Inläst: Sorgen över att resa hem till Tidösverige – transkript

1 00:00:01,000 --> 00:00:07,840 Sorgen över att resa hem till Tidö, Sverige, av Vera von Essen.

2 00:00:08,540 --> 00:00:14,100 Hur känns ett vibbskifte när det kommer plötsligt istället för stegvis?

3 00:00:14,780 --> 00:00:23,000 Författaren Vera von Essen återvänder till Sverige efter en tid i Brasilien och känner sorg över hur landet har förändrats.

4 00:00:23,000 --> 00:00:31,940 Jag hade hemlängtan. Saknade Sverige. Saknade ordningen. Saknade punktligheten. Tillförlitligheten.

5 00:00:32,439 --> 00:00:37,020 Saknade att ha någon form av identitet. Saknade mitt modersmål.

6 00:00:38,180 --> 00:00:44,280 Det finns numera ett mönster. Varje hemkomst från Brasilien är likadan. Euforisk.

7 00:00:44,280 --> 00:00:49,040 Solen inom mig. Jag är en annan. Någon ny. Men efter någon vecka landar jag.

8 00:00:49,580 --> 00:00:52,280 Och chocken över kylan. Över sammanbitenheten.

9 00:00:53,000 --> 00:00:58,160 Tystnaden. Och avstängdheten. Är lika svår varje vända.

10 00:00:58,840 --> 00:01:03,400 Men den här gången, på bara ett halvår, har Sverige förändrats. Avsevärt.

11 00:01:04,260 --> 00:01:06,120 Pantbanken är full. Det är kö.

12 00:01:06,800 --> 00:01:11,540 På Lidl håller kunderna upp kvittot och korsförhör personalen om rabatterna.

13 00:01:12,280 --> 00:01:15,220 Det ska vara 4,90 men här står det 7,90.

14 00:01:16,120 --> 00:01:19,980 Kassören förklarar tålmodigt hur det eller det erbjudandet fungerar.

15 00:01:19,980 --> 00:01:22,760 Inte ens på Lidl verkar man köpa något.

16 00:01:23,000 --> 00:01:24,640 Som inte är på extrapris.

17 00:01:25,560 --> 00:01:28,280 Jag är jättelaggad. Det går inte att sova.

18 00:01:28,760 --> 00:01:32,780 Det pågår ett renoveringsarbete i byggnaden där jag bor. Jag kan inte vila där.

19 00:01:33,520 --> 00:01:37,500 Som en nödlösning åker jag till vänners vänner för att sova utan natt.

20 00:01:38,060 --> 00:01:41,620 Där sker ett enträget tjat om muslimerna.

21 00:01:42,280 --> 00:01:44,920 Tidigare sa man åtminstone islamisterna.

22 00:01:45,500 --> 00:01:49,520 Nu har det blivit fritt fram att hata och frukta två miljarder människor.

23 00:01:50,380 --> 00:01:52,720 Personen i fråga leder envist in sammanfattningen.

24 00:01:53,000 --> 00:01:54,600 Det är en del av samtalet på Sverigedemokraterna.

25 00:01:55,100 --> 00:02:00,080 Jag måste svara honom och, som det verkar, ta hand om hans diffust kränkta känslor

26 00:02:00,080 --> 00:02:03,560 över att flera kvinnor i hans liv tagit avstånd från honom.

27 00:02:04,120 --> 00:02:09,639 Det är som om jag vore den sista utposten, den sista vettiga kvinnan i samhället

28 00:02:09,639 --> 00:02:15,480 och besvikelsen när jag efter tre pressande frågor ber artigt att få slippa tala politik

29 00:02:15,480 --> 00:02:18,520 till slut tar avstånd är enorm.

30 00:02:19,240 --> 00:02:21,440 Det kan inte vara möjligt, verkar han tänka,

31 00:02:21,440 --> 00:02:25,120 att en vettig person inte har sett ljuset.

32 00:02:25,600 --> 00:02:31,340 Det slår mig att den här personen är beredd att offra nya bekantskaper och gamla för ett parti.

