Temporära autonoma zoner

Medverkande: Mattias (programledare), Gabriel Widding (gäst)

Introduktion till TAZ och Gabriel Widding🕓00:00:09 - 00:01:17

Programmet inleds med en engelskspråkig reflektion över att temporära autonoma zoner (TAZ) är en relevant idé där magiska gemenskaper uppstår trots förtryck. Programledaren, Mattias, välkomnar lyssnarna till 'Apans Anatomi' och presenterar gästen Gabriel Widding. De ska diskutera autonoma zoner utifrån skribenten Hakim Beys texter.

Gabriel Widding om Hakim Bey och internet🕓00:01:17 - 00:03:11

Gabriel Widding presenterar sin bakgrund inom scenkonst, rollspel och aktivism, vilket han hoppas blir relevant för samtalet. Han beskriver sitt första möte med Hakim Beys manifestliknande texter på det tidiga internet, texter som sedan följt honom i 20-25 år. Mattias nämner att han själv stötte på Beys böcker som tonåring i en bokhandel.

Post-anarkism, poetisk terrorism och ontologi🕓00:03:11 - 00:06:57

Samtalet går djupare in på Hakim Beys tankar, som beskrivs som politisk poesi och en sorts medvetandeström. Hans idéer om 'poetisk terrorism' och 'ontologisk anarkism' utforskas, liksom hans kopplingar till Deleuze och Gattari, och hans sökande efter kätterska strömningar inom olika religioner som sufism och taoism. Bey försöker gräva fram en platt ontologi, där det gudomliga finns överallt på samma nivå, snarare än en hierarkisk. Detta är en utmaning mot det västerländska synsättet med Gud överst och en fallande hierarki av livsformer.

Kaosets eviga närvaro och frihet här och nu🕓00:06:57 - 00:16:51

Bey kritiserar den vanliga myten om att ordning skapas ur kaos, och menar att kaoset aldrig dött utan är ständigt närvarande. Ordningen, representerad av staten eller imperiet, är skenbar, illusorisk och upprätthålls med våld. För Bey är frihet inte något som ska uppnås i framtiden efter en revolution, utan den finns redan här och nu, runt omkring oss. Det handlar om att släppa föreställningar som upprätthåller hierarkier och bekänna sig till det kreativa kaoset.

Immediatism och medieringskritik🕓00:16:51 - 00:18:38

Programmet fokuserar på Hakim Beys koncept 'immediatism' (omedelbarhet), som är en kritik mot bildsamhället och övermediering. Bey förespråkar en kultur där människor samlas för omedelbara, icke-medierade upplevelser som inte är avsedda för kameror eller sociala medier. Detta syftar till att förhindra kapitalet från att suga upp och kommersialisera subkulturella rörelser, genom att stänga rummen från medieringen.

Att hålla det kreativa tillståndet öppet🕓00:18:38 - 00:22:00

Hakim Bey var en oortodox anarkist som kritiserade andra anarkisters strävan efter en ny ordning, då han såg det som att skapa en ny statsformation. Hans idé var istället att ständigt hålla det kreativa tillståndet öppet genom nomadiska och temporära gemenskaper. Han menade att det inte är en katastrof om en husockupation bara varar en vecka, det viktiga är de händelser och relationer som skapas, som sedan kan tas med till nästa plats.

Kapitalismen och skapandet av brist🕓00:22:00 - 00:25:50

Diskussionen belyser Beys syn på överflöd som livets grundförutsättning, och hur kapitalismen påtvingar brist för att driva arbete och upprätthålla sitt system. Kapitalismen separerar oss från överflödet genom att skapa licenser, patent och behov av prenumerationer. Istället för direkt konfrontation med staten, som ofta leder till nederlag, förespråkar Bey en strategi av undandragande, att 'döda idén om polisen' inom sig själv.

Ockupationer som temporära autonoma zoner🕓00:25:50 - 00:30:17

Mattias ger exempel på tidigare husockupationer i Stockholm, som de gamla Ericsson-fabrikerna vid Telefonplan och SVT:s verkstäder i Albanienskogen. Dessa ockupationer, som försökte skapa sociala centra, visade hur direkt konflikt med ordningen och kapitalet ofta påskyndade rivning eller omvandling. Detta understryker Beys poäng om att ett konfronterande tillvägagångssätt kan vara kontraproduktivt, medan en diskretare strategi kan försvåra repressionen.

Nomadisk kontra platsbunden aktivism🕓00:30:17 - 00:46:09

Hakim Beys nomadiska TAZ-koncept jämförs med högerextrema 'nationella befriade zoner' (NBZ) i Tyskland, som syftar till att skapa oro. Mattias kontrasterar detta med vänsternätverket Linje 17:s 'beboendestrategi' i Kärrtorp, som handlade om att rota sig och bygga gemenskap i ett område. Denna platsbundenhet skiljer sig från Beys ideal, som associeras med nomadiska yrken som rallare och sjömän. Frågan väcks om vilken strategi som är mest effektiv och relevant.

Kapitalets fria flöde och folkets begränsningar🕓00:46:09 - 00:51:16

Diskussionen problematiserar nomadologin genom att påpeka kapitalismens egen nomadiska natur, där kapital och varor strävar efter att flöda fritt över gränser. Detta leder till frågan om vänsterns nomadiska strategier omedvetet rör sig inom kapitalets ramar. Högerpolitikens reaktion på globalisering kritiseras, där kapitalflöden accepteras men folkets rörlighet begränsas till temporära, kontrollerade arbetszoner utan autonomi.

Vitalisera vänstern underifrån genom handling🕓00:51:16 - 00:57:09

Hakim Beys fokus på omedelbar kreativ handling och att upphäva tiden anses relevant för vänsterns vitalisering, i kontrast till att söka lösningar uppifrån genom partiledare eller nya logotyper. Gaza-solidaritetsrörelsen exemplifieras som en nutida autonom zon utanför riksdagen, där aktivister genom sin ständiga närvaro omvandlar ett offentligt rum. Denna rörelse utmanar statens kontroll över demonstrationer och visar på en levande offentlighet som politiker har svårt att hantera.

Lekfulla taktiker och kollektiv tillit i aktivism🕓00:57:09 - 01:03:11

Gabriel Widding diskuterar hur spel och lek kan fungera som politiska verktyg för att förändra relationer och skapa gemenskap. Exempel som 'vattenkrig mot raskrig' och 'den judiska konspirationen' (judo-älg) lyfts fram som lekfulla antifascistiska aktioner som skapar oförutsägbara situationer. Vikten av kollektiv träning under demonstrationer, för att motverka flyktbeteende och bygga tillit, betonas som en central del av aktivistisk potential.

Ta plats för kultur och framtida autonoma zoner🕓01:03:11 - 01:09:36

Programmet avslutas med tankar om att ta tomma utrymmen i staden för kultur, som en ny form av gentrifiering där även kapitalet kan se ett intresse av att öppna dörrar. Aktuella studentläger och demonstrationer, särskilt Gaza-solidariteten, ses som exempel på hur autonoma zoner sprider sig. Hakim Bey ses som en källa till inspiration för att drömma och fantisera om nya former av direkt relationsskapande bortom det digitala, och därmed vitalisera gemenskapen.