Inläst: Vilket ansvar har vänstern för kravallerna?

Malin Roitman analyserar de omfattande kravallerna i Frankrike, som började som protester mot situationen i gymnasie- och universitetsskolorna. Hon beskriver hur dessa protester snabbt eskalerade och lockade till sig andra grupper, inklusive de så kallade ”black blocs” som enbart syftade till att skapa förstörelse. Roitman menar att den franska vänstern, särskilt partiet LFI och dess ledare Jean-Luc Mélenchon, helhjärtat har stöttat och uppmuntrat rörelsen, trots att våldet tilltagit. Hon pekar på att LFI:s retorik tonar ner våldet och lägger skulden på polisen och president Macron, vilket enligt Roitman är ett försök att undvika eget ansvar. Enligt Roitman finns det en historisk tradition i Frankrike, med rötter i revolutionen 1789, där våld för ett högre syfte anses legitimt. Hon kritiserar även mediernas roll i att sprida våldsamma klipp som förstärker narrativet och bidrar till eskaleringen. Roitman drar paralleller till den svenska politiska diskursen där vänsterns ”snedsprång” ofta överses.

Roitman konkluderar att extremvänsterns agerande, genom att inte avblåsa demonstrationerna eller försöka lugna situationen, visar att det var viktigare att ge utlopp för hatet mot Macrons styre än att bevara lugnet. Hon menar att detta har lett till oöverskådliga våldshandlingar och förstörelse av både ekonomiska och kulturella värden. Roitman anser att den franska vänsterns överseende med våldet, och deras historiska koppling till revolutionära ideal, gör dem medskyldiga till kravallernas omfattning.