33 00:02:31,920 --> 00:02:35,380 Han är mer mån om ideologin än om relationer till andra.

34 00:02:36,180 --> 00:02:41,080 Det är en radikalisering jag känner igen från Bolsonaro-eran i Brasilien.

35 00:02:41,360 --> 00:02:42,780 Splittring överallt.

36 00:02:43,140 --> 00:02:46,420 Att offra sig för den där ledaren som numera sitter i fängelse

37 00:02:46,420 --> 00:02:51,420 och att tillskriva sin meningsmotståndare den radikalisering man själv genomgår.

38 00:02:51,440 --> 00:02:55,100 De som invänder är extremvänster.

39 00:02:56,000 --> 00:02:58,440 På tåget söderut är det iskallt.

40 00:02:59,440 --> 00:03:03,600 Råa, pinande vindar drar in genom kupén så fort dörrarna öppnas.

41 00:03:04,420 --> 00:03:05,760 En resenär kliver av.

42 00:03:06,220 --> 00:03:08,640 Där ute på stationen står polisen.

43 00:03:09,080 --> 00:03:10,200 Resenären stoppas.

44 00:03:10,340 --> 00:03:15,020 Polisen säger med en märkligt optimistisk ton att de ska kolla honom.

45 00:03:15,600 --> 00:03:17,560 Har du blivit kollad förut?

46 00:03:18,220 --> 00:03:19,960 Resenären skakar på huvudet.

47 00:03:19,960 --> 00:03:21,360 Jag undrar när begreppet

48 00:03:21,360 --> 00:03:23,400 kollad har blivit normalt.

49 00:03:23,920 --> 00:03:26,260 Jag undrar över det juridiska i det hela.

50 00:03:26,400 --> 00:03:30,340 Vilka lagar och befogenheter har hunnit gå igenom medan jag varit borta?

51 00:03:31,340 --> 00:03:34,540 Befogenheter som tillåter en sorts rasprofilering

52 00:03:34,540 --> 00:03:36,620 som de alltså beskriver som att

53 00:03:36,620 --> 00:03:37,440 kolla.

54 00:03:38,300 --> 00:03:41,780 Killen som sitter på andra sidan kupén kan inte tro sina ögon.

55 00:03:42,280 --> 00:03:43,260 Vi tittar på varandra.

56 00:03:43,960 --> 00:03:47,420 Fan vad sjukt, säger han medan tåget lämnar stationen.

57 00:03:47,420 --> 00:03:50,880 Den kollade lyfter upp armarna i isvinden.

58 00:03:51,360 --> 00:03:58,120 Väl framme hos några andra bekanta återtas snart en liknande jargong om muslimer.

59 00:03:58,780 --> 00:04:03,900 Jag minns så väl hur det lät bland samma personer angående judarna för ett antal år sedan.

60 00:04:04,540 --> 00:04:06,180 Judarna har tydligen blivit okej.

61 00:04:06,440 --> 00:04:11,640 Jag får höra att det fanns en jättebra jude i bostadsrättsföreningen som fick ekonomin att blomstra.

62 00:04:12,380 --> 00:04:16,680 Sen säger en i sällskapet att islam sprider ut sig som en pest i världen.

63 00:04:17,220 --> 00:04:19,600 Återigen tänker jag på det juridiska.

64 00:04:19,880 --> 00:04:21,180 Om det verkligen är lagligt.

65 00:04:21,360 --> 00:04:22,320 Att uttrycka sig så här.

66 00:04:23,140 --> 00:04:27,980 Hela tiden fortgår, precis som i förra samtalet, en dragning mot ljuset.

67 00:04:28,160 --> 00:04:29,620 Det vill säga mot mörkret.

68 00:04:29,780 --> 00:04:32,900 Det mörker de lurat sig själva ska upplysa dem.

69 00:04:33,560 --> 00:04:35,800 Ett ständigt försök att leda mig dit.

