Programmet "Inbördes krig" utforskar kapitalismens inneboende våld genom Maurizio Lazzaratos teorier om det globala inbördeskriget, som kopplar samman klass, rasism och sexism med kapitalets utveckling. Diskussionen belyser hur neoliberalismen upprätthålls genom våld och skuld, och hur revolutionen, eller dess frånvaro, formar samhället.
Medverkande: Programledare (programledare), Björn Nordh (expert)
En mörk vision av kontroll och makt
Programmet inleds med en monolog som beskriver hur en dominant makt systematiskt suspenderar medborgares rättigheter. Denna makt, som kallar sig "maffian", upprätthåller kontroll genom att få människor att känna sig svaga och osäkra och utnyttjar deras beroende. Allt motstånd kallas för brottslighet eller terrorism.
Välkommen till Apans Anatomi: Ämne Inbördeskrig
Programledaren välkomnar Björn Nordh tillbaka till podcasten "Apans Anatomi" för ett andra besök. De refererar till tidigare avsnitt och introducerar dagens ämne, vilket är krig och specifikt inbördeskrig.
Maurizio Lazzarato: Kapitalet hatar alla
Björn Nordh introducerar den autonome teoretikern Maurizio Lazzarato och hans bok "Capital Hates Everyone". Lazzaratos syn på kapitalismen som fylld av krig och inbördeskrig kontrasteras med Antonio Negris mer optimistiska perspektiv, vilket leder till smeknamnet "Dark Negri".
Kapitalismens våld och ursprungliga ackumulation
Lazzaratos centrala tes är att krig, inbördeskrig och den ursprungliga ackumulationen är oupplösligt förbundna med kapitalets utveckling. Våld mot klasser, rasism och sexism ses som ständigt pågående processer, nödvändiga för att upprätthålla kapitalismens hierarkier. Detta våld är en grundförutsättning för kapitalistisk profit.
Neoliberalismens våldsamma införande
Segmentet problematiserar bilden av neoliberalismen som en fredlig era, och belyser istället dess våldsamma införande. I Latinamerika krossades fackföreningsrörelser och avsattes demokratiska ledare av militärkupper, vilket bevisar att neoliberalismen är en våldsam kontrarevolution. Våldet är ett grundläggande krav för att säkra kapitalistiska vinster.
Biopolitik vs. statligt och icke-ekonomiskt våld
En jämförelse görs mellan Foucaults biopolitik, som fokuserar på makt för att upprätthålla liv, och Lazzaratos betoning av statligt, icke-ekonomiskt våld. Krigföringens natur har förändrats med teknik, vilket undergräver nationalstatens suveränitet. Carl Schmitts teorier om fiende och vän diskuteras i relation till detta.
Totala kriget och statens roll enligt Arendt
Hannah Arendts analys av totalt krig presenteras, där gränsen mellan militära och civila mål suddas ut, exemplifierat med Gaza. Hon menar att statens syfte är att kontrollera inbördeskriget, och ser revolutionen som ett nytt början, medan inbördeskriget kan vara den misslyckade revolutionen.
Revolutionen som obestridlig kraft i kapitalismen
Lazzarato hävdar att det finns en olöst antagonism i kapitalismen som ständigt leder till revolter globalt. Han kritiserar vänstern för att ha glömt revolutionen, och därmed missat våldets inneboende natur som är en del av kapitalismen. Revolutionen är oundviklig när makten förlorar legitimitet.
Kapitalocen: Produktion genom förstörelse
Lazzarato introducerar begreppet "kapitalocen" och menar att kapitalismen driver klimatförändringar genom sin "produktiva förstörelse". Vinstjakten, oberoende av moral eller miljökonsekvenser, leder till att produktion och förstörelse blir oskiljaktiga krafter. Abstrakt arbete möjliggör denna hänsynslösa exploatering.
