KDU kräver hårdare linje mot Iran: ”Vi behöver stänga ambassaden”

Medverkande: Louise Hammargren (gäst (förbundsordförande för KDU)), Moderator (programledare)

Ämnen

• Louise Hammargrens engagemang i Iranfrågan: Louise Hammargren beskriver hur hennes engagemang för det iranska folkets frihetskamp vuxit fram, dels genom personliga erfarenheter med iranska vänner, dels genom politiskt engagemang i KDU. Hon betonar vikten av att aktivt stå med det iranska folket i deras kamp.
• Irans relevans för Sveriges säkerhet och demokrati: Diskussionen belyser att Iranfrågan inte enbart är en solidaritetsfråga utan också en inrikespolitisk säkerhetsfråga för Sverige. Den iranska regimen använder moskéer och ambassaden på svensk mark för underrättelsetjänst och kartläggning av exiliranier, vilket utgör ett hot mot Sveriges säkerhet, demokrati och yttrandefrihet.
• Bristande medvetenhet bland politiker och journalister: Louise Hammargren upplever att svenska politiker och journalister ofta är sena eller ovilliga att ta itu med frågor som rör islamism och Iran. Hon menar att frågan ses som obekväm, enbart utrikespolitisk, eller att det finns en brist på kunskap.
• Åtgärder mot den iranska regimen, inklusive ambassadfrågan: KDU förespråkar att Sverige upphör med diplomatiska förbindelser med den islamiska republiken Iran och istället etablerar kontakter med frihetsrörelsen, samt stänger Irans ambassad i Sverige. Detta motiveras med att ambassaden missbrukas för att kartlägga och mörda svenska medborgare, och att 47 års diplomati inte har gett resultat.
• Samarbete och opinionsbildning: Louise Hammargren beskriver sitt arbete med att driva Iranfrågan inom KDU och EPP:s ungdomsorganisation. Hon framhåller vikten av att sprida kunskap och skapa opinion bland allmänheten och andra politiska partier för att uppnå en bredare politisk förändring.
• Mötet med Reza Pahlavi och kritik mot honom: Louise Hammargren berättar om sitt inspirerande möte med Reza Pahlavi, ledare för oppositionen mot den iranska regimen. Hon bemöter kritik mot Pahlavi, särskilt den som rör hans släktskap, genom att betona att han förespråkar en övergångsregering för att återinföra demokrati och att det iranska folket själva ska få välja sitt statsskick.
• Irans regims relation till Israel och globala diktaturer: Diskussionen berör Irans regims roll i att driva krig mot Israel via proxyarméer och dess koppling till andra diktaturer som Ryssland, Kina och Nordkorea. Louise Hammargren menar att dessa regimer hotar västerländska värderingar och att det är nödvändigt att agera, ibland med militära medel, när diplomati misslyckas.
• Motstånd mot att agera mot Iran och ekonomiska argument: Louise Hammargren kritiserar argument som ekonomiska konsekvenser för att inte agera mot Iran, och menar att människoliv och frihet väger tyngre. Hon lyfter fram Miljöpartiets ungdomsförbunds ordförande som exempel på någon som prioriterar ekonomiska argument.
• Sveriges 'pacificering' och svårigheten att agera: Hypotesen att Sveriges långa tid i fred har gjort landet 'pacificerat' och ovilligt att se diplomatiska gränser diskuteras. Detta kopplas till svårigheten att konfrontera islamismen och dess hot mot svenska värderingar.
• Skillnaden mellan islam och islamism: Louise Hammargren betonar vikten av att skilja mellan islam som religion och islamism som politisk ideologi, och att många muslimer själva flyr islamistiskt förtryck. Hon kritiserar generaliseringar från både extremhögern och extremvänstern.
• Uppmaning till iranier och svenskar: Avslutningsvis riktar Louise Hammargren en uppmaning till iranier att fortsätta sin kamp och till etniska svenskar att ställa sig med det iranska folket, inte bara bakom, för att försvara gemensamma värderingar och ge röst åt de tystade.

