Programmet "Vad är priset för Sverige?" analyserar Sveriges och EU:s tekniska samtal med talibanerna om utvisningar till Afghanistan. Det lyfter fram de moraliska och strategiska riskerna med att förhandla med en brutal regim, och ifrågasätter vad talibanerna vinner genom att bli inbjudna samt vilken motprestation de kan kräva.
Medverkande: Zulmay Afzali (debattör), Jörgen Huitfeldt (inläsare)
Sveriges och EU:s samtal med talibanerna om utvisningar
Programmet inleds med att Sverige och EU-kommissionen planerar tekniska samtal med talibanerna i Bryssel. Syftet är att möjliggöra utvisningar till Afghanistan. En fråga ställs om vad motprestationen är, då talibanerna vinner något bara genom att bli inbjudna, även utan formellt erkännande.
Regeringens argument och krav på ärlighet om priset
Regeringen beskriver samtalen som hantering av praktiska frågor, inte ett politiskt erkännande. Det argumenteras för att ett land måste kunna verkställa beslut om utvisningar. Det betonas dock att Sverige måste vara ärligt om priset för sådana samtal.
Personliga erfarenheter av talibanernas brutalitet
En röst delar med sig av personliga erfarenheter från arbete inom den afghanska staten under Hamid Karzais regering, med direktkontakt med talibanernas våld. Det berättas om minnen av dödade kollegor och barn, samt en händelse där en kollegas kropp skickades tillbaka utan huvud, med krav på betalning.
Talibanernas metoder och den dolda normaliseringen
Det ifrågasätts om något är tekniskt med en rörelse som byggde sin makt genom terror, kidnappningar, utpressning och rädsla, samt förnekar flickor utbildning. Det framhålls att talibanerna inte behöver formella erkännanden utan använder signaler och bilder för att visa sin befolkning att europeiska demokratier kommer till dem, vilket kan leda till normalisering.
Krav på motprestation och risken för Sveriges delaktighet
Frågan ställs öppet om vilken motprestation talibanerna kommer att kräva för samarbete kring utvisningar, såsom pengar eller kapacitetsstöd. Det varnas för att svenska eller europeiska resurser direkt eller indirekt kan stärka talibanernas maktapparat, vilket skulle göra Sverige delaktigt i deras politiska ekonomi.
Mänskliga rättigheter i Afghanistan och Sveriges trovärdighet
Det påpekas att flickor i Afghanistan nekas skola och kvinnor pressas ut från offentliga rum, medan minoriteter lever i rädsla under talibanstyre. Det argumenteras att Sverige, som förespråkar mänskliga rättigheter och jämställdhet, inte kan behandla talibanerna som vilken motpart som helst utan att erkänna motsägelsen.
Röda linjer och krav på full öppenhet
Det föreslås tydliga röda linjer: inga pengar eller kapacitetsuppbyggnad till talibanernas maktapparat, ingen symbolik som kan användas som erkännande, och ingen utvisning utan individuell riskprövning. Regeringen uppmanas till full öppenhet om vad som diskuteras och hur Sveriges bidrag till talibanernas legitimitet ska undvikas.
En påminnelse om talibanernas brutala metoder
En röst betonar att de personliga erfarenheterna visar vilken typ av aktör Sverige nu närmar sig. Det varnas för att inte glömma talibanernas brutala metoder, deras skicklighet i att använda internationella kontakter för egenvinning, och vikten av att ett demokratiskt land inte vänjer sig vid sådana förhållanden.
Källinformation
- Utgivare:
- Kvartal
AI-genererad 26 maj 2026 07:14
- Modell:
- gemini-2.5-flash (gemini)
- Prompt:
- SRT to Description (Gemini) v1.3