Sverigedemokraterna och nationalismen

Medverkande: Andreas Eriksson (programledare), Andreas Johansson Heinö (gäst)

Ämnen

• Sverigedemokraternas nationalism: Diskussionen inleds med att Sverigedemokraternas nationalistiska grundsyn och deras tillbakagång i de senaste valen tas upp, vilket har lett till en intern debatt om partiets nationalism och dess utformning.
• Definition av svenskhet: Panelen diskuterar varför det är viktigt för nationalister att definiera svenskheten och hur denna definition utgör kärnan i det nationalistiska projektet. Man går igenom hur nationen som kollektiv är central för välfärd, demokrati och sammanhållning.
• Etnonationalism vs. Kulturnationalism: En djupgående förklaring ges av etnonationalism, som betonar nationen som en organiskt framväxt gemenskap med lång historia och ärvd tillhörighet, samt kulturnationalism, som fokuserar på att tillägna sig nationens levnadssätt och traditioner oavsett biologiskt ursprung.
• Etnicitet och rasbegrepp: En sidofråga om begreppet etnicitet i Sverige diskuteras, där det ofta används som ett biologiskt ursprungsbegrepp, i kontrast till en social kategori som det kan ses som i andra sammanhang.
• SD:s utveckling av nationalismen: Panelen granskar Mattias Karlssons påstående om att SD anammat kulturnationalismen under hela 2000-talet och konstaterar att partiet har genomgått en resa från etnonationalism till vad de kallar 'öppen svenskhet', även om tillämpningen kan ifrågasättas.
• Nationalismens historia och återkomst: En översikt ges av nationalismens historiska utveckling, dess urartning under första halvan av 1900-talet och dess återkomst som politisk kraft i slutet av seklet, särskilt i Östeuropa och Västeuropa med invandringskritiska partier.
• Nationalismens roll i samhället: Diskussionen berör huruvida nationalismen bidrar till sammanhållning och välstånd, med argument för och emot, samt hur nationell identitet uppstår och förändras i moderna samhällen, med fokus på värderingar som en ny grund för nationell tillhörighet.
• Nationalismens framtid i svensk politik: Panelen diskuterar nationalismens framgångar i sakpolitiken i Sverige, särskilt gällande medborgarskapslagar och kulturkanon, samt hur etablerade partier har hanterat nationalismen och dess potentiella framtida utveckling mot en mer värderingsbaserad nationalism.

Positioner

• Andreas Eriksson (Undrar över definitionen av etnicitet i Sverige.): Han noterar att 'etniska svenskar' ofta syftar på biologiskt ursprung i svensk debatt, till skillnad från en social kategori som han lärt sig under statsvetenskapsstudier, och undrar hur detta ska förstås.
• Andreas Johansson Heinö (Bekräftar att etnicitet i svensk kontext ofta ses som biologiskt ärvd.): Han förklarar att begreppen etnicitet och ras överlappar i forskningslitteraturen och att det gemensamma är att tillhörigheten ärvs biologiskt. Han menar att det inte finns naturgivna indelningar men att i Sverige ses etnicitet som något man föds in i och inte kan byta som vuxen.
• Andreas Eriksson (Ifrågasätter om nationalismen verkligen försvann efter 1945.): Han menar att nationalismen snarare togs för så självklar att den blev en överideologi som inte behövde skyltas med, men som ändå fanns där som ett bakgrundsbrus.
• Andreas Johansson Heinö (Håller med om att nationalismen togs för given i Västeuropa efter 1945.): Han förklarar att nationalstaterna var färdigbyggda och att man i Västeuropa vände sig mot nationalismens urarter och bejakade individuella rättigheter. Samtidigt fanns det ingen antinationalism, utan nationen sågs som en självklar del av samhället.
• Andreas Eriksson (Föreslår att nationalismens framgångar kan bero på tillfälligheter.): Han undrar om nationalismen råkade sammanfalla med en teknologisk och ekonomisk utveckling som gjorde att det gick bra, och att om andra samhällsstrukturer (t.ex. stadsstater) hade varit framgångsrika då, hade dessa lyfts fram istället.
• Andreas Johansson Heinö (Ser funktionalismen som ett relevant perspektiv på nationalismens uppkomst.): Han förklarar att funktionalismen menar att nationalstaten är en funktion av det moderna samhällets behov, såsom teknologisk och ekonomisk utveckling, samt behovet av en gemensam identitet för att demokratin ska fungera i större länder.
• Andreas Eriksson (Är kritisk till värderingsbaserad nationalism.): Han menar att det är ett farligt och närmast totalitärt kliv att kräva att individer ska tycka på ett visst sätt för att vara svensk, då värderingar traditionellt har överlämnats till individen i en demokrati.
• Andreas Johansson Heinö (Bekräftar att värderingsbaserad nationalism är en växande trend.): Han menar att i en globaliserad värld där yttre skillnader minskar, lyfter många fram gemensamma värderingar som det som särskiljer grupper. Han ser detta som en makrotrend i många länder, där nationell tillhörighet blir en värderingsfråga.
• Andreas Eriksson (Undrar om etablerade partiers försök att formulera en egen svenskhet har varit framgångsrika.): Han noterar att många partier har lyft fram svenska flaggor och åsikter om svenskhet, men ifrågasätter om detta har varit övertygande eller om det snarare har gynnat Sverigedemokraterna.
• Andreas Johansson Heinö (Bedömer att etablerade partiers försök att formulera en egen svenskhet har gått dåligt.): Han menar att de var för sena in i debatten och att de sedan gick för långt i att reservationslöst anamma retoriken om svenska värderingar och överanvända svenska flaggor, vilket inte har varit övertygande.

Slutsatser

• Nationalismens definition av svenskhet är central för nationalistiska partier, men det finns en intern debatt inom Sverigedemokraterna om hur öppen och inkluderande denna definition ska vara, särskilt mellan etnonationalism och kulturnationalism.
• Etnonationalism definierar nationen som en ärvd, biologiskt grundad gemenskap, medan kulturnationalism tillåter assimilering baserad på att tillägna sig nationens kultur och traditioner, oavsett ursprung. Dessa två synsätt är teoretiskt oförenliga men kan samexistera i praktiken.
• Nationalismen i Sverige har historiskt sett tagits för given men har fått förnyad politisk kraft genom invandringsfrågan. Etablerade partiers försök att formulera en egen svenskhet har hittills varit oövertygande.
• En framväxande trend inom nationalismen är ett ökat fokus på värderingar som grund för nationell tillhörighet, vilket kan leda till krav på att individer ska anamma specifika värderingar för att anses vara en del av nationen.