Positioner

• Louise Hammargren (Starkt engagerad i det iranska folkets frihetskamp.): Engagemanget grundar sig i personliga erfarenheter med iranska vänner och har förstärkts av den iranska regimens våld och bristen på uppmärksamhet i mainstream media. Hon anser att man aktivt måste stå med det iranska folket.
• Louise Hammargren (Iranfrågan är en avgörande inrikespolitisk säkerhetsfråga för Sverige.): Islamismen utgör ett säkerhetshot, främjar hedersförtryck och hotar Sveriges suveränitet och yttrandefrihet. Den iranska ambassaden används för underrättelsetjänst och kartläggning av exiliranier, vilket är oacceptabelt.
• Louise Hammargren (Kritisk till politikers och journalisters bristande medvetenhet och handlingskraft gällande Iran och islamism.): Frågan upplevs som obekväm eller enbart utrikespolitisk, trots dess tydliga inrikespolitiska konsekvenser. Det finns en okunskap och ovilja att diskutera ämnet på allvar.
• Louise Hammargren (Sverige bör bryta diplomatiska förbindelser med den iranska regimen och stänga ambassaden.): Diplomatin har missbrukats av regimen för att mörda svenska medborgare och kartlägga exiliranier. Efter 47 år utan resultat är det dags för en hårdare linje och att istället upprätta förbindelser med den iranska frihetsrörelsen.
• Louise Hammargren (Reza Pahlavi är en modig ledare för oppositionen som förespråkar demokrati för Iran.): Han leder kampen mot en terrorregim utan moralisk kompass. Kritiken mot hans släktskap är ofta missvisande; hans fokus är att det iranska folket själva ska få välja sitt statsskick och ledare.
• Louise Hammargren (Ekonomiska argument mot att agera mot Iran är svaga i jämförelse med mänskliga liv och frihet.): Även om det kan uppstå negativa konsekvenser av att bryta förbindelser, överväger de positiva effekterna. Sverige har historiskt gått före i frågor om frihet och demokrati och bör göra det igen.
• Louise Hammargren (Engagemang i Iranfrågan är en personlig prioritet trots hot och motreaktioner.): Islamismen försöker tysta människor även i Sverige. Hon känner ett ansvar att lyfta rösten för de som inte kan, baserat på egna avvägningar av risker och frågans vikt.
• Louise Hammargren (Sveriges långa fred har gjort landet 'pacificerat', vilket försvårar konfrontation med hot som islamism.): Inkludering får aldrig ske på bekostnad av grundläggande värderingar. Det är viktigt att skilja mellan islam och islamism, då många muslimer själva flyr islamistiskt förtryck.
• Moderator (Instämmer i att Iranfrågan är viktig för Sveriges säkerhet och demokrati.): Ser en ökande medvetenhet bland svenskar och betonar vikten av sociala medier och individuellt engagemang för att lyfta frågan.
• Moderator (Förstår utmaningarna med kritiken mot Reza Pahlavi baserad på hans fars styre.): Det finns mycket mytbildning och felaktig information om den tidigare regimen. Det är svårt för Pahlavi att bemöta känslomässiga anklagelser samtidigt som han leder oppositionen.
• Moderator (Kritisk till att vissa partier underskattar hotet från islamism i Sverige.): Uttalanden som att islamism är ett 'uppblåst problem' legitimerar ett växande säkerhetshot. Hedersmord och förtryck visar att detta är ett reellt problem som påverkar svenska medborgare, oavsett etnisk bakgrund.
• Moderator (Hypotesen är att Sveriges långa fredstid har lett till en 'pacificering' som gör det svårt att acceptera diplomatiska gränser.): Detta förklarar varför det kan vara svårt att uttala sanningen om islamismens oacceptabla delar och agera beslutsamt.

Slutsatser

• Kampen för Irans frihet är direkt kopplad till Sveriges säkerhet och demokratiska värderingar, då den iranska regimen aktivt hotar svenska intressen och exiliranier på svensk mark genom islamism.
• Det finns ett behov av ökad medvetenhet och politisk vilja i Sverige för att ta en tydligare ställning mot den iranska regimen, med förslag om att bryta diplomatiska förbindelser och stänga ambassaden.
• Diplomati har visat sig otillräcklig under 47 år, och mer beslutsamma åtgärder, inklusive att agera mot regimen, anses nödvändiga för att skydda både iranska och svenska intressen.
• Individuellt engagemang och opinionsbildning, både inom politiken och bland allmänheten, är avgörande för att driva igenom en hårdare linje mot den iranska regimen och stå upp för frihet och demokrati.