Sörman sågar den svenskfientliga vänsterforskningen

Medverkande: Julia (programledare), Rickard Sörman (gäst)

Ämnen

• Debattartikel om svenskhet och rasism: Diskussion om ekonomhistorikern Erik Tostmans debattartikel i DN, där han hävdar att politikers tal om 'svenskhet' bygger på rasism. Rickard Sörman kritiserar denna slutsats som absurd.
• Politikers återkomst till tal om Sverige: Analys av hur svenska politiker, inklusive Magdalena Andersson, Jimmy Åkesson och Ebba Busch, har börjat tala mer om Sverige, svenskhet och svenska värderingar, vilket Sörman ser som en positiv återgång till det normala.
• Definitionen av svenskhet och dess 'kärna': Kritisk granskning av Tostmans argument att svenskhet saknar en fast kärna och därför är meningslöst att tala om. Sörman argumenterar att många mänskliga begrepp är flytande men ändå betydelsefulla.
• Etnicitet som social konstruktion kontra ursprung: Diskussion om huruvida etnicitet enbart är socialt konstruerat eller om ursprung och biologi spelar en roll. Julia och Rickard Sörman använder Julias egen bakgrund som exempel.
• Sverigedemokraternas 'öppna svenskhet' och kritik mot den: Analys av Sverigedemokraternas syn på svenskhet, dess 'begränsade öppettider' och anklagelser om att den glider mot arv och blod. Sörman menar att Tostman feltolkar SD:s position.
• Extremism i att inte göra skillnad mellan människor: Rickard Sörman argumenterar att det är en extrem position att aldrig göra skillnad mellan människor baserat på ursprung, utseende och kultur, och att detta ignorerar mänsklig verklighet.
• Svenskhet som obestämd och politisk strategi: Diskussion om att svenskhetens komplexitet och obestämdhet kan användas som en politisk strategi, men Sörman menar att detta inte bevisar att svenskhet inte existerar.
• Värderingar som kriterium för svenskhet: Diskussion om huruvida svenska värderingar ensamma kan definiera svenskhet, och att många värderingar delas med andra kulturer. Sörman betonar att svenskhet är mer än bara värderingar.
• Svenskhet som performativt begrepp: Rickard Sörman introducerar begreppet 'performativt språk' för att förklara hur nationer och identiteter skapas och upprätthålls genom att man talar om dem, även om de inte har en konkret 'kärna'.

Positioner

• Rickard Sörman (Kritiserar Erik Tostmans slutsats att tal om svenskhet är rasism.): Om slutsatsen är att all bevarande av svenskhet är rasism, måste premisserna vara felaktiga, oavsett akademisk titel.
• Rickard Sörman (Anser att det är naturligt och positivt att politiker talar om Sverige och svenskhet.): Svenska politikers primära uppgift är att ta hand om Sverige, dess samhälle, kultur och identitet. Det är en 'back to basics'-återgång till det normala efter en period av fokus på öppenhet och internationell solidaritet.
• Erik Tostman (enligt Rickard Sörman) (Hävdar att politikers tal om 'svenskhet' bygger på rasism.): I den politiska retoriken dras gränsen för svenskhet bort från kultur och värderingar mot arv, blod och jord, vilket gör pratet om svenskhet tomt och djupt politiskt.
• Erik Tostman (enligt Rickard Sörman) (Menar att sökandet efter en kärna i svenskhet är dömt att misslyckas.): Etniska och nationella identiteter saknar fasta kärnor eftersom de ständigt förhandlas och omskapas i politiska syften.
• Rickard Sörman (Avfärdar Tostmans argument om att svenskhet saknar en fast kärna och därför är meningslöst.): Många mänskliga begrepp som vänskap och kärlek är flytande men har ändå stor betydelse. Att kräva en konkret, materiell definition för att något ska existera är ett felaktigt sätt att resonera.
• Erik Tostman (enligt Rickard Sörman) (Påstår att etnicitet är kulturellt och socialt konstruerat, och att ras är en förnekad etnicitet.): Att tillhöra en etnisk grupp bär på en grundläggande frivillighet. Rasbegreppets funktion är att förneka att identitetsskillnader är socialt konstruerade.
• Rickard Sörman (Motsätter sig idén att etnicitet enbart är socialt konstruerat.): Ursprung och biologi spelar en roll i etnicitet. Att förneka detta är vansinne och ignorerar hur människor naturligt identifierar sig och hur kulturer uppstått geografiskt.
• Rickard Sörman (Kritiserar vänsterns syn på att göra skillnad mellan människor som rasism.): Det är en extrem position att aldrig göra skillnad mellan människor. Att kunna skilja på svenska medborgare, icke-medborgare, etniska svenskar och de som inte ingår i den svenska gemenskapen är nödvändigt och naturligt.
• Erik Tostman (enligt Rickard Sörman) (Anser att Sverigedemokraternas definitioner av svenskhet är en politisk strategi.): SD:s 'öppna svenskhet' är begränsad och glider mellan frivillig/kulturell och sluten/bestämd av härkomst, vilket är en strategi för att förflytta gränserna från kultur till arv.
• Rickard Sörman (Anser att Erik Tostman och liknande intellektuella feltolkar Sverigedemokraternas syn på svenskhet.): Tostman vill att SD ska vara rasister och övertolkar deras uttalanden. SD:s syn på svenskhet inkluderar både kultur, värderingar, arv och historia, och det handlar om att bredda förståelsen, inte att förflytta den enbart till arv och blod.
• Erik Tostman (enligt Rickard Sörman) (Slutsatsen är att 'svenskpratet' är lönlöst och bär på samma rasistiska logik som kring förra sekelskiftet.): Dagens rasism återkommer inte i rasbiologins språk utan i talet om svenskhet och svenska värderingar.
• Rickard Sörman (Avfärdar Tostmans slutsats att 'svenskpratet' är lönlöst och rasistiskt.): Att tala om svenskhet är avgörande för att definiera det svenska samhället, dess identitet och som ett 'hem' för dess medborgare. Att förneka detta leder till extremism och galenskap där ingenting blir möjligt.
• Rickard Sörman (Introducerar 'performativt språk' för att förklara hur nationer och identiteter skapas.): Sverige, liksom äktenskap, existerar inte som en objektiv, materiell 'kärna' utan skapas och upprätthålls genom att vi talar om det och väljer att det ska finnas. Detta ger det en verklig betydelse för människor, vilket Tostman missar genom att kräva en naturvetenskaplig definition av mänsklig verklighet.

Slutsatser

• Det är en fundamental skillnad i hur 'vänsterforskningen' och 'kulturkonservativa' ser på nationella identiteter; den förra kräver en konkret, objektiv kärna för existens, medan den senare accepterar en mer flytande, performativ och historisk definition.
• Talet om svenskhet och nationell identitet är inte lönlöst eller per automatik rasistiskt, utan en nödvändig del av att upprätthålla ett samhälle och en gemenskap.
• Svenskhet är ett komplext begrepp som innefattar både ursprung, historia, kultur, värderingar och en vilja att tillhöra, och det kan inte reduceras till en enda, statisk definition.
• Att förneka möjligheten att göra skillnad mellan människor baserat på ursprung och kultur är i sig en extrem position som ignorerar mänsklig verklighet och historiska mönster.