Hur påverkar valet försvarspolitiken?

Medverkande: Andreas Eriksson (programledare), Oskar Jonsson (gäst)

Ämnen

• Regeringens viktigaste åtgärder inom försvarspolitiken: Diskussion om de tre viktigaste åtgärderna: NATO-inträdet, ökade försvarsutgifter och stödet till Ukraina, där de ökade försvarsutgifterna framhålls som den enskilt viktigaste åtgärden.
• Omsättning av försvarsbudget till ökad förmåga: Frågan om varför de stora ekonomiska investeringarna inte syns i en ökad mängd stridskrafter. Förklaringen är att pengarna går till att lappa hål och bygga upp uthållighet som saknades, snarare än att utöka organisationen.
• Historiska mönster och tröghet i försvarspolitiken: Jämförelse med tidigare perioder då försvaret nedprioriterats, vilket har lett till en vanskött investeringsfond. Detta bidrar till den långsamma processen att omsätta pengar till konkret försvarsförmåga.
• Regeringens roll i att möjliggöra försvarstillväxt: Diskussion om hur regeringen kan påskynda processen för att omsätta pengar till ökad försvarsförmåga, särskilt genom att förenkla lagstiftning och processer som miljötillstånd och hantering av vapenmaterial.
• Partiernas skiljelinjer i försvarspolitiken: Analys av var partierna skiljer sig åt i försvarspolitiken trots enighet i försvarsberedningen. Skillnaderna rör bland annat NATO-medlemskap, fokus på folkförsvar kontra teknologi, och civilt försvar.
• Rysk krigsförings utveckling och konsekvenser för Sverige: Hur Rysslands krigsföring har förändrats under Ukraina-kriget, med fokus på långräckviddig massbekämpning med drönare och robotar. Sverige bedöms vara oförberett mot dessa hot och behöver åtgärda bristerna.
• NATO-inträdets omställning för Försvarsmakten: Diskussion om hur Sveriges NATO-medlemskap förändrar Försvarsmaktens uppgifter. Fokus ligger på att säkra svenskt territorium som bas för allierade trupper och bidra regionalt snarare än att skicka stora trupper långt bort.
• USA:s roll och Europas självständiga försvarsförmåga: Farorna med ett eventuellt amerikanskt tillbakadragande från Europa och behovet av att Europa bygger upp egna
• Viktiga försvarspolitiska frågor inför nästa mandatperiod: Fokus på hur man hanterar USA:s roll, fyller tomrummet efter USA, och koordinerar regionalt försvar i Norden, Baltikum och Polen genom stora, koordinerade investeringar och svåra avvägningar.
• Försvarsministerns roll och politiska ledarskap: Utvärdering av nuvarande försvarsminister Pål Jonsons arbete, som bedöms som mycket bra gällande diplomatiskt hantverk och exportaffärer. En jämförelse görs med Peter Hultqvist och deras potentiella prioriteringar.
• Relevansen av försvarspolitisk debatt i valrörelsen: Kritik mot den nuvarande försvarspolitiska debatten i valrörelsen som irrelevant, då partierna är överens om det mesta och fokuserar på små, ointressanta skillnader.

