Tillbaka till senaste
Inläst: Svärfar hade rätt när han liknade Sverige vid Afrika – transkript
Kvartal Transkript 22 maj 2026 06:30

Inläst: Svärfar hade rätt när han liknade Sverige vid Afrika – transkript

Min svärfar muttrade att Sverige är som Afrika. Någonting dog inom mig. Det var min sista självkänsla som svensk, skriver författaren Frans Wachtmeister. Inläsare: Magnus Thorén

1 00:00:00,000 --> 00:00:07,260 Svärfar hade rätt när han liknade Sverige vid Afrika, av Frans Wachtmeister.

2 00:00:08,500 --> 00:00:11,300 Min svärfar muttrade att Sverige är som Afrika.

3 00:00:11,880 --> 00:00:13,140 Någonting dog inom mig.

4 00:00:13,760 --> 00:00:19,140 Det var min sista självkänsla som svensk, skriver författaren Frans Wachtmeister.

5 00:00:20,360 --> 00:00:22,580 Det var en morgon på Landskrona central.

6 00:00:23,580 --> 00:00:29,660 Jag skulle vinka av mina japanska svärföräldrar som hade varit på besök i Sverige och nu skulle flyga hem igen.

7 00:00:30,420 --> 00:00:38,300 I erfaren som jag är av vårt hårt belastade järnvägsnät hade jag naturligtvis planerat deras hemfärd med en stor dos realism.

8 00:00:38,440 --> 00:00:43,340 De skulle ha minst fem timmar till godo när de väl anlände till Kastrup.

9 00:00:43,780 --> 00:00:46,240 Men bättre det än att missa planet.

10 00:00:46,960 --> 00:00:50,500 Inte oväntat dröjde tåget. Tio minuter. Tjugo.

11 00:00:51,200 --> 00:00:52,420 Vi väntade stoiskt.

12 00:00:53,040 --> 00:00:58,180 Men när högtalarna för tredje gången informerat om att Öresundståget till Köpenhamn var försenat

13 00:00:58,180 --> 00:00:59,980 började jag känna hur oerhört.

14 00:01:00,000 --> 00:01:02,040 Oroade blickar riktades mot mig.

15 00:01:03,200 --> 00:01:06,140 Svärfar inspekterade skeptiskt tidtabellen.

16 00:01:06,960 --> 00:01:09,380 Hjärtat bultade hårdare för var minut som gick.

17 00:01:09,760 --> 00:01:13,660 Eftersom jag kände ett ansvar och en diffus skuld över detta haveri.

18 00:01:14,380 --> 00:01:15,860 Då sprakade det i högtalarna.

19 00:01:16,780 --> 00:01:18,980 Tåget rullade strax in på spår tre.

20 00:01:19,860 --> 00:01:21,360 Jag genomfors av lättnad.

21 00:01:21,900 --> 00:01:25,000 Inte bara för mina svärföräldrars hemresaskuld utan för Sveriges.

22 00:01:25,000 --> 00:01:29,820 Vars representant jag var och vars rykte och värdighet jag var.

23 00:01:30,000 --> 00:01:32,660 Jag kände förmån om att hålla hyfsat intakt.

24 00:01:33,420 --> 00:01:36,920 Det lila målade tåget slog upp dörrarna med ett pys.

25 00:01:36,920 --> 00:01:38,920 Vi tog farväl på japanskt vis.

26 00:01:38,920 --> 00:01:40,920 Helt utan kroppskontakt.

27 00:01:40,920 --> 00:01:48,800 Och mina gäster hann nästan sätta sig tillrätta innan jag med en heroisk prestation lyckades få ut dem igen.

28 00:01:48,800 --> 00:01:50,800 Det var fel tåg.

29 00:01:50,800 --> 00:01:54,800 Istället för det utlovade Öresundståget hade det kommit ett pågatåg.

30 00:01:54,800 --> 00:01:57,800 Fem minuter för tidigt och till fel spår.

31 00:01:57,800 --> 00:01:59,800 Helt utan någon information.

32 00:02:00,000 --> 00:02:02,000 Om den ändrade ordningen.

33 00:02:02,000 --> 00:02:07,000 Hade jag inte annat oråd hade mina svärföräldrar standsatts på triangeln i Malmö.

34 00:02:07,000 --> 00:02:11,000 Väl tillbaka på perrongen, pustade svärföräldrarna ut.

35 00:02:11,000 --> 00:02:15,000 Förvirrade men lättade. Som om de undkommit en svår fara.

36 00:02:15,000 --> 00:02:19,000 Vilken tur att du märkte det, sa svärmor medlidsamt.

37 00:02:19,000 --> 00:02:25,000 Svärfar, mindre fintjänstligt lagd, muttrade något som nog inte var ämnat för mina öron.

38 00:02:25,000 --> 00:02:27,000 Detta är ju som i Afrika.

39 00:02:27,000 --> 00:02:29,500 Det var som om jag hade fått ett slag i magen.

40 00:02:29,500 --> 00:02:33,500 Jag var kränkt, förutmjukad och ville nästan kasta mig på ett spåret.

41 00:02:33,500 --> 00:02:35,500 Någonting hade dött inom mig.

42 00:02:35,500 --> 00:02:39,500 Jag insåg att det var min sista självkänsla som svensk.

43 00:02:39,500 --> 00:02:47,500 När jag ser tillbaka på mitt drygt 30-åriga liv kan jag inte påstå att jag någonsin hyst några osunt varma känslor för mitt land.

44 00:02:47,500 --> 00:02:55,500 Under tiden jag bodde i Sverige sträckte sig min patriotism ungefär till Sill och Nubbe, Strindberg och några epistlar av Bellman.

