Inläst: Frågan om folkmord

Henrik Höjer inleder med att konstatera att Gazakriget av många kallas ett folkmord, men ifrågasätter om det liknar de väldokumenterade folkmorden från modern tid som definierat begreppet. Han nämner tre moderna folkmord som sticker ut i sin tydlighet: turkarnas folkmord på armenier på 1910-talet, nazisternas folkmord på judar och andra minoriteter, samt folkmordet i Rwanda 1994. Höjer refererar till historieprofessor Claes-Göran Karlssons bok ”Folkmord – Historien om ett brott mot mänskligheten”, där intentionens vikt betonas – folkmord kan aldrig vara ett resultat av oavsiktliga konsekvenser. De tre nämnda folkmorden uppvisar uppsåt, etnisk faktor, systematiskt genomförande och en enorm omfattning som förändrat demografin. Han jämför detta med händelser som Srebrenica, som trots att det var ett folkmord, förbleknar i omfattning jämfört med Förintelsen. Vidare diskuterar Höjer andra våldsamheter som atombomberna över Japan och bombningarna av Hamburg och Dresden, vilka han menar bör kallas krigsförbrytelser men inte folkmord, då våldet upphörde vid kapitulation och saknade uppsåt att utrota en folkgrupp. Han påpekar att offer för folkmord i regel är helt försvarslösa. Höjer tar upp folkrättsprofessor Mark Klamberg, som i sin bok ”Folkmord, Sverige och kampen om ett begrepp” varnar för att urvattna begreppet folkmord, även om Klamberg själv menar att Israel begår folkmord om syftet är att fördriva Gazaborna med svält som verktyg. Även Nevi Pillay menar att Israel begår folkmord med hänvisning till civila dödsoffer, förstörelse och avsiktlig svält. Höjer kontrasterar detta med inbördeskriget i Syrien, som var långt blodigare men inte kallades folkmord. Han återkommer till uppsåtets centrala roll och menar att om IDF velat utrota palestinierna i Gaza hade de kunnat göra det snabbare. Han betonar att folkmord handlar om att plåna ut en grupp, vilket demografiskt sett innebär att man framförallt måste döda kvinnorna, något som skedde i de armeniska, judiska och rwandiska folkmorden, till skillnad från traditionella krig där männen dödats och kvinnorna sparats. Höjer avslutar med att påståenden om folkmord i Gaza, utan konkret argumentation, riskerar att urvattna begreppet.

Höjer drar slutsatsen att om händelserna i Gaza klassificeras som folkmord, skulle många andra krig och handlingar också behöva omdefinieras till folkmord, vilket skulle urvattna begreppet och minska dess betydelse.