Sverige har längst väntetid för begravning – kroppar kvar i månader och år

Enligt tidningen GP tillåter svensk lagstiftning sedan 2012 en maximal väntetid på 30 dagar, men denna tidsgräns överskrids ofta och väntetiderna tenderar att öka. Detta leder till betydande svårigheter för personal som hanterar avlidna, då kroppar förvaras längre i kylrum. Thomas Hesselbäck från Fjällmans begravningsbyrå menar att detta inte bara försvårar arbetet utan också väcker frågor om den avlidnes värdighet. Hans Lilja, en kollega, förklarar att långa förvaringstider kan leda till att kroppar börjar brytas ned snabbare än förväntat, vilket gör hanteringen svårare på grund av vätskor och starka lukter. I vissa fall kan det bli omöjligt att klä den avlidne i de kläder familjen valt, och parfymer kan behöva användas i kistan för att dölja lukter under ceremonin. Fredrik Olsson, företagets VD, berättar om ett fall där en kropp förvarades i frysen i två år före begravningen, vilket nu sker då och då. Orsakerna till de långa väntetiderna är flera, inklusive oenigheter inom familjen om begravningsform, svårigheter att samordna tider för anhöriga som bor utomlands, samt att vissa inte vill avbryta semestrar. Även djup sorg kan förhindra anhöriga från att organisera begravningen. Jan Olof Ågidal, forskare i praktisk teologi vid Lunds universitet, beskriver Sveriges situation som exceptionell globalt sett, där utvecklingen går åt fel håll jämfört med grannländer och Medelhavsländerna där begravningar sker inom 24–48 timmar. Han menar att skillnaderna beror på klimat, traditioner och religiösa övertygelser, men också på hur det svenska samhället hanterar döden. Hans studier visar att cirka 25 procent av de långa förseningarna beror på att anhöriga inte kan samordna sina scheman. Ågidal påpekar att i Sverige innebär ett dödsfall inte att livet stannar upp, till skillnad från många andra länder där döden blir den viktigaste händelsen. Utöver de praktiska svårigheterna finns etiska aspekter kring den avlidnes värdighet och miljömässiga konsekvenser av långvarig kylförvaring. Ågidal betonar också att en fördröjd begravning kan påverka sorgeprocessen negativt; studier visar att begravningar mellan den åttonde och tolfte dagen efter dödsfallet är mest hjälpsamma för att bearbeta den första fasen av sorgen. Han menar att en för snabb process kan vara skadlig, men att en för lång process kan leda till att personen fastnar i sin sorg.

Sammanfattningsvis är Sveriges långa väntetider för begravningar ett växande problem med praktiska, etiska och psykologiska konsekvenser. Det krävs en ökad medvetenhet och diskussion i samhället om döden för att förbättra situationen och stödja sorgeprocessen för anhöriga.