Rödgröna invandringskuppen misslyckades

Genre: krönika

Tes: Skribenten hävdar att de rödgrönas försök att upprätthålla en liberal invandringspolitik har misslyckats, då folkviljan nu driver igenom en stramare migrationspolitik.

Skribenten kritiserar det så kallade etablissemanget, inklusive stora medier, för att reagera med ”störtfloder av gråt” när migrationskraven skärps, och menar att detta framställer Sverige som en ”rasistfascistdiktatur”. I kontrast till detta menar skribenten att ”svenskarna” jublar över att demokratin och folkviljan mår bra, då Sverige äntligen tar steg mot en ”nyktrare politik” efter år av experiment med en migrationspolitik som fokuserat mer på rättigheter än skyldigheter. Miljöpartiets Annika Hirvonen kritiseras specifikt för att inte vara med på tåget för återvandring och för att framföra ”falska motsättningar”, som att det skulle finnas en konflikt mellan massinvandring och bemannad äldrevård. Skribenten menar att det snarare är tvärtom, då invandrare med utländsk bakgrund förgriper sig på äldre svenska kvinnor i äldreomsorgen. Skribenten anser att det är ”sunt förnuft” att svenskarna ska kunna bestämma villkoren för migration till sitt eget land, att invandrare ska ha egen försörjning, och att uppehållstillstånd inte automatiskt ska innebära att man får ta hit hela släkten. Hirvonens argument om att det är grymt att tvinga familjer att leva separerade i flera år avfärdas med att en förälder självklart skulle åka till sina barn i ett flyktingläger. Skribenten menar att det aldrig funnits en majoritet för massinvandring eller det mångkulturella samhällsexperimentet, och att folkviljan nu äntligen fått genomslag.

Slutsats: Skribenten avslutar med att betona att valet den 13 september står mellan Annika Hirvonens vision om att ”vem som helst ska kunna komma till Sverige” och de som vill ”skicka ut dem som förstör vårt land”, och att valet är enkelt.