70 00:04:36,140 --> 00:04:38,200 Som ett vatten de vill att jag ska dricka av.

71 00:04:38,540 --> 00:04:40,480 Så att vi kan uppleva gemenskap.

72 00:04:41,660 --> 00:04:43,980 Gemenskap som är att invandrarna ska ut.

73 00:04:44,320 --> 00:04:46,100 De tiggande romerna ska bort.

74 00:04:46,100 --> 00:04:48,760 Och med muslimerna vet Gud vad som ska ske.

75 00:04:49,660 --> 00:04:50,960 Gemenskap som är att säga.

76 00:04:51,360 --> 00:04:53,460 Lebbor om mina queera vänner.

77 00:04:54,000 --> 00:04:56,440 Gemenskap som är att hävda att man är utsatt.

78 00:04:56,720 --> 00:04:57,320 Utstött.

79 00:04:57,820 --> 00:04:58,460 Demoniserad.

80 00:04:58,660 --> 00:05:00,460 Och ett offer för andras fördomar.

81 00:05:00,880 --> 00:05:02,580 Eftersom man röstar som man gör.

82 00:05:03,480 --> 00:05:07,240 Att locka någon till en världsbild genom offermentalitet.

83 00:05:07,660 --> 00:05:13,660 Synes mig, minst sagt paradoxalt, med tanke på de hårda tag den förespråkar.

84 00:05:14,200 --> 00:05:19,780 Dessa ständigt sårade känslor medan utvisningar och straff ska ske med kyla och precision.

85 00:05:19,780 --> 00:05:25,200 Men snart förstår jag att rädslan dessa människor känner är verklig för dem.

86 00:05:25,780 --> 00:05:28,860 För att de tittar på datorskärmen hela dagarna.

87 00:05:29,180 --> 00:05:32,120 De tittar inte ut genom fönstret där solen skiner en stund.

88 00:05:32,640 --> 00:05:34,860 Fastän det aldrig verkar bli vår i det här landet.

89 00:05:35,400 --> 00:05:38,780 De spänner sig av skräck inför en beslöjad kvinna i köpcentret.

90 00:05:40,300 --> 00:05:42,140 Happy Aid, säger jag till henne.

91 00:05:42,820 --> 00:05:44,820 Hon ler kolossalt. Länge.

92 00:05:45,340 --> 00:05:47,840 Nästan tacksamt för en så minimal gest.

93 00:05:48,260 --> 00:05:49,740 Kanske är hon van vid rädslan.

94 00:05:49,780 --> 00:05:54,900 Rädslan för orten. För den andre. För vad? För vad?

95 00:05:55,660 --> 00:05:57,720 Rädslan för skogen utanför fönstret.

96 00:05:57,980 --> 00:06:00,780 Rädslan fastän det inte finns något där.

97 00:06:01,300 --> 00:06:07,180 Rädslan fastän det inte behövs några galler eller någon taggtråd över husen som överallt i Brasilien.

98 00:06:07,440 --> 00:06:10,260 Taggtråden är så vass. Vassare än man tror.

99 00:06:10,780 --> 00:06:14,100 Taggtråd över muren. Galler över fönstren.

100 00:06:14,860 --> 00:06:16,660 Rädslan men också njutningen.

101 00:06:16,920 --> 00:06:19,740 För det finns en stor beroendeframkallande njut.

102 00:06:19,780 --> 00:06:22,080 Njutning i att hata tillsammans.

103 00:06:22,340 --> 00:06:26,180 Att omvandla den outhärdliga rädslan till hat.

104 00:06:26,440 --> 00:06:30,780 Att äntligen få kraft istället för att gå runt och spänna sig av oro.

105 00:06:31,300 --> 00:06:36,420 Filosofen Simone Weil skrev att det som hjälper mot ondska är lidande.

106 00:06:36,680 --> 00:06:38,980 Att omvandla hat till lidande.

107 00:06:39,240 --> 00:06:42,300 Det onda smälter bort och man kan återuppstå.

