Denna poddsändning från Ledarredaktionen diskuterar Sveriges förmåga att säkerställa livsmedelsförsörjningen vid kris eller krig, baserat på en rapport av forskarna Rasmus Einarsson och Elin Röös från SLU. De analyserar inhemsk produktionskapacitet, importberoende, näringsbehov och förespråkar ett fokus på att bygga robusta livsmedelssystem och distributionskedjor snarare än att enbart sträva efter ökad volym i produktionen.
Medverkande: Andreas Eriksson (programledare), Rasmus Einarsson (gäst, rapportförfattare, expert), Elin Röös (gäst, rapportförfattare, expert)
Sveriges livsmedelsberoende i kris och krig
Programledare Andreas Eriksson introducerar ämnet om Sveriges förmåga att försörja sin befolkning med livsmedel vid kris eller krig, vilket har diskuterats allt mer på senare år. Han belyser historiska exempel som världskrigen då brist och ransonering förekom, och undrar hur dagens situation skulle hanteras vid avsaknad av import. Frågor väcks kring inhemsk produktion, omställningsförmåga och risken för brist eller svält.
Rapport "Räcker maten?" och forskarna från SLU
Andreas Eriksson presenterar den nya rapporten "Räcker maten?" från forskningsinstitutet PLATE, som undersöker Sveriges näringsmässiga försörjningsgrad. Han välkomnar rapportförfattarna Rasmus Einarsson och Elin Röös från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som gäster.
Räcker maten? Ett kortsiktigt ja
Elin Röös ger ett kortsiktigt svar på den övergripande frågan "Räcker maten?": ja, den mat som Sverige producerar idag räcker för att försörja befolkningen. Hon tillägger dock att det finns många "om och men" som behöver diskuteras närmare.
Forskning om livsmedelssystem och PLATE:s fokus
Rasmus Einarsson förklarar att rapporten är en del av pågående forskning om livsmedelssystem och jordbrukets produktion, driven av ett behov av faktaunderlag. Elin Röös beskriver forskningsprogrammet PLATE, finansierat av Formas, som fokuserar på resilienta måltider och samverkar med olika aktörer för hållbar och krissäker livsmedelsförsörjning.
Näringsmässig försörjningsgrad jämfört med varuförsörjning
Rasmus Einarsson förklarar att rapporten fokuserar på "näringsmässig försörjningsgrad", vilket innebär att jämföra närings- och energiinnehållet i inhemsk produktion med befolkningens överlevnadsbehov. Detta skiljer sig från traditionella mått som tittar på försörjningsgrad för enskilda varor eller varugrupper, och lyfter fram ett beredskapsperspektiv.
Ohållbar och ohälsosam konsumtion idag
Elin Röös diskuterar hur dagens livsmedelskonsumtion ofta utgår från att bibehålla nuvarande, mycket varierade och importberoende, utbud även vid kris. Hon betonar att dagens konsumtion med mycket lyxprodukter och animaliska varor är resurskrävande, ohälsosam och icke-hållbar, samt inte nödvändig för överlevnad.
Beräkning av kaloribehov och förluster i systemet
Forskarna bekräftar att de räknar på det årliga kaloribehovet för den svenska befolkningen (cirka 2500 kalorier/dag per person). Rasmus Einarsson tillägger att de även inkluderar svinn och förluster i systemet, samt att en stor del av skörden går till foder snarare än direkt mänsklig konsumtion, vilket påverkar den faktiska tillgängliga energin.
Brist på frukt och grönt för långsiktig hälsa
Rasmus Einarsson förklarar att rapporten främst fokuserat på energi, protein och fett för överlevnad. När det gäller andra viktiga näringsämnen, som från frukt och grönt, är Sveriges inhemska produktion betydligt lägre än rekommenderat intag, vilket kan påverka den långsiktiga hälsan i en längre kris.
Vikten av beredskapslagring och insatsvaror
Forskarna poängterar att kortvariga kriser sannolikt inte leder till allvarlig vitaminbrist, och beredskapslagring (statlig och hemberedskap) är viktigt. De betonar att utmaningen inte främst är import av "lyxvaror", utan sårbarheten i beroendet av insatsmedel som konstgödsel, drivmedel och reservdelar, vilka är avgörande för jordbruksproduktionen.