Positioner

• Oskar Jonsson (Regeringens viktigaste åtgärder är NATO-inträdet, ökade försvarsutgifter och stödet till Ukraina.): NATO ger allierade, pengar förändrar allt och är viktigast, och Ukrainas motstånd ger Sverige tid att rusta upp.
• Oskar Jonsson (Försvarsmaktens omsättning av pengar till ökad förmåga går för långsamt.): Trots stora investeringar ser den beställda organisationen för 2030 skrämmande lik ut den från 2020. Pengarna går till att lappa hål och bygga upp uthållighet (ammunition, luftvärn) som saknades, vilket är en
• Oskar Jonsson (Regeringen har inte tillräckligt underlättat för Försvarsmakten att växa.): Regeringen har försökt med förenklingsuppdrag men har inte tillräckligt
• Oskar Jonsson (Partierna är inte så eniga i försvarspolitiken som det verkar.): Vänsterpartiet och Miljöpartiet är mot NATO och har en ryggmärgsreflex om att försvar provocerar. Socialdemokraterna, KD och SD fokuserar mer på ett stort folkförsvar med många regementen och värnpliktiga, vilket Försvarsmakten avråder från. Moderaterna (Pål Jonson) har mer fokus på teknologi och materiel. Miljöpartiet lyfter civilt försvar och luftvärn för städer.
• Oskar Jonsson (Rysk krigsföring har förändrats avsevärt, med fokus på massbekämpning på lång räckvidd, vilket Sverige är oförberett på.): Ryssland har ökat produktionen av drönare och ballistiska robotar, som Ukraina har svårt att stoppa. Sverige har begränsad förmåga att försvara sig mot dessa hot med nuvarande Patriot-system, som endast kan skydda ett fåtal platser.
• Oskar Jonsson (Sverige måste fokusera på tre åtgärder mot rysk långräckviddig bekämpning.): Dessa är fortifikatoriskt skydd (gräva ner infrastruktur), luftvärnssystem som kan stoppa ballistiska robotar (Patriot, Aster 30), och förmåga att slå mot fiendens plattformar på ryskt territorium, vilket Sverige idag saknar.
• Oskar Jonsson (NATO-inträdet innebär en gradvis omställning för Försvarsmakten, där fokus ligger på att säkra svenskt territorium som bas för allierade.): Sverige har sedan 2015 haft
• Oskar Jonsson (Ett amerikanskt tillbakadragande från Europa är farligt på längre sikt och kräver att Europa bygger upp egna ): Europa saknar USA:s förmågor inom underrättelse, satellitbilder, militär ledning, lufttankning och transportflygplan. Att bygga upp dessa tar år, kanske decennier. Europa behöver en ny, billigare och mer asymmetrisk krigskonst baserad på civil teknologi.
• Oskar Jonsson (De viktigaste försvarspolitiska frågorna framöver är hur man hanterar USA:s roll och fyller tomrummet efter USA, samt att koordinera regionalt försvar i Norden, Baltikum och Polen.): Detta kräver stora, koordinerade investeringar och svåra avvägningar mellan att varje land bygger upp egna förmågor och att samarbeta om specialisering (t.ex. lufttankning, rymdförmåga, militär ledning).
• Oskar Jonsson (Pål Jonson har hanterat sin roll som försvarsminister mycket bra, särskilt gällande diplomatiskt hantverk och exportaffärer.): Han har lyckats med stora exportaffärer (Global Eye, ubåtar till Polen) och Sverige har tagit ledartröjan i Ukraina-kontaktgruppen, vilket visar på ett skickligt politiskt hantverk.
• Oskar Jonsson (Peter Hultqvist som försvarsminister skulle sannolikt prioritera en större armé och fler regementen, i kontrast till Moderaternas fokus på teknologi och blå vapengrenar.): Hultqvist har en historik av att bygga bilaterala avtal (Hultqvist-doktrinen) och är intresserad av att fortsätta det. Den största skillnaden ligger i synen på arméns storlek kontra teknologi.
• Oskar Jonsson (Den försvarspolitiska debatten i valrörelsen är generellt irrelevant.): Åtta partier är överens om nästan allt, vilket leder till att de söker små, ofta ointressanta eller

Slutsatser

• Sveriges försvarspolitik har genomgått en stor förändring med NATO-inträdet och kraftigt ökade anslag, men omsättningen av pengar till konkret försvarsförmåga är långsam på grund av historisk nedrustning och byråkratiska processer.
• Rysslands krigsföring i Ukraina visar på en ökad förmåga till långräckviddig massbekämpning med drönare och robotar, vilket Sverige är dåligt förberett för och kräver snabba åtgärder som fortifikatoriskt skydd, luftvärn och förmåga att slå mot fiendens plattformar.
• Ett eventuellt amerikanskt tillbakadragande från Europa skulle skapa ett stort tomrum i
• logistik, ledning) som Europa måste fylla genom koordinerade investeringar och en ny, mer asymmetrisk krigskonst.
• Trots bred politisk enighet i försvarsberedningen finns det skiljelinjer mellan partierna gällande fokus på folkförsvar kontra teknologi och materielfokus, samt synen på NATO-medlemskap.