Inläst: En politisk kameleont checkar ut

Jörgen Huitfeldt inleder med att beskriva Ulf Kristerssons politiska bana, som började med ett uppmärksammat nederlag i Moderata ungdomsförbundet 1992, där han kuppades bort av Fredrik Reinfeldt. Detta etablerade länge en bild av Kristersson som ”den evige tvåan”. Han tillbringade nästan ett decennium som backbencher i riksdagen och kommunpolitiker, bland annat som socialborgarråd i Stockholm. Trots den tidigare rivaliteten med Reinfeldt, togs Kristersson in i Reinfeldts andra regering 2010 som socialförsäkringsminister, en post där han lojalt försvarade reformer som genomförts före hans tid och fick kritik för detta.

Efter Reinfeldt-erans slut 2014 började Kristerssons stämpel som evig tvåa att blekna. Han tog plats i partiledningen som ekonomisk-politisk talesperson och valdes hösten 2017 till ny moderatledare. Krönikören menar att vägen för ett närmande till Sverigedemokraterna, som Anna Kinberg Batra tidigare öppnat för, var färdigkrattad när Kristersson tog över, vilket ledde till det nyligen avslutade Tidöavtalet.

Huitfeldt lyfter fram flera betydande händelser och beslut under Kristerssons tid som statsminister. Bland dessa nämns Sveriges inträde i NATO, rivandet av den ”svenska brandväggen” mot Sverigedemokraterna, det orubbliga stödet till Ukraina, samt omläggningen av klimat- och energipolitiken med en satsning på kärnkraft. Som misslyckanden nämns de återkommande haverierna kring posten som nationell säkerhetsrådgivare och löften om sjunkande arbetslöshet som istället steg.

Jörgen Huitfeldt avslutar med att konstatera att Ulf Kristerssons politiska gärning kännetecknas av en påtaglig flexibilitet, där han anpassat sina politiska ståndpunkter från libertarianska idéer till en uppgörelse med Sverigedemokraterna. Denna förmåga att ständigt återskapa sig själv gjorde att han till sist kunde nå den politiska toppen, men i det senaste valet fick han nöja sig med en silvermedalj och det mesta tyder på att han blir en av få statsministrar i modern tid som bara besatt Rosenbad under en mandatperiod.

Ulf Kristerssons politiska karriär präglas av en kameleontliknande förmåga att anpassa sina ståndpunkter, vilket till sist ledde honom till statsministerposten, men det mesta tyder på att hans tid i Rosenbad blir begränsad till en mandatperiod.