Vad Sverige importerar – från lyx till basvaror
Elin Röös beskriver importmönstren, där cirka hälften av importen utgörs av produkter som är svåra att producera i Sverige (t.ex. kaffe, bananer, vin). Resterande import består av varor där Sverige har tillräcklig egen produktion för behoven (t.ex. kött, socker) men där konsumtionen överstiger produktionen, samt varor som skulle kunna produceras mer inhemskt (t.ex. tomater, äpplen).
Hög sockerkonsumtion och dess konsekvenser
Elin Röös lyfter fram att en betydande del av svenskarnas energiintag kommer från socker, vilket bidrar till folkhälsoproblem som övervikt och obesitas. Hon kopplar detta till beredskapen, då en frisk befolkning är avgörande i en krissituation.
Svensk jordbruksproduktion överträffar energi- och proteinbehov
Forskarna konstaterar att svensk jordbruksproduktion genererar cirka 5300 kalorier per person och dag, vilket med råge täcker energibehovet även med förluster i systemet. De förklarar att detta beror på stor spannmålsproduktion, varav en del går på export eller till etanol. Proteinproduktionen är särskilt hög i förhållande till behovet, medan fettproduktionen ligger något över.
Svinn, torka och betydelsen av handel
Elin Röös betonar att svinn minskar den faktiska tillgängliga maten och kan öka i kris. Rasmus Einarsson diskuterar risken med missväxtår men lyfter fram att handel och beredskapslagring minskar sårbarheten. Han hänvisar till torkan 2018 som visade att ett fungerande livsmedelssystem med handel kan hantera lokala kriser utan större påverkan på konsumenterna.
Inhemsk köttproduktion överstiger kostrådens maxintag
Rasmus Einarsson förklarar att den svenska köttproduktionen överstiger Livsmedelsverkets rekommenderade maxintag för rött kött. Detta innebär att produktionen räcker för behoven, även om den totala produktionen inte motsvarar dagens höga konsumtion.
Moderna jordbrukets beroenden och klimathot
Forskarna menar att historiska kriser som andra världskriget ger viss lärdom men att dagens jordbruk är helt annorlunda. Det är mer produktivt men också mer beroende av insatsvaror som konstgödsel, diesel och elkraft. De lyfter också fram klimatförändringarnas pågående påverkan på den globala livsmedelsproduktionen som en stor och mer sannolik utmaning.
Fokus på robusthet och samordning för beredskap
Elin Röös och Rasmus Einarsson framhåller att fokus för livsmedelsberedskap bör ligga på att öka robustheten i den befintliga produktionen. Detta inkluderar säkerhet mot IT-störningar, robusta elsystem och minskat beroende av insatsmedel genom t.ex. kvävefixerande grödor och näringsåtervinning. De betonar vikten av bättre samordning mellan politikområden för att hantera hållbarhetsutmaningar samtidigt som beredskapen upprätthålls.
Förtydligande om soja och djurfoder i rapporten
Rasmus Einarsson bemöter kritik om att rapporten skulle räkna importerad soja som ätbar för människor. Han förtydligar att rapporten i de flesta huvudresultaten inte inkluderar sojaimporten, och att sojabyprodukter som djurfoder särskilt har markerats som sådana, och inte räknats som livsmedelsgrödor.
Förtydligande om animalieproduktionens resursbehov
Forskarna bemöter kritik om att de skulle vara orättvisa mot djurproduktionen. De förklarar att animalieproduktion kräver mer insatsvaror eftersom stora mängder grödor går till djurfoder för att producera en mindre mängd animaliska produkter. Trots att djur kan omvandla kolhydrater till fett, är det mer resurseffektivt att producera fett från rapsolja på motsvarande åkermark.
Att stärka livsmedelsberedskapen – robusthet och distribution
Elin Röös och Rasmus Einarsson sammanfattar att det viktigaste för livsmedelsberedskap är att satsa på robusta, hållbara produkter och system. De betonar att beredskap handlar om att upprätthålla distributionskedjor och fungerande institutioner även i korta, skarpa lägen, snarare än enbart lagerhållning eller total självförsörjning. En fungerande inre EU-marknad är en grundutgångspunkt.
Källinformation
- Utgivare:
- Svenska Dagbladet
AI-genererad 25 mars 2026 19:51
- Modell:
- gemini-2.5-flash (gemini)
- Prompt:
- SRT to Description (Gemini) v1.1