Veckopanelen: Vi pratar inte om det som är viktigt på riktigt

Medverkande: Magnus Thorén (moderator), Pernilla Cetreus (panelist), Stefan Stern (panelist), Emil Källström (panelist)

Ämnen

• Valrörelsen och opinionsläget: Panelen diskuterade opinionsmätningarna inför valet, det minskande gapet mellan regeringsunderlaget och oppositionen, samt hur många väljare som fortfarande är osäkra. Liberalernas låga opinionssiffror och Tidö-blockets politiska likriktning belystes.
• Centerpartiets mittenstrategi: Centerpartiets utspel om att bilda en mittenregering med Socialdemokraterna och Kristdemokraterna analyserades. Diskussionen rörde huruvida detta är en realistisk strategi eller en paketering av en gammal position som får fäste i det nuvarande politiska klimatet.
• Debattklimat och personangrepp i politiken: Ulf Kristerssons attack på Magdalena Anderssons privatekonomi och det generellt försämrade debattklimatet i valrörelsen diskuterades. Panelen uttryckte oro över personangrepp och

Positioner

• Stefan Stern (Valet är helt öppet trots opinionsgapet.): Många väljare är osäkra (ca 20%) och en stor del av de som angett parti har inte helt bestämt sig. Historiskt sett bestämmer sig 30% sista dagarna, vilket gör läget oförutsägbart.
• Pernilla Cetreus (Valet är öppet och polariserat, med många osäkra väljare.): Många människor reagerar mot Tidö-politik och vill se ett skifte. Liberalerna ligger stabilt lågt efter en politisk omorientering, och partierna inom Tidö-blocket har blivit mer lika politiskt.
• Emil Källström (Valet är helt öppet med många rörliga parametrar.): Väljare är villrådiga då de inte vill ha egen majoritet för S/MP/V eller en SD-dominerad Tidö-regering. Båda blocken har ett 'bagage' som mittenväljare tycker är tveksamt.
• Emil Källström (Centerpartiets utspel om en mittenregering är inte nytt men får fäste nu på grund av partiets uppgång i mätningarna och väljarnas villrådighet.): Det är en paketering av en gammal position, men med ökat självförtroende och medieuppmärksamhet kan det få 'traction' då väljare söker alternativ till de polariserade blocken. Ebba Busch agerar liknande.
• Pernilla Cetreus (Ingen av de lanserade regeringsidéerna fungerar då partierna har röda linjer mot varandra.): Vänsterpartiet tänker inte vara med i en regering de inte själva sitter i och är beredda att gå till nyval. Valdagens matematik och styrkeförhållanden kommer att avgöra, inte överenskommelser innan valet.
• Stefan Stern (En mittenregering med S, MP, KD och C är inte realistisk.): Socialdemokraterna har gått långt till vänster i sin syn på marknadsekonomi, och samarbetspartierna är radikaliserade. Centern har inte stängt dörren för ett passivt beroende av Vänsterpartiet, vilket gör att det inte blir en 'mittenregering'. Centerns opinionssiffror visar inte heller ett stort lyft.
• Emil Källström (Kritisk till Ulf Kristerssons attack på Magdalena Anderssons privatekonomi.): Det är fel att attackera en politikers närstående för att de följer gällande skattelagstiftning som politikern själv varit ansvarig för. Det drar in privatlivet i debatten och sänker det politiska samtalsklimatet, vilket alla förlorar på.
• Pernilla Cetreus (Debattklimatet präglas av 'blame game' och personangrepp, vilket är skadligt för politiken.): Man bör återgå till att diskutera sakfrågor och värderingar istället för att skamma och insinuera. Detta skrämmer bort väljare från politiken och leder till självcensurering bland potentiella politiker.
• Stefan Stern (Magdalena Andersson har själv politiserat frågan om skatteplanering, vilket gör Kristerssons kritik relevant.): S-ledaren har tidigare angripit 3:12-reglerna som hennes man nu nyttjar. Det finns ett mönster av granskning av hennes hushåll, och den andra sidan har konsekvent dragit in statsministerns närstående i debatten, vilket hon själv har bäddat för.
• Stefan Stern (Simona Mohamssons markering med Davidsstjärnan var bra och nödvändig.): Det är viktigt att markera mot antisemitism och islamism. Reaktionerna efteråt, med hat och hot, visade hur viktig symbolhandlingen var. Det är fel att koppla judars rätt till skydd till Israels politik, en klassisk antisemitisk tankefigur.
• Pernilla Cetreus (Man har rätt att bära religiösa symboler och värna religionsfriheten, men det är viktigt att skilja på antisemitism och kritik mot Israels politik.): Judar som kollektiv är inte ansvariga för Israels agerande. De stora reaktionerna kan kopplas till Israels regerings agerande mot palestinier, men man måste hålla isär kritiken mot Israels politik från antisemitism.
