Vad blir det för regering?

Medverkande: Silvia Kakembo (moderator), Jonas Hinnfors (gäst, professor emeritus i statskunskap), Stefan Löfven (gäst, tidigare partiledare för Socialdemokraterna och tidigare statsminister), Maria Wetterstrand (gäst, tidigare språkrör för Miljöpartiet), Lisa Pelling (gäst, statsvetare, författare och chef för tankesmedjan Arena idé)

Ämnen

• Regeringsbildningen efter valet: Panelen diskuterar hur partiledarna förbereder sig inför regeringsbildningen efter valet, vilka faktorer som påverkar förhandlingarna och hur man hanterar osäkerheten kring valresultatet.
• Partiernas förhandlingsstrategier: Deltagarna analyserar hur mindre partier kan utnyttja sin vågmästarroll, Socialdemokraternas förhandlingsmetoder och de utmaningar som uppstår när partier ska kompromissa.
• Utvecklingen av svensk politik och avtalsdemokratin: Samtalet behandlar hur det svenska partilandskapet har förändrats, behovet av omfattande avtal för att bilda regering och kritiken mot avtalsdemokratins påverkan på demokratiska processer.
• Framtida politiska inriktningar och samhällsutveckling: Panelen diskuterar vilka teman en ny regering bör fokusera på, såsom grön tillväxt, rättvisa och medmänsklighet, samt om Sverige är på väg mot en ny politisk era bort från konservativa och högerextrema trender.