Krig som en central produktionskraft
Kriget beskrivs som en av kapitalismens huvudproduktionskrafter, en ständigt växande sektor driven av vetenskap och teknologi. Våld har blivit en stor del av den globala ekonomin, med statliga och icke-statliga aktörer som privata försvarsföretag och terrorgrupper som bedriver krig som affärsmodell.
Enzensbergers molekylära inbördeskrig i samhället
Hans Magnus Enzensbergers teori om det "molekylära inbördeskriget" presenteras som ett ständigt närvarande hot i samhället. Detta "sociala virus" bryter ut när samhällskontraktet och välfärdsstaten faller, och manifesteras i allt från gängvåld till social oro.
Neofascism: Ett krig mot den egna befolkningen
Lazzarato analyserar den framväxande neofascismen som en nationalliberal kraft som inte erbjuder välfärd. Istället utnyttjar den nationalism, rasism och sexism för att föra krig mot den egna befolkningen. Den pekar ut invandrare, LGBTQI-rörelsen och feminister som inre fiender.
Abstrakt ägande och nationalistisk identitet
I en tid av ekonomisk otrygghet, där människor inte äger materiella tillgångar, erbjuds en "abstrakt äganderätt till landet" som källa till självkänsla. Denna nationalistiska identitet utnyttjas av högerpopulistiska krafter och medier för att skapa en fiendebild mot migranter och andra grupper.
Tiqqun och Agamben: Inbördeskrig som livsformer
Tiqqun och Giorgio Agamben beskriver inbördeskrig (eller "stasis") som ett grundläggande existentiellt tillstånd av friktion mellan olika "livsformer". Staten strävar efter att passivisera och kontrollera dessa politiska antagonismen för att upprätthålla ordningen och undvika att förlora kontroll.
Revolutionär befrielse vs. revolution
Lazzarato skiljer mellan "revolutionärt blivande" (kamp för självständighet och nya subjektiviteter) och "revolution" (radikal omstörtning av kapitalismen i sig). Han menar att båda delar behövs och förstärker varandra för att uppnå en fullständig systemförändring, exemplifierat med kampen mot slaveri.
Nya organisationsformer för revolutionen
Den Leninistiska fabriksbaserade organisationsformen är inte längre relevant för dagens heterogena arbetskraft, som är spridd och differentierad. Istället lyfts postkoloniala och feministiska rörelser fram som modeller för hur man "fördriver makt" och dekoloniserar rörelser utan att direkt ta över statlig makt.
Lazzaratos anti-reformism och revolutionär ruptur
Lazzarato förenar Negris klassanalys med kompromisslös kritik av kapitalismen. Han betonar behovet av en "revolutionär ruptur" med kapitalismen och avvisar vänsterpopulism, då neoliberalismen anses vara "anti-reformistisk" och inte öppen för förhandling med nuvarande makthavare.
Skuld som verktyg för osynlig kontroll
Gilles Deleuzes idé om skuld som ett effektivt medel för osynlig kontroll i ett kontrollsamhälle utforskas. Skuld skapar en "osynlig fängelse" av individuella risker och moraliska anklagelser, vilket passiviserar och depolitiserar individer, och kan bidra till en fascismens offermentalitet.
Ekonomisk krigföring och den skuldsatta människan
Ekonomiska medel som stängning av bankkonton, indragna bidrag och nedläggning av institutioner används som en form av inbördeskrig mot befolkningen. Den ökande skuldsättningen, särskilt bland unga i Sverige, tvingar in människor i en "skuldfälla" som utgör en effektiv form av social kontroll.
Avslutning och fortsatta reflektioner
Programledaren tackar Björn Nordh och utlovar fler diskussioner i framtiden, möjligen om nya "kaninhål". Avsnittet avslutas med en upprepning av den inledande dystopiska monologen, som förstärker budskapet om ständig övervakning och kontroll i samhället.
Källinformation
- Utgivare:
- Apans anatomi
AI-genererad 13 april 2026 15:58
- Modell:
- gemini-2.5-flash (gemini)
- Prompt:
- SRT to Description (Gemini) v1.1