• Emil Källström (Att ta ställning mot antisemitism är alltid rätt, och Simonas val var bra.): Antisemitism har lett till historiska katastrofer. Att reagera negativt på en sådan symbolhandling är fel. Liberalerna kan ha förutsett reaktioner för att maximera synlighet, men handlingen i sig är positiv och påminner om kampen mot antisemitism.
• Stefan Stern (Regeringens utredning om 'ovarsam förtätning' är en valstrategi som svarar på Socialdemokraternas beslut om 'folkblandning' och förköpsrätt i villaområden.): S-kongressens beslut om markanvisningslag och förköpsrätt för kommuner i småhusområden hotar den 'svenska drömmen' om trygga småhusområden, vilket engagerar många väljare och är en blockskiljande fråga.
• Emil Källström (Både S:s förslag och regeringens utredning är populistiska valrörelseutspel som inte löser verkliga problem.): S:s kongressbeslut saknar majoritetsuppbackning och är inte relevant för de flesta väljare. Regeringens utredning är den billigaste formen och riskerar att skapa nya problem med för många överklaganden. Båda sidor borde fokusera på mer relevanta frågor.
• Pernilla Cetreus (Regeringens utspel om 'tvångsblandning' är symbolpolitik och 'donkey shot' som inte tillför något nytt.): Sverige behöver en framåtsyftande bostadsvision istället för att bygga in motsättningar. Plan- och bygglagen har redan demokratiska moment, och det går att förbättra miljonprogramsområdena och möjliggöra bostadskarriärer utan att skapa konflikter.
• Emil Källström (SD:s utspel om att benåda personer dömda för förtal av pedofiler är en valrörelsestrategi som utnyttjar en känslig fråga.): Ingen sansad människa vill stå upp för pedofilers rätt att vara anonyma. Det kan finnas en poäng i att se över rättigheter för grova brottslingar, men valrörelsen borde fokusera på frågor som bygger Sverige och välstånd, inte på att skapa maximal synlighet genom kontroversiella ämnen.
• Pernilla Cetreus (SD:s utspel är en valrörelsestrategi, men bakom ligger en allvarlig fråga om rättsväsendets hantering av övergreppsbrott.): Rättsväsendet tar lätt på övergreppsbrott, och det finns behov av straffskärpningar och uppföljningsprogram för dömda pedofiler, samt att agera mot internetplattformar som sprider övergreppsmaterial. Förtalslagstiftningen kan moderniseras, men fokus bör vara bredare.
• Stefan Stern (SD:s utspel speglar ett brottsofferperspektiv och folkets rättsuppfattning.): Det finns ingen acceptans för att en person döms för att varna för en pedofil. Lagstiftningen bör spegla samhällets rättsuppfattning, och det är viktigt att skydda sig och sin familj utan att åtalas för förtal. Detta är en fråga som engagerar befolkningen.
• Stefan Stern (Det finns ingen poäng med att hålla val i Ukraina under pågående krig.): Det skulle hota den enighet och försvarsvilja som finns. Fokus bör vara på att försvara landet, demokratin och rättsordningen i hela Europa. Val kan hållas när kriget är över.
• Pernilla Cetreus (Det är en svårläst situation, men ett val under krig är inte okomplicerat och försvagar det sittande ledarskapet.): Ett val skulle innebära inrikespolitisk diskussion när fokus borde vara på fienden. Det är praktiskt svårt att genomföra ett val när delar av befolkningen måste gömma sig. Det framstår som lite överraskande att frågan lyfts nu.
• Emil Källström (Att röster för val kommer fram är en styrka för Ukrainas demokrati.): Det visar att Ukraina har ett fungerande civilsamhälle och debattklimat, till skillnad från Ryssland. Diskussionen är legitim och det är upp till ukrainarna själva att avgöra när ett val är lämpligt, även om kriget pågår.

Slutsatser

• Valrörelsen präglas av osäkerhet bland väljarna och en polarisering mellan blocken, där Centerpartiet försöker positionera sig i mitten.
• Debattklimatet i svensk politik har försämrats av personangrepp och 'blame game', vilket riskerar att minska engagemanget för sakfrågor.
• Känsliga ämnen som antisemitism, bostadspolitik och förtalslagstiftning används ofta som valrörelseutspel för att maximera synlighet snarare än för djupgående politisk diskussion.
• Ukrainas förmåga att ha en öppen debatt om val under krigstid ses som ett tecken på demokratisk styrka, trots att det finns delade meningar om lämpligheten av att hålla val nu.