Positioner

• Stefan Löfven (Partiledare förbereder sig genom att analysera valresultat och potentiella kompromisser.): De funderar på vilka frågor de kan ge med sig på och var kompromisser kan hittas, ofta genom att gå tillbaka till kärnan i vad man vill uppnå.
• Stefan Löfven (Det är omöjligt att förutse exakt hur regeringsförhandlingar kommer att spela ut sig.): För många frågor är på bordet och partiernas tyngdpunkt är inte helt klar i förväg.
• Stefan Löfven (Vänsterpartiet är inte redo att ingå i en regering som håller i fyra år.): De har en lång väg kvar att gå för att kunna hantera de svåra beslut och processer som krävs för att fullfölja en fyraårsperiod.
• Stefan Löfven (Svenska folket vill inte ha ett extraval, och partierna har en skyldighet att bilda regering.): Den som orsakar ett extraval och riskerar att Sverigedemokraterna kommer till makten igen kommer att få betala för det.
• Stefan Löfven (Långtgående avtal har visat sig vara bräckliga i svensk politik.): Han nämner decemberöverenskommelsen, energiöverenskommelsen och januariavtalet som exempel på avtal som bröts i förtid, vilket skapar osäkerhet om man kan lita på överenskommelser över blockgränserna.
• Stefan Löfven (Framtida regeringar bör fokusera på smart, grön tillväxt och en rättvisare samhällsutveckling.): Klimatfrågan är existentiell och kan driva nya jobb och välfärd. En ökad orättvisa leder till populism och extremism. Sverige måste återta sin roll som aktör i utrikespolitiken och inte strypa biståndet.
• Stefan Löfven (Socialdemokraternas retorik har ibland varit för nära Sverigedemokraternas på grund av rädsla för att anklagas för att inte ha kontroll.): Detta är ett säkerhetstänk, men det är kontraproduktivt för att bygga ett medmänskligt samhälle där man hjälps åt och stöttar varandra.
• Maria Wetterstrand (Ett mindre parti som Miljöpartiet utnyttjade sin vågmästarroll för att driva igenom sin politik.): Det är inte partiets fel att de är vågmästare, utan de andras. Om ett parti kan tänka sig att prata med båda sidor och får makt, tar de den.
• Maria Wetterstrand (Socialdemokraterna är skickliga förhandlare som delar ut 'julklappar' för att få igenom sin vilja.): De ger tillräckligt med politiska godbitar så att mindre partier inte kan säga nej i slutändan, även om de inte får ministerposter.
• Maria Wetterstrand (En S, MP, C-regering med stöd av Vänsterpartiet är den mest sannolika konstellationen.): Vänsterpartiet vill minst av alla ha ett nyval, då de riskerar att Sverigedemokraterna kommer tillbaka till makten. De kan argumentera för att politiska reformer är värda att få igenom, även utan ministerposter, för att förhindra detta.
• Maria Wetterstrand (Det finns lösningar för att hantera Centerpartiets och Socialdemokraternas oenigheter i frågor som karensavdraget och kärnkraften.): Man kan kompensera småföretag, göra delvisa lösningar, eller frysa kärnkraftsfrågan genom att dra in finansiering. Centerpartiet är inte heller entusiastiska över bidrag till kärnkraft. Socialdemokraterna är ensamma om att vilja behålla den sverigedemokratiska migrationspolitiken.
• Maria Wetterstrand (En ny regering bör återupprätta medmänskligheten i samhället.): Efter en mandatperiod präglad av hårdhet och missunnsamhet, finns nu chansen att bygga politik på medmänsklighet och alla människors lika värde. Detta inkluderar klimatansvar, att sluta sänka skatten för de rika (kanske höja den), och en human flyktingpolitik och bistånd.
• Maria Wetterstrand (Näringslivet ser också problem med en alltför restriktiv migrationspolitik.): Att dra in permanenta uppehållstillstånd och utvisa människor som jobbar och betalar skatt är skadligt för samhället. En S, MP, C-regering kan kombinera medmänsklighet med ett bra samhällsklimat.
• Jonas Hinnfors (Centerpartiet är inte vågmästare i samma bemärkelse som Miljöpartiet var 2002.): De kan inte välja sida eftersom de inte ser Sverigedemokraterna som ett alternativ.
• Jonas Hinnfors (Det svenska partilandskapet har förändrats, med en försvagning av Socialdemokraterna och framväxten av nya ideologiska alternativ.): Detta gör att den gamla bilden av två tydliga block är avlägsen, och partierna måste förhandla fram omfattande avtal.
• Jonas Hinnfors (Partierna kommer att tvingas förhandla fram någon form av arrangemang med kompromisser, snarare än att förlita sig på hoppande majoriteter.): Erfarenheten av att inte ha majoritet för budgeten och hotet om extraval kommer att luckra upp röda linjer.
• Jonas Hinnfors (Vänsterpartiet är problematiskt för Socialdemokraterna och Centerpartiet att släppa in i regeringssamarbete.): Socialdemokraterna ser Vänsterpartiet som ett mer aktivistiskt parti, längre till vänster i ekonomiska och utrikespolitiska frågor. Centerpartiet har tagit ett stort steg bara genom att acceptera en S-statsminister och vill inte släppa in Vänsterpartiet i regeringen.
• Jonas Hinnfors (Centerpartiet fruktar inte ett extraval på samma sätt som Vänsterpartiet.): De är ekonomiskt välmående och ser inte en vänstermajoritet som enbart positiv.
• Jonas Hinnfors (En S, MP, C-regering med stöd av Vänsterpartiet är den mest realistiska lösningen.): Med tanke på alla faktorer, inklusive Centerpartiets fokus på klimat och tillväxt (utan skattehöjningar för företag), kommer man att landa i ett acceptabelt avtal.
• Jonas Hinnfors (Avtalsdemokratin är en demokratisk styrka.): Demokratiskt valda partier som fritt förhandlar fram avtal visar styrka. Vagare avtal håller inte, och partierna behöver bindande avtal för att bygga förtroende.
• Jonas Hinnfors (Den framtida regeringen kommer sannolikt att bryta den nedmontering av demokratin som påbörjats.): De fyra partierna kommer inte att mixtra med rättssystemet, public service eller universiteten.
• Jonas Hinnfors (Det blir ingen ny epok med stora förändringar inom välfärdssektorn.): Socialdemokraterna har länge haft en radikal retorik men levererat mittenorienterad politik. Däremot kan det bli förändringar inom tillväxt- och klimatområdet jämfört med Tidöpartierna.
• Lisa Pelling (Den mest sannolika regeringsbildningen är en Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet-regering med stöd av Vänsterpartiet genom ett avtal.): Det finns 'julklappar' att ge till varje parti i form av symboliska frågor som är viktiga för deras valmanifest. Det är viktigt att skapa en gemensam berättelse för att inlämma kompromisser.
• Lisa Pelling (Den nya regeringen har en möjlighet att vända den konservativa och högerextrema utvecklingen.): Valrörelsen har visat att de politiska 'kontinentalplattorna' har flyttat sig vänsterut, med borgerliga partier som föreslår välfärdsförslag. Detta ger en utgångspunkt för att säga stopp till nedskärningar, ta ledartröjan i klimatomställningen och ha en mer human syn på invandring.
• Lisa Pelling (Avtalsdemokratin är problematisk för demokratin.): När partier binder sig vid detaljerade avtal stänger de in sig och rundar demokratiska råmärken som expertis och remissinstanser. Detta leder till en odemokratisk och 'dummare' politik. Det finns också risk för korruption när partivänner utses till poster.
• Lisa Pelling (En ny regerings avtal bör vara kort och fokusera på stora områden.): Regeringen bör vara ödmjuk, lyssna på expertis och civilsamhället, och anpassa sig efter verkligheten, snarare än att skriva fast detaljerad politik för fyra år framåt.
• Lisa Pelling (Vänsterpartiet är inte ett aktivistiskt parti med problematiska utrikespolitiska åsikter.): De har accepterat NATO- och EU-medlemskap. Demoniseringen av Vänsterpartiet kommer från höger om Socialdemokraterna.
• Lisa Pelling (Det är möjligt att stoppa vinstjakten i välfärden, särskilt i skolan.): Skolan rasar i PISA-undersökningen på grund av färre lärare och fler obehöriga i vinstdrivande friskolor. Centerpartiet bör kunna acceptera spärrar mot vinstjakten, om inte ett förbud. Ingen part har i denna valrörelse förespråkat mer privatiseringar.
• Lisa Pelling (Demokratin måste leverera under de kommande fyra åren för att undvika en auktoritär utveckling.): Det finns starka krafter som vill se en sådan utveckling, där nyliberalism och nationalism gifter sig för att gynna de rika utan demokratiska spärrar.

Slutsatser

• En S, MP, C-regering med stöd av Vänsterpartiet genom ett avtal anses vara den mest sannolika regeringsbildningen av panelen.
• Partierna måste vara beredda på omfattande kompromisser och att ge och ta för att bilda en stabil regering och undvika nyval.
• Det finns en önskan om att den nya regeringen ska återupprätta medmänsklighet, fokusera på grön tillväxt och en rättvisare samhällsutveckling, samt vända den konservativa och högerextrema trenden.
• Avtalsdemokratin kritiseras för att kunna underminera demokratiska processer och leda till en mindre flexibel och 'dummare' politik.