Inläst: Klimatfilmen som fick mig att stänga av

Genre: Krönika, av Linda Shanwell

Tes: Linda Shanwell argumenterar för att alarmistiska budskap om klimatkrisen, och andra existentiella hot, kan leda till passivitet och cynism snarare än engagemang, särskilt bland unga.

När Linda Shanwell var femton år såg hon en klimatfilm i skolan som skildrade jordens undergång med apokalyptiska scener, vilket väckte en intensiv klimatångest hos henne. Hon upplevde en stark diskrepans mellan filmens budskap och omvärldens reaktion; varken vänner eller vuxna verkade dela hennes känsla av brådska, vilket fick henne att känna sig lurad och att världen var på låtsas.

Initialt försökte Shanwell agera genom att göra efterforskningar och ändra sin livsstil, men den överväldigande oron ledde snart till att hon stängde av. Hon började tänka allt mindre på klimatet, undvek nyheter och information, och utvecklade en svartvit syn där antingen allt var kört eller krisen överdriven, vilket båda ledde till passivitet.

Med åren har hennes syn blivit mer nyanserad, men hon belyser hur de apokalyptiska scenerna från filmen fortfarande präglar hennes inställning. Hon reflekterar över hur dagens unga dagligen matas med liknande budskap om jordens undergång, inte bara gällande klimatet utan även exempelvis AI-apokalypsen.

Slutsats: Shanwell drar slutsatsen att vi ofta diskuterar hur man ska få människor att bry sig mer, men sällan uppmärksammar att människor ibland bryr sig så mycket att de stänger av och blir passiva inför hot som känns för ofattbara att hantera.