Inläst: Så blev tonårsutvisningar en valvinnare för S

Jörgen Huitfeldt beskriver hur tonårsutvisningar blev en stark symbolfråga för oppositionen i valet 2026, men att dess bakgrund är mer komplex. Han förklarar att de regler som i hög grad bidrog till fenomenet infördes 2016 av S och MP, och permanentades av samma partier 2021. När Tidöregeringen sedan 2023 ytterligare skärpte den humanitära ventilen, vilket bidrog till fler tonårsutvisningar, kunde Socialdemokraterna angripa Tidöpartiernas migrationspolitik trots att de själva lagt grunden.

Enligt Huitfeldt var risken för utvisningar för ungdomar ingen hemlighet; Miljöpartiets Annika Hirvonen varnade för detta redan 2023, men hennes varningar uppfattades som överdrifter och fick inget medialt fäste. Först när Aftonbladet i januari 2026 publicerade en artikelserie om enskilda fall blev frågan "glödhet". Huitfeldt noterar att Migrationsverket förvånades över debatten, då situationen med tidsbegränsade uppehållstillstånd för unga inte var ny. Migrationsminister Johan Forssell meddelade snabbt att regeringen arbetade med en lösning, ett arbete som enligt Forssell och regeringsnära källor pågått sedan våren 2024, långt innan den mediala uppmärksamheten.

Huitfeldt belyser Socialdemokraternas initiala tveksamhet till att stoppa utvisningarna, där Ida Karkiainen först slog fast att Sverige skulle ha en stram migrationspolitik, för att sedan ändra sig tre dagar senare. Han menar att tonårsutvisningarna märkligt nog föddes som en valrörelsefråga och konflikt mellan Tidö och oppositionen, trots att regeringen redan arbetade med en lösning och S initialt var emot ett stopp.

Huitfeldt reflekterar över ett stämningsskifte i migrationsfrågan under våren 2026, där medierna återigen började skildra enskilda fall på ett sätt som väckte sympati, vilket bidrog till opinionen mot tonårsutvisningarna. Han menar att migration är ett unikt juridiskt område där media och lagstiftare ofta går i opposition mot tillämpningen av stiftade lagar, drivet av en kollektiv självbild och en stor andel invånare med migrationserfarenheter.

Huitfeldt drar slutsatsen att om den antitidö-oppositionen bildar regering är det sannolikt att migrationsskärpningar kommer att rullas tillbaka, med Miljöpartiet som en drivande kraft. Han avslutar med att peka på ironin i att Miljöpartiet, som var med och lade grunden för dagens situation, nu vill åtgärda den, medan en moderat migrationsminister arbetar med en lösning.