Tillbaka till senaste
Varför tar alla nya byggen så lång tid?
SvD Ledarredaktionen TV 13 jan. 2026 15:49

Varför tar alla nya byggen så lång tid?

Programmet diskuterar de svenska stadsbyggnadsprocessernas komplexitet och långsamhet, vilket har lett till överreglering, skenande kostnader och minskat bostadsbyggande. Jan Jörnmark och Lennart Weiss analyserar historiska orsaker och byråkratins inverkan, och efterlyser en tydligare politisk styrning, helhetssyn och effektivare planprocesser för att undvika att Sverige halkar efter tillväxtmässigt.

Medverkande: Andreas Eriksson (Programledare), Jan Jörnmark (Gäst, expert, docent i ekonomisk historia, författare), Lennart Weiss (Gäst, expert, bostadspolitisk expert)

Introduktion till programmet och dagens ämne

Programledaren Andreas Eriksson välkomnar lyssnarna till Leda-redaktionen och presenterar dagens ämne: städer, stadsbyggnad och stadsutveckling. Han nämner Jan Jörnmarks nya rapport "Den kollapsade staden" som grund för diskussionen och introducerar gästerna Jan Jörnmark och Lennart Weiss.

Rapportens syfte och slutsats: Överreglering av stadsbyggnad

Jan Jörnmark förklarar titeln "Den kollapsade staden" som en beskrivning av hur samhället blivit överreglerat de senaste 20 åren. Han belyser specifikt stadsbyggnadsprocessen som i vissa delar har kollapsat, med exempel från uteblivna byggprojekt i Stockholm och Göteborg.

Dramatiska förändringar och kollapsat bostadsbyggande

Lennart Weiss instämmer i rubrikens relevans och talar om det kollapsade bostadsbyggandet parallellt med samhällsplaneringen. Han beskriver hur lager på lager av nya regelverk har byråkratiserat processen, förlängt ledtider och ökat kostnaderna, effekter som nu slår igenom med full kraft när räntorna inte längre är låga, vilket resulterat i en 70% minskning av bostadsbyggandet.

Historisk översikt över stadsutveckling och regelverkens tillkomst

Jan Jörnmark ger en historisk överblick av stadsbyggandet, från den dynamiska perioden före 1920, via den modernistiska eran och hyresregleringen, till stadens återvitalisering på 1970-talet. Han beskriver hur plan- och bygglagen (PBL) och naturresurslagen (NRL) skapades som ransoneringsinstrument för småhusbyggande. När byggandet rörde sig mot stadskärnorna blev kombinationen av PBL, NRL och miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) "toxisk".

Byråkratins makt och subjektiva bedömningar i planprocessen

Lennart Weiss lyfter fram hur det kommunala planmonopolet, tillsammans med överklagandemöjligheter och omfattande utredningskrav, har skapat ett system där en kader av experter utövar myndighetsutövning utan helhetssyn på ekonomisk genomförbarhet. Jan Jörnmark kritiserar de subjektiva bedömningarna kring riksintressen, höjder på hus och miljökonsekvenser, som ofta är omöjliga att förutsäga med precision.

PBL, NRL och riksintressenas inverkan på kommunalt självstyre

Jan beskriver hur PBL reglerar kommunalt byggande medan NRL (och senare miljöbalken) införde starka nationella intressen, så kallade riksintressen. Dessa har blivit så omfattande att de kan begränsa kommunens möjlighet att planera mark, som exemplet med strandskydd i Dalsland där endast en liten del av ytan är byggbar. Lennart tillägger att myndigheterna själva definierar riksintressena, vilket utgör en häpnadsväckande maktutövning utan politisk styrning.

Praktiska problem och frustrerande processer i stadsutvecklingen

Jan Jörnmark illustrerar problemen med exempel från Norra Djurgårdstaden och Telefonplan, där detaljplaner regelmässigt överklagas med argument från myndigheter, vilket skapar en "ekokammare" av upprepade invändningar. Lennart Weiss delar med sig av sin erfarenhet från den kommersiella sektorn, där planprocessen är dyr, oförutsägbar och frustrerande, med skenande kostnader och projekt som inte blir genomförbara, vilket leder till ilska bland aktörerna.

Den uteblivna reformförmågan och politikens utmaningar

Debattörerna diskuterar varför problemen med stadsbyggandet, kända sedan länge, inte åtgärdas. Jan nämner en utredning som istället för att förenkla föreslog ännu fler riksintressen. Lennart menar att byråkratin lever sitt eget liv, bortom politikens kontroll, och att politiker har svårt att gå emot den egna byråkratin. NIMBYism och länsstyrelsernas inflytelserika och ibland destruktiva roll lyfts fram som ytterligare faktorer som bidrar till bristen på reform.

Vägen framåt: Helhetssyn, tydligare planering och politiskt ledarskap

För att komma ur låsningarna föreslår Jan Jörnmark att stärka översiktsplaneringen och inspireras av det tyska systemet (ISEC) för att få en helhetssyn på stadsutvecklingen, även för småhusområden. Lennart Weiss efterlyser en maktförskjutning från byråkratin till politikerna, med tydliga riktlinjer för ekonomisk genomförbarhet, maxtider för handläggning och återinförande av dispenssystem. Båda betonar vikten av att politiker vågar sätta tydliga målbilder för samhällsbyggandet.

Slutord: Behov av ett större omtag och politiska målbilder

Jan Jörnmark sammanfattar att det 25-30 år gamla institutionella systemet har lett till okontrollerbara boendekostnader och måste åtgärdas. Lennart Weiss efterlyser ett större omtag, att bygga vidare på befintliga strukturer med nya element som främjar intelligenta beslut och helhetssyn. Båda understryker politikens viktiga roll i att sätta övergripande målbilder för att Sverige ska fortsätta vara en dynamisk ekonomi och inte bli ett museum.

Källinformation

AI-genererad 25 mars 2026 02:28
Modell:
gemini-2.5-flash (gemini)
Prompt:
SRT to Description (Gemini) v1.1