Tillbaka till senaste
Nu är Palmemordet olöst igen
SvD Ledarredaktionen TV 25 feb. 2026 18:21

Nu är Palmemordet olöst igen

Denna podd diskuterar Palmemordet, 40 år efter händelsen, med fokus på den nyliga tillbakadragningen av Stig Engström som misstänkt och de långvariga frågorna kring utredningens politiska styrning. Journalisterna Gunnar Wall och Lena Andersson analyserar tidigare utredningsspår, bristen på ansvarsskyldighet samt möjligheterna för att sanningen om mordet ska komma fram i framtiden.

Medverkande: Andreas Eriksson (programledare), Gunnar Wall (journalist), Lena Andersson (författare)

Inledning och det olösta Palmemordet

Andreas Eriksson inleder podden och berättar att det är 40 år sedan statsminister Olof Palme mördades. Han nämner att mördaren försvann från platsen och att Lisbeth Palme skadades lindrigt. Trots att polisutredningen är en av de största i historien, är mordet än idag olöst med många kvarstående frågor.

Den

Mellan 2020 och 2025 fanns en officiell förklaring där en sedan länge avliden person, Stig Engström, pekades ut som huvudmisstänkt. Detta utpekande drogs tillbaka i höstas av åklagarmyndigheten. Något officiellt arbete med att klara upp mordet verkar inte pågå längre.

Dagens gäster och diskussionsämnen

Andreas Eriksson presenterar dagens gäster: Gunnar Wall, journalist och författare, samt Lena Andersson, författare och medarbetare på SvD. De ska diskutera utredningen och dess turer. Frågan är om det finns någon möjlighet att få reda på vad som egentligen hände på Sveavägen den där kvällen.

Gunnar Wall om det tillbakadragna utpekandet av Stig Engström

Gunnar Wall blev väldigt överraskad av beslutet att dra tillbaka utpekandet av Stig Engström som misstänkt. Han har länge varit av uppfattningen att Engström inte var gärningsmannen. Han ifrågasätter dock åklagare Gunnés argumentering att inte återuppta utredningen, eftersom fokus endast legat på Engström-spåret.

Lena Andersson om Gunnes beslut och ansvarsfrågan

Lena Andersson blev också mycket förvånad och positivt överraskad över Gunnes beslut. Hon lyfter fram bristen på ansvarsskyldighet från tidigare inblandade, som den dåvarande riksåklagaren och Christer Petersson, som inte behövt svara på frågor. Hon menar att det viktigaste sättet att ta ansvar är att förklara sig och stå för det man gör.

Riksåklagarens tystnad och behov av förklaringar

Diskussionen fokuserar på riksåklagarens och regeringens tystnad kring utredningens nedläggning, trots att regeringsuppdraget att leda förundersökningen kvarstår. Gunnar Wall anser att tystnaden är häpnadsväckande, särskilt med tanke på att mordet inte preskriberats. Lena Andersson betonar att ansvariga borde förklara sig för medborgarna snarare än att bara avgå.

Allmänhetens fortsatta intresse för Palmemordet

Lena Andersson funderar på om folk inte längre bryr sig, men Gunnar Wall menar att intresset i allmänheten snarare är stort och har ökat, särskilt inför 40-årsdagen. Han ser mordet som en symbolisk händelse som har att göra med Sveriges utveckling och den förändring som sammanföll med det.

Christer Petterssons utredning och Stig Engström-spåret

Gunnar Wall beskriver Christer Petterssons initialt höga ambition att lösa mordet. Utredarna fokuserade på spåren Stig Engström och Stay Behind. När Stay Behind inte ledde någonstans, stod man med Engström som det mest 'attraktiva' spåret trots brist på nya bevis, möjligtvis i ett försök att pressa Engströms ex-fru till att berätta.

Utredarnas agerande och Lena Anderssons förvåning

Lena Andersson finner utredarnas agerande vid presskonferensen 2020 och hur Thomas Petterssons bok användes som grund, djupt obegripligt. Hon ifrågasätter varför Stig Engström pekades ut på ett så 'vansinnigt' sätt när en nedläggning utan utpekande hade varit möjlig. Gunnar Wall påpekar att liknande ageranden med åklagare som utlovat lösningar har skett tidigare i utredningen.

