PRIDE, VÄNSTERN & ISLAM - därför döljer vänstern islams homohat

Genre: krönika, av Henrik Jönsson

Tes: Henrik Jönsson argumenterar för att vänstern medvetet flyttar fokus från islamistiskt våld mot homosexuella till andra hotbilder för att undvika kritik mot islamism, vilket skadar HBTQ-rörelsen och det liberala samhället.

Krönikören Henrik Jönsson inleder med att beskriva ett terrordåd under en Pride-parad i Berlin, där en islamist vid namn Abdul Ballout körde en skåpbil in i en folkmassa och sedan attackerade människor med machete, trots att han tidigare dömts för terrorplanering men släppts efter ett ”avradikaliseringsprogram”. Jönsson kritiserar hur medier och vänsteraktivister omedelbart flyttade fokus från detta islamistiska dåd till hot från högerextremister, kristna och konservativa män, samt andra kritiker som Agnes Wold.

Henrik Jönsson menar att denna fokusförflyttning är oproportionerlig och ett cyniskt försök att försvåra en öppen debatt om islamistiskt våld. Han belyser dubbla måttstockar genom att jämföra med hur det ansågs extremt viktigt att skilja på islamism och högerextremism efter terrordådet på Utøya, men att samma distinktion inte görs när det gäller islamistiska attacker mot HBTQ-personer. Han hävdar att vänstern endast vill slå samman dessa grupper när det gynnar dem själva genom att försvåra kritik mot islamism.

Krönikören hävdar vidare att Priderörelsen har politiserats och fetischiserat islam, vilket exemplifieras av ”queers for palestine”-rörelsen som ges en framskjuten roll i Pride-tågen, trots att homosexualitet är olagligt och förföljs i Palestina av organisationer som Hamas. Samtidigt kan judar inte delta i Pride av säkerhetsskäl, trots att Israel är det enda landet i Mellanöstern där homosexualitet är accepterat. Jönsson påpekar att Priderörelsen undviker att erkänna den stora ökningen av homofoba attityder bland unga med utländsk bakgrund i Sverige, och att denna tystnadskultur leder till att allt fler homosexuella söker sig till invandringskritiska partier i Europa, som AfD i Tyskland och Rassemblement National i Frankrike.

Jönsson avslutar sin argumentation med att vänsteraktivisternas önskan att klumpa samman islamistisk terror med kristna, konservativa och nationalister har ett enda syfte: att fördumma debatten och försvåra samtal om frågor som besvärar dem. Han menar att ett erkännande av islam och islamister som ett hot mot homosexuella skulle utmana vänsterns identitet och väljarunderlag, vilket de inte kan acceptera, även om det innebär att fler oskyldiga människor kommer att mördas.

Slutsats: Henrik Jönsson drar slutsatsen att vänsterns tystnadskultur kring islamisters dödliga hat mot homosexuella är ett hot mot HBTQ-rörelsen och det västerländska samhället, då det förhindrar en nödvändig diskussion om islams centrala principer i relation till den liberala demokratin.