Professor Magnus Henrekson argumenterar att talet om ”allas lika värde” fungerar som en politisk dimridå, eftersom politiken i praktiken behandlar människor olika baserat på skyldigheter, rättigheter och samhällsförankring.
Genre: analys, av Magnus Henrekson
Tes: Professor Magnus Henrekson argumenterar att talet om ”allas lika värde” fungerar som en politisk dimridå, eftersom politiken i praktiken behandlar människor olika baserat på skyldigheter, rättigheter och samhällsförankring.
Magnus Henrekson menar att den svenska översättningen av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, ”födda fria och lika i värde och rättigheter”, har skapat en förvirring. Han skiljer på ”värdighet”, som är absolut och okränkbar, och ”värde”, som är ett jämförande begrepp. Henrekson exemplifierar detta genom att granska migrationspolitiken, där staten gör skillnad baserat på medborgarskap och försörjningsförmåga; arbetskraftsinvandringen, där vissa arbeten anses för lågt värderade för att ge rätt till arbetstillstånd; bidrags- och integrationspolitiken, som kopplar stöd till prestationer och kunskap; kriminalpolitiken, där rättigheter vägs olika beroende på sammanhang och plats; samt tiggeridebatten, där fattigas synlighet blir ett ordningsproblem trots tal om lika värde. I samtliga fall visar Henrekson hur politiken, trots retoriken om lika värde, styr genom att göra skillnader mellan människor.
Slutsats: Det verkliga problemet är inte att politiken gör skillnad, utan att dessa skillnader döljs bakom en felaktigt förstådd fras om ”allas lika värde”. Henrekson förespråkar att man istället talar om ”allas lika värdighet”, vilket tillåter staten att väga ansvar, rättigheter, skyldigheter och tillhörighet olika, men aldrig förneka den enskilda människans moraliska status som individ.
Källinformation
- Utgivare:
- Kvartal
AI-genererad 6 augusti 2026 14:23
- Modell:
- gemini-2.5-flash (gemini)
- Prompt:
- article-summary v1.0