Gunnar Walls engagemang och tesen om mörkläggning

Gunnar Wall berättar att han började bevaka Palmemordet 1987 och intresserade sig för utredningens underliga natur. Han utvecklade tesen att utredningen styrdes av hänsyn för att undvika att rota i känsliga uppslag, som exempelvis vapenaffärer och Sveriges internationella relationer. Han menar att denna tes fortfarande håller och att det var enklast att undvika att göra det.

Lena Andersson bekräftar politisk styrning

Lena Andersson instämmer helt i tesen om att utredningen varit politiskt styrd. Hon pekar på Hans Holmérs tillsättning som första spaningsledare, en känd 'fixare' för Socialdemokraterna, som ett tydligt bevis. Hon betonar också Socialdemokratiska partiets totala ovilja att närma sig frågan och hitta mördaren.

Polisspåret och vänsterjournalistikens roll

Diskussionen kretsar kring de tidiga hypoteserna om ett 'polisspår' och vänsterjournalisters granskning av Palmemordet. Gunnar Wall medger att egna samhällsuppfattningar kan färga perspektivet, men att det fanns legitima skäl att ställa frågor om inblandning från statliga strukturer. Lena Andersson håller med om de psykologiska impulserna men betonar att många granskare var rationella och logiska i sina argument.

Lena Anderssons intresse och privatspanarnas roll

Lena Andersson berättar att hon blev djupt intresserad av fallet efter att ha läst Gunnar Walls bok från 2010, som belyste avvikelser i vittnesmål från mordplatsen. Gunnar Wall beskriver privatspanarnas, som Sven Anér och Ingvar Heimer, betydelse för att driva fram information och deras envishet. Han konstaterar att internet har demokratiserat tillgången till utredningsmaterial idag, vilket engagerar många fler.

Ebbe Carlsson-affären: Motivation och kontext

Ebbe Carlsson-affären, med dess inofficiella och olagliga utredning av PKK, beskrivs som mycket spektakulär. Lena Andersson ser motivationen bakom som ett försök att 'rädda partiet' eller fixa en snabb lösning. Gunnar Wall förklarar att Ebbe Carlsson och Hans Holmér agerade i politiska termer för att få till stånd en avslutning på utredningen, möjligtvis för att undvika att avslöja det hemliga Stay Behind-nätverket som Petterssons utredare senare fokuserade på.

Den ensamma mördaren kontra organiserat mord

Lena Andersson anser inte att scenariot med en ensam mördare är troligt, med tanke på alla 'konstigheter' i utredningen och Lisbeth Palmes vittnesmål. Gunnar Wall kritiserar utredningens ensidiga fokus på en ensam gärningsman, trots bristande sakligt underlag. Båda avfärdar argumentet att en konspiration skulle ha avslöjats, med hänvisning till kriminella grupper och hemliga tjänsters tystnadskultur, samt walkie talkie-observationer som pekar på ett organiserat mord.

Nya uppgifter: Den försvunna Säpo-akten och maskning

Gunnar Wall lyfter fram den försvunna Säpo-akten om Olof Palme som ett anmärkningsvärt nytt fynd, då den borde ha varit central för utredningen. Lena Andersson pekar på den omfattande maskningen av offentliggjorda dokument som ett stort problem för transparensen. De menar att viktig information fortfarande är otillgänglig för allmänheten.

Framtidsperspektiv och behov av sanningskommission

Lena Andersson är pessimistisk om att sanningen om mordet någonsin kommer att framkomma och kunna verifieras. Gunnar Wall tror att en lösning kan komma om någon med kunskap träder fram, vilket skulle underlättas om myndigheterna visade ett större intresse. Båda är positiva till en ny granskningskommission, förutsatt att folk tvingas vittna under ed för att bryta igenom sekretesshöljen.

Källinformation

AI-genererad 17 april 2026 06:59
Modell:
gemini-2.5-flash (gemini)
Prompt:
SRT to Description (Gemini) v1.1