45 00:02:55,500 --> 00:02:58,500 Jag har inte ens rört vid en svensk flagga.

46 00:02:58,500 --> 00:03:03,500 Som utlandssvensk har jag dock fått anledning att ompröva min fosterlands kärlek.

47 00:03:03,500 --> 00:03:08,500 Att bo och leva i ett främmande land är att vara utsatt och svag.

48 00:03:08,500 --> 00:03:17,500 Uppstår en tvist hamnar man språkligt och rättsligt lätt i ett frustrerande underläge, där möjligheten att slå tillbaka ofta är begränsad.

49 00:03:17,500 --> 00:03:21,500 Vill man upprätthålla heder och värdighet måste man fäkta vilt.

50 00:03:21,500 --> 00:03:24,500 Det bästa sättet är att ta till chauvinismen.

51 00:03:24,500 --> 00:03:27,500 Man skulle kunna kalla det för ett slags självförsvarets stöd.

52 00:03:27,500 --> 00:03:29,500 Självförsvarets rasism.

53 00:03:29,500 --> 00:03:35,500 Det må vara en billig och primitiv impuls, men den är av allt att döma universell.

54 00:03:35,500 --> 00:03:40,500 I ett bråk med en arabisk klasskamrat fick jag till exempel en gång höra

55 00:03:40,500 --> 00:03:48,500 På 1200-talet uppfann vi algebran, monopoliserade medelhavshandeln och översatte Platon. Vad fan gjorde ni?

56 00:03:48,500 --> 00:03:55,500 Ett mer bekant, om än något överdrivet exempel är Stig Helmer i Lars von Triers kultserie Riket.

57 00:03:55,500 --> 00:04:03,500 Efter sina svåraste duster med danskjävlarna tar den koleriske neurokirurgen sin tillflykt i taket,

58 00:04:03,500 --> 00:04:09,500 Varifrån han riktar sin kikare mot Barsebäcks reaktorhallar och mumlar.

59 00:04:09,500 --> 00:04:19,500 Här, Danmark, utskitet av kalk och vatten. Och där, Sverige, hugget i granit.

60 00:04:19,500 --> 00:04:25,500 Olikt Stig Helmer har jag aldrig funnit någon tröst i Sveriges geologiska förhållanden.

61 00:04:25,500 --> 00:04:34,500 Som humanist har det varit våra mjukare värden som jag tillgripit vid de tillfällen jag varit i behov av en patriotisk snuttefilt.

62 00:04:34,500 --> 00:04:39,500 Vårt moraliska och materiella välstånd. Vårt tadelfria rykte.

63 00:04:39,500 --> 00:04:45,500 Och det faktum att Sverige i princip alltid tronar i topp 5 på listorna över världens bästa länder.

64 00:04:45,500 --> 00:04:51,500 Dessa människor kan säga vad de vill, knorrar jag inombords mot mina japanska antagonister.

65 00:04:51,500 --> 00:04:54,500 Sverige är ändå världens bästa land.

66 00:04:55,500 --> 00:04:58,500 I Sverige har denna besvärgelse börjat eka tomt.

67 00:04:58,500 --> 00:05:05,500 Det senaste decenniet har för svenskarna inneburit att vi gradvis berövat allt det som en gång legat till grund för vår mallighet.

68 00:05:05,500 --> 00:05:16,500 Vårt land, som under decennier utgjort ett internationellt föredöme, har i omvärlden som våra egna ögon detroniserats till ett avskräckande exempel.

69 00:05:16,500 --> 00:05:20,500 En nordisk dystopi, behärskad av rädsla, våld och skam.

70 00:05:20,500 --> 00:05:23,500 Det är svårt att vara chauvinist under sådana premisser.

71 00:05:23,500 --> 00:05:31,500 Chauvinism förutsätter nämligen självrespekt och en orubblig tro på den egna nationens överlägsenhet.

72 00:05:31,500 --> 00:05:37,500 Numera behöver vi gå tillbaka minst en generation för att finna fog för något sånt.

73 00:05:37,500 --> 00:05:47,500 Under de ytterligare 20 minuter jag väntade på att Öresundståget äntligen skulle avlägsna mina svärföräldrar tänkte jag förbrilt efter något som kunde rädda mig.

74 00:05:47,500 --> 00:05:51,500 En sista bastion att lappa ihop mitt självförtroende bakom.

75 00:05:51,500 --> 00:05:53,500 Men jag fann ingenting.

76 00:05:53,500 --> 00:05:56,500 Afrikakommentaren hade träffat rakt i hjärtat.

77 00:05:56,500 --> 00:06:00,500 För som vi alla just bevittnat var den uppenbarligen korrekt.

78 00:06:00,500 --> 00:06:02,500 Jag var till intet jord.

79 00:06:02,500 --> 00:06:08,500 På den nedklottrade, vindpinade tågperrongen kände jag ensamheten och förtvivlan komma över mig.

80 00:06:08,500 --> 00:06:11,500 Alla bålverk hade rämnat.

81 00:06:11,500 --> 00:06:13,500 Det fanns ingenting kvar.

82 00:06:13,500 --> 00:06:17,500 Inte ens lite hederlig chauvinism kunde jag längre tillåta mig.

83 00:06:17,500 --> 00:06:23,550 Det här var en artikel i Kvartal.

84 00:06:23,550 --> 00:06:26,550 Min erfar hade rätt när han liknade Sverige vid Afrika.

85 00:06:26,550 --> 00:06:29,550 Av Frans Wachtmeister.

86 00:06:29,550 --> 00:06:31,550 Författare bosatt i Tokyo.

87 00:06:31,550 --> 00:06:33,550 Inläsare Magnus Thorén.

Källinformation

Utgivare:
Kvartal

Skapad: 22 maj 2026