När hedersdebatten spårade ur

Medverkande: Andreas Eriksson (programledare), Sakine Madon (gäst, författare, journalist, politisk redaktör)

Ämnen

• Hedersförtryckets historiska förnekande: Diskussion om hur hedersförtryck länge förnekades i Sverige, trots att det är ett omfattande problem. De som försökte varna för det ignorerades och smutskastades som rasister.
• Sakine Madons bok 'Sveket': Presentation av Sakine Madons nya bok som fokuserar på det ideologiska motstånd som funnits mot att erkänna och bekämpa hedersförtryck, och hur offren svikits.
• Definition av hedersförtryck: Förklaring av skillnaderna mellan mäns våld mot kvinnor generellt och hedersvåld, där hedersvåld ofta är planerat, bärs upp av ett kollektiv och kan drabba pojkar, män och HBTQ-personer.
• Fadime Sahindals mord och debatten: Betydelsen av mordet på Fadime Sahindal 2002 som en väckarklocka, men också hur debatten om hedersförtryck mötte motstånd från politiker som fruktade att gynna rasism.
• Antirasismens roll i förnekandet: Hur delar av den organiserade antirasismen, exemplifierat av tidskriften Expo och Massoud Kamali, problematiserade begreppet heder och anklagade invandrarkvinnor som talade ut för att vara 'husblattar'.
• Feminismens roll i förnekandet: Hur en gren av svensk feminism, med figurer som Eva Lundgren och Gudrun Schyman, tonade ner skillnaderna mellan hedersvåld och generellt mäns våld mot kvinnor, och likställde svenska patriarkala strukturer med talibanernas Afghanistan.
• Kulturrelativism och integrationspolitik: Diskussion om hur svensk integrationspolitik sedan 70-talet, med fokus på att bejaka minoritetskulturer, bidrog till en kulturrelativistisk blindhet som gjorde det svårt att agera mot företeelser som hedersförtryck.
• 'Det galna decenniet' och dess efterdyningar: Reflektion över om den 'galenskap' som präglade debatten på 00-talet har upphört, med slutsatsen att situationen är mindre galen men att problemen kvarstår och att många fortfarande inte har gjort upp med sina tidigare felaktiga ståndpunkter.

Positioner

• Sakine Madon (Kritisk till ideologisk blindhet i hedersdebatten): Hon menar att många aktörer, inklusive politiker, feminister och antirasister, av ideologiska skäl förnekat eller förminskat hedersförtrycket, vilket har svikit offren.
• Sakine Madon (Förtydligar hedersförtryckets särart): Hon förklarar att hedersvåld skiljer sig från generellt mäns våld mot kvinnor genom att det är planerat, kollektivt sanktionerat och kan drabba både män, pojkar, HBTQ-personer och funktionsvarierade.
• Sakine Madon (Kritisk till politiker som Mona Sahlin och Margareta Winbergs tidiga hållning): Hon lyfter fram hur de initialt förnekade hedersmord och hedersvåld, med Mona Sahlin som senare erkände att hon var 'feg och blundade' av rädsla för att gynna rasism.
• Sakine Madon (Kritisk till delar av antirasismens agerande): Hon beskriver hur tidskriften Expo och akademiker som Massoud Kamali problematiserade begreppet heder som rasistiskt och anklagade invandrarkvinnor som talade ut för att vara 'husblattar'.
• Sakine Madon (Kritisk till delar av feminismens agerande): Hon pekar på hur akademiker som Eva Lundgren och politiker som Gudrun Schyman tonade ner hedersförtryckets särart genom att likställa det med generellt kvinnoförtryck och svenska patriarkala strukturer.
• Sakine Madon (Kritisk till svensk kulturrelativism): Hon menar att svensk integrationspolitik sedan 70-talet, med fokus på att bejaka minoritetskulturer, bidrog till en kulturrelativistisk blindhet som gjorde att samhället blundade för företeelser som barnäktenskap och könsseparering.
• Sakine Madon (Ser en förbättring men varnar för kvarvarande problem): Hon konstaterar att debattklimatet är mindre 'galet' idag men att många aktörer inte har gjort upp med sina tidigare felaktiga ståndpunkter, vilket riskerar att liknande misstag upprepas och att offer fortsätter att drabbas.

Slutsatser

• Den svenska debatten om hedersförtryck präglades under lång tid av en djup ideologisk blindhet, där rädslan för att bli anklagad för rasism eller att gynna främlingsfientlighet ledde till att problemet förnekades eller förminskades av tongivande politiker, akademiker och journalister.
• Både delar av den organiserade antirasismen och den tredje vågens feminism bidrog till denna blindhet genom att antingen avfärda begreppet heder som rasistiskt eller genom att likställa hedersvåld med generellt mäns våld mot kvinnor, vilket förhindrade en specifik och effektiv bekämpning av hedersförtrycket.
• Kulturrelativistiska strömningar inom svensk integrationspolitik, som syftade till att bejaka minoritetskulturer, ledde till att samhället i vissa fall accepterade eller blundade för företeelser som stred mot individuella rättigheter, exempelvis barnäktenskap och könsseparering.
• Trots att det idag är mer politiskt korrekt att bekämpa hedersförtryck, har många av de aktörer som tidigare förnekade problemet inte gjort upp med sina tidigare ståndpunkter, vilket riskerar att liknande misstag upprepas och att offer för hedersförtryck fortsätter att drabbas.