Motståndsrörelsen och stay behind-organisation – 26 minuter med Johan Wennström

Medverkande: PM Nilsson (programledare), Johan Wennström (gäst)

Introduktion och motståndsrörelsens uppkomst🕓00:00:00 - 00:02:04

Programmet introducerar Johan Wennström och hans bok om den hemliga svenska motståndsrörelsen, tidigare felaktigt kallad "Stay Behind". Det framkommer att rörelsen, med kodnamnet "Metro", bildades 1949 på initiativ av Tage Erlander för att förbereda civilt motstånd mot en potentiell sovjetisk invasion. Dess uppgifter inkluderade evakuering av beslutsfattare, sabotage, underrättelseinsamling och psykologisk krigföring för att säkra folkligt stöd.

Organisation och nyckelpersoner🕓00:02:04 - 00:07:29

Diskussionen fortsätter med att beskriva motståndsrörelsens organisering. Det berättas om förberedelser för kommunikation och underjordisk litteratur, samt samarbetet med arbetsmarknadens parter (LO och SAF) för folklig legitimitet och rekrytering av motståndsmän. Försäkringsbranschen var starkt representerad i ledningen, bland annat genom direktörer som Alvar Lindenkrona och Kurt Stefan Giseke. På löntagarssidan var fackförbundet Metall centralt, med Arne Geijer som en viktig figur.

Hotbild och drivkrafter🕓00:07:29 - 00:09:51

Motståndsrörelsen syftade till att inte upprepa misstagen från invasionen av Norge och Danmark 1940, och dess bildande motiverades av en akut hotkänsla från Sovjetunionen i slutet av 1940-talet. Sveriges militärgeografiska läge var strategiskt viktigt för Sovjet, och skarpa varningar om invasion mottogs. Personerna som engagerade sig drevs i första hand av nationalkänsla och hängivenhet till Sverige, trots den psykologiska bördan av hemlighållandet.

Politisk kännedom och Wallenbergsfärens roll🕓00:09:51 - 00:14:12

Tage Erlander var en initiativtagare, men Olof Palmes engagemang var begränsat. Det framkommer att försvarsminister Erik Römark kände till rörelsen, men den borgerliga Bildt-regeringen (1991-1994) förefaller ha varit helt bortkopplad. Wallenbergsfären var aldrig direkt involverad, men Markus Wallenberg hade vetskap och gav råd om förhandlingar, och SAB spelade en marginell roll.

Den svenska modellen och internationell jämförelse🕓00:14:12 - 00:18:42

Programmet belyser hur samarbetet på arbetsmarknadsområdet, som Saltsjöbadsandan, kan förstås i ljuset av motståndsrörelsen. Det diskuteras att Sveriges rörelse var nationellt beslutad och under svenskt befäl, till skillnad från den italienska som hade amerikanskt samarbete. Sverige avvisade försök från britterna och amerikanerna att ta över kontrollen, och det fanns även parallella militära och underrättelsemässiga strukturer.

Avslöjanden, narrativ och bokens nya perspektiv🕓00:18:42 - 00:24:25

Wennströms bok avslutas medvetet vid 1994/95 för att inte äventyra Sveriges nuvarande säkerhet. Tidigare mediaavslöjanden har ofta präglats av misstänksamhet, ibland influerade av vänsterperspektiv eller sovjetisk propaganda, och har framställt rörelsen som ett hot mot svensk självständighet. Boken bidrar med nya uppgifter: att organisationen var laglig (genom ett hemligt kansellibeslut 1955) och helt svensk, med rötter äldre än NATO. Omslaget, en stillbild från Tarkovskis film "Offret", symboliserar både det förväntade hotet och forskningens inträngande i det förflutnas labyrint.

Framåtblickande implikationer🕓00:24:25 - 00:25:44

Programmet avslutas med att dra slutsatser för framtiden. Det lyfts fram att det "gamla Sverige" hade en modigare och mer flexibel statsförvaltning som kunde fatta snabba, dramatiska beslut när nöden krävde det, till skillnad från dagens "lämplighetens logik". En annan slutsats är att Sverige bör hävda sitt nationella intresse inom NATO, snarare än att självuppoffrande prioritera allierades intressen.