108 00:06:42,560 --> 00:06:46,400 Det ondas konsekvenser är så mycket värre än lidandets.

109 00:06:46,920 --> 00:06:49,740 Den handlingsförlamning man går igenom när man lider

110 00:06:50,040 --> 00:06:52,600 istället för att låta sig fyllas av hatets kraft

111 00:06:52,860 --> 00:06:55,160 är frustrerande men inte förgäves.

112 00:06:55,920 --> 00:06:58,740 Den förbrännande kraften. Agera nu!

113 00:06:59,000 --> 00:06:59,500 Och sen?

114 00:07:00,280 --> 00:07:02,580 Jag åker hem till mitt nya kollektiv.

115 00:07:02,840 --> 00:07:06,160 En trygghet som i andras ögon säkert är helt banal.

116 00:07:06,680 --> 00:07:11,020 Ett ljus värt att förakta eftersom de inte har förstått att världen har gått åt helvete.

117 00:07:11,280 --> 00:07:15,120 Att man måste leva i den alarmerande rädslan som gör en

118 00:07:15,380 --> 00:07:15,900 upplyst.

119 00:07:16,660 --> 00:07:18,960 Men ett riktigt, nästan hemligt ljus.

120 00:07:19,780 --> 00:07:22,340 En vind som viner och höga skratt.

121 00:07:23,100 --> 00:07:25,660 Sen åker jag på en konferens för författare.

122 00:07:25,920 --> 00:07:29,500 Alla är rörande överens om den dystopiska samtiden.

123 00:07:30,020 --> 00:07:31,820 Men så är det ju inte därute.

124 00:07:32,060 --> 00:07:37,440 Därute verkar man snarare överens om att empati och besinning är helt passé.

125 00:07:37,960 --> 00:07:40,780 Det är som om man tror att man inte överlever det.

126 00:07:41,020 --> 00:07:43,580 Som om man måste hålla fast vid ett roder.

127 00:07:43,840 --> 00:07:47,680 För allt i livet hårt och rakt mot effektiviseringen.

128 00:07:47,940 --> 00:07:49,740 Och om man släppte lite grann på det.

129 00:07:50,040 --> 00:07:51,580 Skulle allting kollapsa.

130 00:07:52,600 --> 00:07:54,640 Vad är då motstånd?

131 00:07:55,160 --> 00:07:58,220 Är det att bli lika överspänd och isolerad själv?

132 00:07:58,480 --> 00:08:02,320 Lidandet är en form av motstånd men glädjen är det också.

133 00:08:03,100 --> 00:08:06,680 Vi ska le som Fernanda Montenegros karaktär

134 00:08:06,940 --> 00:08:10,260 Eunice Paiva säger i den brasilianska filmen

135 00:08:10,520 --> 00:08:11,800 I'm still here

136 00:08:12,060 --> 00:08:13,840 om militärdiktaturen.

137 00:08:14,360 --> 00:08:15,640 Se allvarliga ut

138 00:08:15,900 --> 00:08:18,960 säger en tidningsfotograf till familjen men hon vägrar.

139 00:08:19,220 --> 00:08:19,740 Alla ler.

140 00:08:20,040 --> 00:08:26,180 Och Wagner Moras Armando i The Secret Agent, även den om diktaturen,

141 00:08:26,440 --> 00:08:29,000 som kastar sig in i karnevaltåget

142 00:08:29,260 --> 00:08:32,580 och låter sig uppslukas av glädjeyran i Recife.

143 00:08:32,840 --> 00:08:34,120 Solen skiner nu

144 00:08:34,380 --> 00:08:36,159 inre och yttre.

145 00:08:36,940 --> 00:08:43,460 Det här var en textig kvartal av Vera von Essen.

146 00:08:44,220 --> 00:08:47,560 Sorgen över att resa hem till tidösverige.

147 00:08:48,320 --> 00:08:49,340 Inläsare

148 00:08:49,600 --> 00:08:50,620 Matilda Berg.

149 00:08:54,480 --> 00:08:56,780 Svansktextning.nu