Professorn varnar: Gröna vätgasbubblan kommer spricka

Medverkande: Daniella (Programledare), Samuel Furfari (Expert, Intervjuad)

Vätgasens uppgång och fall i svensk och EU-politik🕓00:00:04 - 00:01:20

Programmet inleder med att beskriva hur vätgas har presenterats som en lösning för energiförsörjning i Sverige och som ett flaggskepp för EU:s gröna giv. Trots detta rapporteras det att många vätgasprojekt nu skrotas eller läggs i malpåse, då de totala nedlagda projekten är fyra gånger större än all grön och blå vätgas som finns i världen idag. Frågan ställs om varför vätgasen kraschar och om en vändning är möjlig.

Samuel Furfari introduceras som energiprofessor och kritiker🕓00:01:20 - 00:01:50

Samuel Furfari, professor i energins geopolitik och tidigare tjänsteman i EU-kommissionen under 36 år, introduceras. Han är även författare till boken "The Hydrogen Illusion", och hans budskap är tydligt: EU:s vätgassatsning saknar grund i fysik och kemi.

Vätgasidéns långa och upprepade historia🕓00:01:50 - 00:04:35

Professor Furfari redogör för vätgasens historia som energibärare, med exempel från 70-talets oljekris och 60-talets kärnkraftsutveckling. Han nämner även försök att använda vätgas som bränsle under 30-talet av nazisterna och redan 1923 av en professor i Cambridge. Han konstaterar att idén har återkommit i över 100 år utan att lyckas i stor skala.

Fysikens och kemins oföränderliga lagar för vätgas🕓00:04:35 - 00:05:05

Furfari betonar att politik inte kan ändra fysikens och kemins lagar. Han menar att om vätgas inte har kunnat etableras som storskalig energilösning för transporter på ett sekel, beror det på att det är omöjligt utifrån grundläggande vetenskapliga principer. Han likställer den nuvarande satsningen med en "grön bubbla" och ett misstag.

Subventioner driver vätgasinvesteringar, inte marknaden🕓00:05:05 - 00:07:09

Samuel Furfari förklarar att stora vätgasinvesteringar drivs av industriers ambition att vara först med nya tekniker. Han pekar dock på att det framför allt är generösa subventioner från regeringar och EU som gör att företag vågar ta risker med tekniken. Utan dessa ekonomiska stöd skulle ingen investera i vätgastekniken.

Tyskland och EU:s politiskt drivna vätgasstrategi🕓00:07:09 - 00:09:23

Vätgasutvecklingen är politiskt driven, menar Furfari, inte marknadsdriven. Han förklarar att Tyskland, med sina stora vindkraftsinvesteringar och behov av energilagring, har drivit idén om vätgas på EU-nivå. Denna strategi, som nu förlängts av Ursula von der Leyen, är dömd att misslyckas då den saknar förankring i fysik och kemi.

Osäkerhet kring vätgasinvesteringarnas verkliga förlust🕓00:09:23 - 00:10:13

Intervjuaren frågar om de miljarder euro som EU och företag avsatt till vätgasprojekt. Furfari uppskattar summan till 4-5 miljarder euro, men menar att den verkliga ekonomiska förlusten ännu inte är fullt realiserad. De stora kostnaderna uppstår först när anläggningarna faktiskt byggs, och han väntar på att se hur många projekt som når det stadiet.

Den gröna given – en illusion med negativa ekonomiska konsekvenser🕓00:10:13 - 00:14:06

Furfari beskriver den europeiska gröna given som en ideologiskt driven illusion som skadar EU:s ekonomi. Han menar att den leder till högre elpriser, förlorad konkurrenskraft och att industrier flyttar från EU. Detta har resulterat i avstannad tillväxt, vilket även bekräftas av rapporter från personer som Mario Draghi.

Koldioxidfokus driver felaktiga energipolitiska beslut🕓00:14:06 - 00:17:21

Furfari poängterar att debatten om energitransitionen felaktigt fokuserar på koldioxidutsläpp istället för bredare miljöskydd. Han konstaterar att globala koldioxidutsläpp faktiskt har ökat med 65% sedan 1992, trots politiska ambitioner om minskningar. Han argumenterar att välstånd och jobb kräver energi, varav 87% globalt kommer från fossila bränslen, vilket förklarar de ökade utsläppen.

Vätgas är en värdefull råvara, inte ett bränsle🕓00:17:21 - 00:19:16

Furfari kritiserar idén att bränna vätgas, en molekyl som han beskriver som grundläggande för kemiindustrin och avgörande för livsmedelsproduktionen genom konstgödsel. Han menar att det är ologiskt och slöseri att bränna något som först kräver energi att producera. Han likställer det med att elda upp eurosedlar, eftersom dess värde ligger i dess användning som råvara.

Ingen nyhet i vätgasforskningen – historiska bevis🕓00:19:16 - 00:22:51

Samuel Furfari hävdar att den nuvarande vätgasforskningen inte är ny och att samma problem identifierades för decennier sedan. Han visar gamla böcker från EU-kommissionen (1979) och en kemibok (1922) som redan då behandlade vätgasproduktion och dess höga kostnader. Detta understryker att de nuvarande utmaningarna är välkända och har kvarstått länge.

Grön vätgasbubbla spricker – endast råvara är relevant🕓00:22:51 - 00:25:11

Furfari förutspår att den "gröna vätgasbubblan" för bränsle kommer att spricka eftersom den saknar grund och behov. Vätgas är en kritisk råvara för kemisk industri och livsmedelsproduktion, och den produktionen kommer att fortsätta öka. Däremot är det ologiskt att producera vätgas med energi för att sedan bränna den för att få tillbaka energi, när det finns andra energikällor tillgängliga.