populistiska tendenser på vänsterkanten under 70-talet. Han menar att dagens populistiska syn, där "det folk vill se är bra", är lika problematisk. Victor Malm instämmer och ser en konvergens mellan nyliberalism och radikala kulturstudier där smak används som maktmedel, men menar att vänstern ändå byggde upp institutioner som bevarade traditioner.
Kulturpolitikens interna spänningar
Andreas Johansson-Heinö drar paralleller till nutiden och nämner kulturpolitikens nuvarande spänningar. Han pekar på önskan om mecenater och skattesänkningar kontra kulturkanonprojektet, som vilar på en marknadsfri idé om god kultur. Han menar att denna spänning fortfarande finns inom dagens höger.
Brist på intellektuell förvaltning av kulturarvet
Victor Malm kritiserar borgerlighetens bristande intresse för att tänka genom sin intellektuella tradition. Han menar att kulturkonservatismens grundidé om traditionens tidlösa betydelse inte praktiseras, och att man talar om kulturarvet utan att fylla det med konkret innehåll. Han efterlyser fler borgerliga skribenter som driver dessa perspektiv.
Generationsspänning och populistisk tidsålder
Andreas Johansson-Heinö menar att det är svårt att hitta nya borgerliga skribenter, delvis på grund av vänsterns institutionella övertag. Han framhåller att den största skillnaden inte är höger-vänster, utan en generationsspänning och den populistiska tidsåldern som försvårar ett meningsfullt offentligt samtal.
Instrumentell motivering av kulturkanon och kulturens politiska roll
Andreas Johansson-Heinö kritiserar kulturkanonprojektets instrumentella inramning, där fokus låg på sammanhållning istället för traditionens egenvärde. Han och Victor Malm diskuterar den politiska debattens brist på kulturella referenser och dess förlust av "stora berättelser", vilket leder till stagnerad samhällsanalys och för lågt värderad kulturell bildning.
Politikernas rädsla för kulturella referenser
Victor Malm kritiserar politikernas ovilja att referera till modern kvalitetslitteratur, som Nils Håkanssons Bandi Futura, trots dess relevans för samhällsanalysen. Andreas Johansson-Heinö menar att politiker inte vågar referera till verk de läst av rädsla för att uppfattas som elitistiska, vilket begränsar referensramarna till allmänt kända verk som Wilhelm Moberg.
Den nya regeringens kulturpolitik
Andreas Eriksson frågar om den nuvarande regeringens kulturpolitik verkligen är ny. Victor Malm håller med, men kritiserar att kulturministern främst fokuserar på finansieringsfrågan, som han anser vara ointressant. Andreas Johansson-Heinö instämmer att det finns en ny vilja till förändring, främst inom Moderaterna, men att det inte kommer att leda till en dramatisk revolution på kort sikt.
Kulturdepartementets schizofrena intryck
Victor Malm beskriver kulturdepartementet som "schizofrent" då det driver en kulturkanon men samtidigt lyfter fram gastronomi och dataspel som högtstående kulturformer. Han menar att den sverigedemokratiskt inspirerade viljan att uppvärdera det svenska kulturarvet riskerar att vara ytlig och påverkad av "amerikansk kulturimperialism".
Nyliberalism, kultur och statens begränsningar
Andreas Johansson-Heinö betonar att få sverigedemokrater verkligen bryr sig om kulturarv. Victor Malm beskriver den nyliberala traditionens syn på kultur som underhållning, snarare än en intellektuell tradition, vilket han menar är ett tankefel. Andreas Eriksson framför den nyliberala ståndpunkten att politikens uppgift är att skapa goda institutioner för marknadsekonomin, inte att hantera människors kulturella uppfattningar, och varnar för statlig inblandning i kulturen.
Kulturbudgetens minskning och framtidshopp
Andreas Eriksson presenterar statistik som visar att kulturbudgeten minskat med 22 procent. Victor Malm varnar för att detta leder till en försvagning av kulturinstitutionerna och att Sverige blir ett mindre kulturellt betydelsefullt land internationellt. Andreas Johansson-Heinö menar att det är upp till den privata finansieringen att kliva fram och ser positiva tecken hos en yngre borgerlig generation som visar större intresse för skönlitteratur. Podden avslutas med en optimistisk ton om kulturens framtid.
Källinformation
- Utgivare:
- Svenska Dagbladet
AI-genererad 16 april 2026 19:42
- Modell:
- gemini-2.5-flash (gemini)
- Prompt:
- SRT to Description (Gemini) v1.1